Sv: Bara man vet var man har sina fiende
Har i dag skickat följande till HD med förhoppning om att få det infört
Campingvärdar förlorar på gratisparkering!
Läste i dagens NST en insändare signerad Calle Möller f.d. utvecklingsansvarig i Sveriges Turistråd. I den befattningen så bör Möller ha en god insikt i turistlivet här i Sverige. Dock anser vi att det är på plats att reda ut begreppen en aning.
Husbilsturismen är en relativt ny företeelse här i landet. Visserligen har vi husbilsturister, som har haft sin bil i decennier, men utvecklingen har gått mycket fort. I dag finns det många husbilar i rörelse speciellt under vår, sommar och höst.
De som turistar i sin husbil är ingen homogen grupp med lika värderingar och behov. Huvuddelen av husbilarna ägs och körs dock av personer, som är vitala, men som oftast har gått i pension. Man har lagt sitt sparkapital på en husbil för att kunna röra sig runt, se mycket och uppleva olika delar av vårt land.
Husbilar är i stort självförsörjande. Man har toalett, sängar, dusch, matplats, kök och kylskåp i standardbilen. Därför har man inte ett trängande behov av dessa bekvämligheter utanför bilen. Man kan parkera vid en liten sjö, på en skogsväg eller i en stad där man vill turista.
Många innehavare av husbilar är före detta seglare som vi. Vi har seglat runt våra kuster och till andra länder. Våra behov av ”parkering” har varit gästhamnar eller öar och vikar där vi förtöjt under natten. Detta har givetvis påverkat vårt sätt att se på vårt turistande när vi bytt till husbil.
Husbilar är i lagens mening personbilar. Man skall alltså följa de regler som gäller för personbilar vad beträffar parkering mm. Viktigt är att innehavaren av en husbil visar hänsyn till andra som man kommer i kontakt med. Ibland vill man bara parkera och skall då framför allt inte hindra andras parkering. Att sätta ut markis, bord och stolar på en allmän parkering är ett oskick.
Campingplatserna är av hävd förlagda i städernas närhet och har riktat in sig på campare, som tillbringar större delen av sin semester där. Man har husvagn och en bil, så man är rörlig utan att behöva flytta sitt boende. En camping är också normalt utrustad för att tillgodose familjer och är i olika grad utbyggda för att barn och familjer skall trivas. Man vill behålla sina gäster så länge som möjligt.
Utomlands har husbilsturismen funnit sin form genom att många städer och byar byggt ställplatser med det basala utbudet av toatömning, elanslutning och gråvattentömning. Vidare har privata aktörer som vingårdar och gårdsbutiker arrangerat ställplatser som lockar husbilar till sig och som i gengäld ger intäkter från försäljning av deras produkter.
Här i Sverige har kommuner i olika grad anpassat sitt utbud för att passa husbilarnas behov. En organisation med ca 11.000 medlemmar har till och med utsett Ystad till Sveriges husbilsvänligaste kommun. Många båthamnar har anpassat sig och ger en enkel service åt husbilarna och får i gengäld en förbättrad ekonomi till båtägarnas och kommunernas gagn. Detsamma gäller flera campingplatser, som ger möjlighet till korttidsuppställning.
Slutsatsen av detta är att turismen är under förvandling. Det gäller för alla att inte konservativt hävda att campingplatserna förlorar på gratisparkering utan att de liksom alla andra inser att husbilsturisterna (svenska såväl som utländska) har andra behov än flertalet av de som tillbringar sin semester i husvagn.