Sv: Gamla MC rävar
Det började med att jag bytte till mig en REX 98:a när jag var 13 år. Kompisens farsa var rörkrökare så det blev dubbla raka kopparrör från motorn. Gissa om grannarna ringde sheriffen. Jag fick mig en ordentlig avhyvlning, men då var det aldrig något snack om indraget lämplighetsintyg.
Av en kompis köpte jag en påhängsmotor av märket Lohman. Det var en diesel som satt under vevpartiet och drev bakhjulet med en rulle. En sk däckslitare. Den gick på en blandning av diesel och fotogen och var nära nog omöjlig att få igång, men den fungerade utmärkt som broms så den blev inte långlivad i min ägo.
Ibland lånade jag brorsans Harly 1200, en gammal krigsmaskin som var nära att bryta ett femtonårigt ben varje gång jag skulle kicka igång den.
Körde upp gjorde jag på en Guldpil. Den och Silverpilen var absolut livsfarliga. 9½ raska? hästrafter vred hela bakvaggan när man vred på högerhandtaget.
Efter div. skorvar blev det en Suzuki GS 1000 av 1979 års modell som jag fortfarande har kvar. Den är i så gott som nyskick.
När den var nästan ny tog frugan och jag oss en tur för att hälsa på min bror i Hannover.
Det var kanonvarmt, och värerspågubbarna hade lovat samma väder i minst en vecka.
Sagt och gjort, vi drog iväg lugnt och stilla i shorts och T-skirt med bara ett par långbyxor och en tröja var i packningen....... Dumt, javisst, men läderställ i hettan var inte att tänka på.
En underbar nedfärd, lukt av nyslaget hö blandat med koskit och på ett ställe nybakat bröd från ett bageri i Danmark.
Vi stannade i Hannover ett par dagar, och när vi skulle åka hem........... Himlen öppnade sig.
Regnkläder??? -Nix.
Brorsans tjej sålde någon typ av silverfärgade tunna plastoveraller som det täcka könet skulle ta på sig för att svettas och därmed bli av med överflödskilon.
Inget att välja på...... Vi for iväg i ösregnet med ett par silverfärgade bantningsoveraller på oss som ett par marsmänniskor på avvägar. Bilister och annat klokt folk höll på att vrida huvudena ur led.
Det dröjde inte länge förrän den där mindre trevliga känslan av kallt regnvatten som rinner ned för ryggen infann sig.
Den kompletterades så småningom av den vedervärdiga känslan av att sitta i en kall vattenpöl med konstant påfyllning, och vatten som rann nedför benen och fyllde upp skorna.
Vi nådde färjan i Puttgarden och kunde på överfärden tömma skor och vrida vattnet ur kläderna.
I Rödby - Regn
Genom Danmark -Regn
I Helsingborg - Regn
Upp genom Sverige - Regn
I Kungsbacka - UPPEHÅLL!! Då hade vi bara en mil kvar hem till Lindome. Tack för det alla högre makter.
Efter denna nöjestripp fick hojen stå till nästa år utsatt för mina hatiska blickar varje gång jag gick in i garaget.
Ja, nu är man äldre och ryggen sätter stopp för längre utfärder trots att jag alltid har lämpliga kläder nuförtiden.
Det blir nog till att sälja pärlan inom en snar framtid. Eftersom den nu räknas som veteranmotorcykel kommer jag att klämma fram en tår när den försvinner, trots tysklandsresan.
Er tillgivne Wizard.
det i kombination 
