F
F.d. 7492
Guest
Tisdag 22/10
Karlskoga.
Från Örebro till de stamrötter som format mitt krokiga träd. Buske kanske... Oron och den rädsla som hängt över mig som fuktiga trasor har ännu inte släppt, men för tusan - fyra mil från trygghets hamn..! Tänkte promenera memorials men varken vädret eller Hjördis fann detta särdeles lämpligt. Det struntade jag högaktningsfullt i och tvingade oss att besöka Morföräldrarnas grav. Inte eftersatt men heller ej vårdad. Den årliga avgiften inbegriper naturligtvis icke de känslosamma händer eller manövrar sprungna ur de delade liv en efterkommandes nedlagda blomma och minne förmå gestalta.
Rävåsskolan, Loviselund, Katrinedal... Förvånansvärt mycket sig likt även om just Katrinedalsskolan nu befinner sig under mark. Parkerade på "lärarnas" plats för att närmare betrakta asfaltens lagda lock. Herregud, här var man ju elevrådsmedlem, spelade rundpingis och skolkade med den självklara diagnosen "återfall av Röda Hund" vilket renderade i två veckors kvarsittning med matematikstudier. Rosbro. Det var rektorn, det... Han hade gott öga till min Mor ( trots, eller pga att han var gift ) och hon var inte helt osminkad vid föräldramötenas personliga samtal. Minns att jag påtalade detta - med djupt oförstående och tveklöst negativ ståndpunkt - för henne och därefter fanns det inte mera. Skogskyrkogården i vars djupaste dal (lämpligt) den första pettingen - utan att förstå hur, varför eller vad som egentligen var vitsen med detta och mycket, mycket mera. Men så kommer kvällen. I förstone parkerad bredvid kyrkan, utan el och vatten, för att liksom pröva litet stillsamt så här i början. Det lutade alldeles förfärligt och jag tog det som skäl nog att söka mig annan koordinat. I alla förberedelser och orosmoment har jag ju naturligtvis glömt bort det mesta av fundamentalian och måste tillgripa instruktionsboken - denna i många stycken obegripliga tingest - för att få värme utöver det som sena oktober bjuder. Hjördis skakar under sin filt och jag står ute i ösregn med kollapsad ficklampa och svär nyuppfunna eder. Till slut befinner jag mig på något egendomligt vis på en Statoilmack - dygnetruntare med 2000Watt i stolpen - och står och steker små vita, tyska korvar som skall serveras med fransk senap och Bellman starköl, surkål och Milan / FC Barcelona på TV. Och jag känner att nu, nu jädrars är det bra. Karlskogatrafiken dundrar evigt förbi och det känns som när man var tjugo på Stadshotellets efterbörd... Det fanns liksom inget annat att välja på än räksallad och rå lök.
/fx
Karlskoga.
Från Örebro till de stamrötter som format mitt krokiga träd. Buske kanske... Oron och den rädsla som hängt över mig som fuktiga trasor har ännu inte släppt, men för tusan - fyra mil från trygghets hamn..! Tänkte promenera memorials men varken vädret eller Hjördis fann detta särdeles lämpligt. Det struntade jag högaktningsfullt i och tvingade oss att besöka Morföräldrarnas grav. Inte eftersatt men heller ej vårdad. Den årliga avgiften inbegriper naturligtvis icke de känslosamma händer eller manövrar sprungna ur de delade liv en efterkommandes nedlagda blomma och minne förmå gestalta.
Rävåsskolan, Loviselund, Katrinedal... Förvånansvärt mycket sig likt även om just Katrinedalsskolan nu befinner sig under mark. Parkerade på "lärarnas" plats för att närmare betrakta asfaltens lagda lock. Herregud, här var man ju elevrådsmedlem, spelade rundpingis och skolkade med den självklara diagnosen "återfall av Röda Hund" vilket renderade i två veckors kvarsittning med matematikstudier. Rosbro. Det var rektorn, det... Han hade gott öga till min Mor ( trots, eller pga att han var gift ) och hon var inte helt osminkad vid föräldramötenas personliga samtal. Minns att jag påtalade detta - med djupt oförstående och tveklöst negativ ståndpunkt - för henne och därefter fanns det inte mera. Skogskyrkogården i vars djupaste dal (lämpligt) den första pettingen - utan att förstå hur, varför eller vad som egentligen var vitsen med detta och mycket, mycket mera. Men så kommer kvällen. I förstone parkerad bredvid kyrkan, utan el och vatten, för att liksom pröva litet stillsamt så här i början. Det lutade alldeles förfärligt och jag tog det som skäl nog att söka mig annan koordinat. I alla förberedelser och orosmoment har jag ju naturligtvis glömt bort det mesta av fundamentalian och måste tillgripa instruktionsboken - denna i många stycken obegripliga tingest - för att få värme utöver det som sena oktober bjuder. Hjördis skakar under sin filt och jag står ute i ösregn med kollapsad ficklampa och svär nyuppfunna eder. Till slut befinner jag mig på något egendomligt vis på en Statoilmack - dygnetruntare med 2000Watt i stolpen - och står och steker små vita, tyska korvar som skall serveras med fransk senap och Bellman starköl, surkål och Milan / FC Barcelona på TV. Och jag känner att nu, nu jädrars är det bra. Karlskogatrafiken dundrar evigt förbi och det känns som när man var tjugo på Stadshotellets efterbörd... Det fanns liksom inget annat att välja på än räksallad och rå lök.
/fx
!