Nu i augusti reste frugan och jag söderut mot Provence och franska rivieran för lite sol och värme. Första natten i Frankrike skulle bli på en snygg och fin rastplats mellan Besancon och Dole. Ok, husbilen i våg och sedan fram med grytor och kastruller för en härlig sen middag. Allt sköljdes ner med en flaska ordinärt rödvin. Efter disken lite kvällsläsning och sedan till kojs.
Kl 01.30 bultade någon i husbilens sida så jag trodde den skulle gå sönder, samtidigt som två röster ropade något jag inte uppfattade.
Jaha, nu ska det bli bråk alltså, tänkte jag och ropade med så myndig stämma jag kunde på bästa skolfranska: "Vad är det frågan om"?
Svaret lät inte vänta på sig: "POLICE"!!!
Efter att fått på mig lite kläder öppnade jag dörren och utanför stod två yngre gendarmer i blå uniform och frågade om allt var i sin ordning, var vi kom ifrån och om vi skulle stå här över natten.
Sedan lutade den ene sig fram och sa:"DET LIGGER EN PLÅNBOK PÅ PASSAGERARSÄTET!!!"
Du milde utropade jag och mycket riktigt där låg frugans plånbok helt synlig..
Jag tackade båda i hand för att de hade uppmärksammat detta och fick förklarat för mig att de brukade åka runt och se efter att ingen hade värdesaker framme i sina husbilar.
Jag behöver väl inte påpeka att vi aldrig mera glömde kvar något framme i husbilen under resten av resan.
Dessa två polismän är en heder för kåren.
Erling
Kl 01.30 bultade någon i husbilens sida så jag trodde den skulle gå sönder, samtidigt som två röster ropade något jag inte uppfattade.
Jaha, nu ska det bli bråk alltså, tänkte jag och ropade med så myndig stämma jag kunde på bästa skolfranska: "Vad är det frågan om"?
Svaret lät inte vänta på sig: "POLICE"!!!
Efter att fått på mig lite kläder öppnade jag dörren och utanför stod två yngre gendarmer i blå uniform och frågade om allt var i sin ordning, var vi kom ifrån och om vi skulle stå här över natten.
Sedan lutade den ene sig fram och sa:"DET LIGGER EN PLÅNBOK PÅ PASSAGERARSÄTET!!!"
Du milde utropade jag och mycket riktigt där låg frugans plånbok helt synlig..
Jag tackade båda i hand för att de hade uppmärksammat detta och fick förklarat för mig att de brukade åka runt och se efter att ingen hade värdesaker framme i sina husbilar.
Jag behöver väl inte påpeka att vi aldrig mera glömde kvar något framme i husbilen under resten av resan.
Dessa två polismän är en heder för kåren.
Erling