F
F.d. 8656
Guest
Det kom fram en härlig man med ett varmt hjärta till mig under ELMIA Mässan, som jag inte kände igen, men jag förstod efter ett tag att han var med i Husbilsklubben. Jag tror inte ens att han sa hej, minnet sviker lite tyvärr, han sa bara, Var har du dina vingar Emma?
Jag förstod ingenting och såg nog lite fundersam ut, Jag förstår inte...
En Ängel som du får inte förlora sina vingar, tack för att du skriver så fint på forumet. Jag blev lite rörd och nästan generad. Tack så mycket, för de fina orden, bland de finaste någon någonsin sagt till mig.
Innan mannen gick sa han, Snälla kan du inte skriva mer! Jag ska försöka tror jag att han fick till svar.
Fortfarande vet jag inte vem det var, kanske träder han fram i denna tråd.
Jag vill tacka alla vänliga själar som uppsökte mig på ELMIA för att berätta att de tycker om det jag skriver. TACK!! Det värmer hur mycket som helst.
Som jag skrivit i tidigare trådar är jag dålig på att skriva regelbundet, det måste komma när jag verkligen känner för det. Nu är ett sådant tillfälle.
En sak som jag tycker är svårt, det är att skriva och öppna upp sig, speciellt när man är en sådan "offentlig" person som jag har blivit på klubben. Ibland önskar jag att man kunde koppla bort allt som har med jobb att göra, att bara vara Emma. Vara precis som vem som helst, som ingen känner till. Gömma sig och försvinna in i mängden, och sen komma fram när man själv bestämmer det. Kanske för står ni mig.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om mig, men tror mig veta att en hel del kan "skada" mig mer än att det gör mig gott. Jag är ju en helt vanlig människa som vem som helst ju...: Jag fick ju inte ens ta kort på min älskling och vår bil i hamnen i Västervik, jag skulle nog tagit kortet lite mer till höger, då hade inte så stor del av bilen kommit med. Nästa gång kanske inte Lasse heller får var med, han är ju trots allt en kunglighet... haha, är jag dum nu!?!
Hösten närmar sig och det blir kyligare ute, men det har varit riktigt fina dagar i Västervik under helgen. Vi kommer att vara kvar här i en vecka till, vår sista fotovecka. Många barn och ungdomar har det blivit, många klasser och många skolor. Den här gången har vi även fått jobba på "skolan som Gud glömde..." Dit åker vi aldrig igen! Berättar inte vart den ligger, men kan berätta att det var inget roligt arbetsklimat direkt, stakars elever. En fritidsledare sa på en annan skola att han skulle aldrig i livet vilja gå på högstadiet. Det är för hårt. Vi måste hjälpa våra barn och ungdomar att förstå att det måste vara snälla mot varandra.
Alla skolor är såklart inte dåliga, tvärtom, många är jättetrevliga och det är ju därför jag och Lasse trivs med det vi gör.
---------------------
Jag saknar min storasyster jättemycket, henne ska jag hälsa på när vi fotat klart. Sen ska vi fira min pappas 70-årsdag, ojoj pappa, nu börjar du bli gammal... haha.
Tack till alla härliga HBKare, ni är störthärliga!! Ni förgyller mitt liv!
Nu ska vi äta äppelpaj och glass!!
Jag förstod ingenting och såg nog lite fundersam ut, Jag förstår inte...
En Ängel som du får inte förlora sina vingar, tack för att du skriver så fint på forumet. Jag blev lite rörd och nästan generad. Tack så mycket, för de fina orden, bland de finaste någon någonsin sagt till mig.
Innan mannen gick sa han, Snälla kan du inte skriva mer! Jag ska försöka tror jag att han fick till svar.
Fortfarande vet jag inte vem det var, kanske träder han fram i denna tråd.
Jag vill tacka alla vänliga själar som uppsökte mig på ELMIA för att berätta att de tycker om det jag skriver. TACK!! Det värmer hur mycket som helst.
Som jag skrivit i tidigare trådar är jag dålig på att skriva regelbundet, det måste komma när jag verkligen känner för det. Nu är ett sådant tillfälle.
En sak som jag tycker är svårt, det är att skriva och öppna upp sig, speciellt när man är en sådan "offentlig" person som jag har blivit på klubben. Ibland önskar jag att man kunde koppla bort allt som har med jobb att göra, att bara vara Emma. Vara precis som vem som helst, som ingen känner till. Gömma sig och försvinna in i mängden, och sen komma fram när man själv bestämmer det. Kanske för står ni mig.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om mig, men tror mig veta att en hel del kan "skada" mig mer än att det gör mig gott. Jag är ju en helt vanlig människa som vem som helst ju...
: Jag fick ju inte ens ta kort på min älskling och vår bil i hamnen i Västervik, jag skulle nog tagit kortet lite mer till höger, då hade inte så stor del av bilen kommit med. Nästa gång kanske inte Lasse heller får var med, han är ju trots allt en kunglighet... haha, är jag dum nu!?!Hösten närmar sig och det blir kyligare ute, men det har varit riktigt fina dagar i Västervik under helgen. Vi kommer att vara kvar här i en vecka till, vår sista fotovecka. Många barn och ungdomar har det blivit, många klasser och många skolor. Den här gången har vi även fått jobba på "skolan som Gud glömde..." Dit åker vi aldrig igen! Berättar inte vart den ligger, men kan berätta att det var inget roligt arbetsklimat direkt, stakars elever. En fritidsledare sa på en annan skola att han skulle aldrig i livet vilja gå på högstadiet. Det är för hårt. Vi måste hjälpa våra barn och ungdomar att förstå att det måste vara snälla mot varandra.
Alla skolor är såklart inte dåliga, tvärtom, många är jättetrevliga och det är ju därför jag och Lasse trivs med det vi gör.
---------------------
Jag saknar min storasyster jättemycket, henne ska jag hälsa på när vi fotat klart. Sen ska vi fira min pappas 70-årsdag, ojoj pappa, nu börjar du bli gammal... haha.
Tack till alla härliga HBKare, ni är störthärliga!! Ni förgyller mitt liv!
Nu ska vi äta äppelpaj och glass!!
Senast redigerad av en moderator: