Dag 89 Torsdag 23:e jan
Beppe Wolgers skrev en text som Lars Ekborg framförde. "Vardagslivets små förtretligheter".
Det stämmer många gånger in på mitt nya liv. D.v.s. att permanent bo i HB.
Igår kväll började den gula varningslampan till "skitburken" att lysa. Hur i hela fridens namn kan det vara möjligt. Jag har varit ute tre dygn efter att jag tömde densamma i Agadir.
Så dagens första uppgift blir alltså att tömma den lilla skit som finns. För att nollställa instrumentet / datan som ger signalen till den lilla gula varningslampan.
Sagt och gjort. När jag sätter tillbaka den nu tömda burken så lyser inte den gula lampan längre.
Ja, det här var ju ingen skitrolig läsning för er. Men så är det ibland. Man får stå ut!
Med "Vardagslivets små förtretligheter".
Andra arbetsuppgiften idag blir att handtvätta lite kläder. Gör det inne i pentryts vask. Jag vet inte hur varmt vatten som jag får ut ur kranen - men det bränner hårt i händerna.
Lägger de tvättade kläderna i en hink och går till tvättavdelningen på campen. Där finns endast kallt vatten. Så nu fryser händerna efter en stunds sköljande.
Vad jag kommer ihåg så har jag inte handtvättat kläder sedan äldsta sonen och jag gjorde det i Grekland på hösten 1981. Då handtvättade vi tillsammans även lakan. Vilket jag inte gjorde idag. Kan inte vrida ur vattnet ensam.
Eftersom det idag är mulet. så går jag in till stan efter lunch. Skall vara tre km sa mannen i receptionen igår. Kostar tre DM. När jag skall visa mig offentligt så har jag långbyxor och jacka på mig. Idag var det även kyligt. Så kläderna behövdes.
Men jag tänker gå dit och ev åka lokalbuss hem, om krafterna har sinat.
Går på trottoaren på huvudgatan, som har två filer i varje riktning. Bilderna nedan visar det öppna landskapet fram till Atlanten.
Går förbi en poliskontroll. Poliser får man ej fota. En polis sköter radaren som mäter hastigheten. En polis har en MC.
Däremot får man fota kaktusar som blommar liksom palmer.
De flesta husen har två eller tre våningar med bostäder ovanför bottenvåningen som består av höga garagedörrar. Som, när de är stängda, gömmer affärer, verkstäder eller andra typer av lokaler.
Om barn har för långt att gå till en anlagd fotbolls-arena så "tager man vad man haver" d.v.s. den asfalterade gatan hemmavid.
Om det här inte är en Mosque, på grund att det är ett platt tak, så är det förmodligen en annan religiös byggnad.
Många parker gick jag igenom eller förbi.
När jag har gått ca 2 tredjedelar av sträckan börjar solen att visa sig. Det blir så småningom varmt med jacka. Men det är ju bara att stå ut. Att ta av sig kommer ju inte på fråga, inne i stan. Marockanerna kan ju tycka att man går omkring "naken".
Det finns tre st campingar precis vid entrén till staden. Men där är tomterna små och det är i stort sett fullbelagt. D.v.s. trångt!
Jag går in och kollar på samtliga. En skyltar med tvättmaskin. Men jag ser ingen. En annan likaså - men dörren till tvättstugan var låst.
Den tredje camping har flera tyskar än fransmän. Märkligt.
Jag går sedan uppför den branta vägen till centrum. För att leta rätt på en bankautomat. För campen som jag står på tar ej kreditkort, det gjorde inte den i Agadir heller.
Efter en stunds letande ser jag en och tar ut lite sedlar. Man får välja om man vill använda sig av franska eller engelska på skärmen. Det är ju bra. Kunde ju även vara förståndigt med tyska.
Sen går jag in i saluhallen, som liknar en liten Medina.
Därefter går jag till busstationen. För att leta reda på en buss till campen. Jag hade tidigare tagit ett foto med mobilen på campens vägskylt. Vilket gjorde det enkelt att fråga de olika busschaufförerna om de kör till den bild som jag visar på telefonen. Behövs ju inte så många ord på franska för att göra sig förstådd.
Busschauffören tar inte emot några pengar. Utan en konduktör tar betalt under tiden som bussen rullar. Det kostade fyra DM inte tre som receptionisten sa. Men i o f sig sa han att det kostar tre att åka till Sidi Ifni. Han sa inget om den andra riktningen.
När jag kommer fram till mitt hem, ser jag att klädställningen har ramlat omkull. Visserligen är det ju bra att det blåser. Det torkar ju fortare. Men det var kanske dumt att lämna tvätten utan uppsikt. Man kanske skulle ha med sig några betongplattor, 35 x 35 cm, för att lägga på ställningen. Men då är vi ju tillbaka på det här med lastvikten.
Så nu är vi återigen framme
Med "Vardagslivets små förtretligheter".
Jag sätter mig nu i solen med em - mellis. Som idag bestod av en apelsin. Läskande men ej så mättannde. Så det blir en tidig pastamiddag.
Kvällen tillbringas med lite svt nyheter bl. a.
Inte startat bilen idag.