F
F.d. 53198
Guest
Vi talar om makronutrienter, mineraler och vitaminer. Vi försöker förstå hur våra kroppar reagerar på än det ena och än det andra och inget fel i det, men i allt detta försvinner en viktig aspekt, hur sköter vi och vården om den process som tar hand om det vi äter och bereder det till något våra kroppar kan göra sig nytta av?
Bättre mage av Louise Sjöbäck berättar en både spännande och skrämmande historia om hur tidigare självklara och logiska behandlingsmetoder av problem som härrör från en diskutabel kost har ersatts av symtombehandling och tvivelaktiga mediciner. Din hälsa blir aldrig bättre än den din mat kan ge dig. En del "tål" det vi kallar skräpmat bättre än andra men det innebär för den skull inte att det är förnuftigt att söka gränserna för sin tålighet.
Äldre tiders läkare hade ett begränsat medicinurval att laborera med, begränsad vetenskap och få generella föreskrifter ("behandlingsmål") att följa men kompenserade i många fall med beprövad erfarenhet samt en vilja att hjälpa patienten till allmänt bättre hälsa genom att söka problemets källa snarare än dämpa enskilda symtom.
Två av dagens standardråd till personer med "dålig mage" är att äta mer fibrer och ta magsyrahämmande tillskott. Fungerar inte det kan man öka dosen. Visst har alla sett reklam för bakterierika youghurtprodukter där tjejer (de är överlägset flest) med lycka i blicken berömmer hur bra magen blir bara dom äter dem regelbundet?
Magsäcken är ett mycket flexibelt organ som kan variera i storlek från nästan noll till ett par liter eller mer. I den hamnar allt som tidigare legat på skilda fat och även annat som inte är helt önskvärt. Beroende på sin kemiska uppbyggnad kommer de olika näringsämnena att bearbetas på olika sätt, men gemensamt för dem alla är att de hamnar i en ytterst sur magsaft, blandas med enzymet pepsin och knådas till en ganska homogen massa av magsäckens muskler.
Syran i magsaften är helt vanlig saltsyra, HCl, som utsöndras från kroppens mest energikrävande celler, parietalcellerna. Energin går åt för att binda samman väte med klor och öka koncentrationen många hundra tusen gånger till dess den når ett pH på 0.8, rejält frätande. Koncentratet utsöndras i magsäcken och får där en arbetskoncentration som är mer än 10 gånger mer utspädd, pH runt 2. Äter eller dricker man mycket kan koncentrationen falla ytterligare 10-100 gånger till pH i intervallet 3-4.
Syran i magsaften har två ytterst viktiga uppgifter, dels bekämpar den flertalet bakterier och mikroorganismer vi omedvetet eller av våda kan få med i maten, dels denaturerar ("krullar upp") matens proteiner så att de tappar sin skyddade igelkottstruktur och kan angripas av enzymet pepsin som plockar isär det till enskilda aminosyror.
Om vi, av olika anledningar, inte har en tillräckligt sur magmiljö kommer sjukdomsalstrande bakterier och mikroorganismer att kunna passera ner i tunn- och tjocktarmen där de kan ställa till allt från harmlösa men irriterande diarréer till dödliga sjukdomar. Inte heller kommer vi att kunna tillgodogöra oss alla proteiner vi äter utan kan med tiden dra på oss en aminosyraskuld som går ut över både hormoner, enzymer och muskler.
En gång i tiden skilde läkarvetenskapen på både över- och underproduktion av sur magsaft och fann olika metoder att kompensera genom tillskott och/eller anpassade kostrekommendationer. Av någon anledning "finns" inte underproduktion på kartan längre. Det är diverse syrahämmande preparat för hela slanten istället.
Antingen tillsätts buffrande ämnen, antacider, i form av Samarin, Novalucol och liknande eller så är det protonpumpshämmare eller H2-blockerare. Inte för att det leder till att kroppens behov av sur magsaft försvinner, man lägger bara krokben för magens behov och kompenserar med medicin istället.
Fibrer är långa kedjor av glukosmolekyler som kopplat samman på ett sätt som inget av kroppens enzym kan sära på. De går opåverkade genom magsäcken, tunntarmen och möter sitt öde först i tjocktarmen där det finns mängder av bakterier som med glädje och kunnande både plockar isär dem i sina beståndsdelar, äter upp dem och avger CO2, helt enkelt fiser. Eftersom fibrer drar med sig vatten blir tarminnehållet löst och i kombination med trycket från tarmgaserna blir ibland behovet av en toalett rätt akut. Till all lycka har fiberfanatikerna börjat tappa sitt grepp och det är numera ganska vanligt att mag/tarmläkare ger råd om närmast fiberfri kost till sina patienter.
Så kommer vi till de bakteriebemängda och "nyttiga" youghurtshotsen som ger tjejer så lyckliga blickar i reklamen. Hur i hela friden skulle dessa bakteriekulturer ta sig förbi en fungerande bakteriebarriär i den sura magsäcken i någon nämnvärd utsträckning?
Jag har skrivit det tidigare i andra recensioner att en intressant och faktaspäckad bok skall innehålla gott om markeringar och anteckningar och mitt exemplar gör detta i rikt mått. Rekommenderas till alla som har en mage, alldeles oavsett om den fortfarande fungerar eller skapar bekymmer. Läs, informera dig och fundera över vad som passar dig så ökar sannolikheten för att du inte skall acceptera meningslösa eller till och med skadliga ordinationer och kostråd.
Bättre mage - Hur sanningen om din mage blev en hemlighet
Louise Sjöbäck
Pagina Förlags AB / Optimal Förlag
ISBN 978-91-7421-259-0
Bättre mage av Louise Sjöbäck berättar en både spännande och skrämmande historia om hur tidigare självklara och logiska behandlingsmetoder av problem som härrör från en diskutabel kost har ersatts av symtombehandling och tvivelaktiga mediciner. Din hälsa blir aldrig bättre än den din mat kan ge dig. En del "tål" det vi kallar skräpmat bättre än andra men det innebär för den skull inte att det är förnuftigt att söka gränserna för sin tålighet.
Äldre tiders läkare hade ett begränsat medicinurval att laborera med, begränsad vetenskap och få generella föreskrifter ("behandlingsmål") att följa men kompenserade i många fall med beprövad erfarenhet samt en vilja att hjälpa patienten till allmänt bättre hälsa genom att söka problemets källa snarare än dämpa enskilda symtom.
Två av dagens standardråd till personer med "dålig mage" är att äta mer fibrer och ta magsyrahämmande tillskott. Fungerar inte det kan man öka dosen. Visst har alla sett reklam för bakterierika youghurtprodukter där tjejer (de är överlägset flest) med lycka i blicken berömmer hur bra magen blir bara dom äter dem regelbundet?
Magsäcken är ett mycket flexibelt organ som kan variera i storlek från nästan noll till ett par liter eller mer. I den hamnar allt som tidigare legat på skilda fat och även annat som inte är helt önskvärt. Beroende på sin kemiska uppbyggnad kommer de olika näringsämnena att bearbetas på olika sätt, men gemensamt för dem alla är att de hamnar i en ytterst sur magsaft, blandas med enzymet pepsin och knådas till en ganska homogen massa av magsäckens muskler.
Syran i magsaften är helt vanlig saltsyra, HCl, som utsöndras från kroppens mest energikrävande celler, parietalcellerna. Energin går åt för att binda samman väte med klor och öka koncentrationen många hundra tusen gånger till dess den når ett pH på 0.8, rejält frätande. Koncentratet utsöndras i magsäcken och får där en arbetskoncentration som är mer än 10 gånger mer utspädd, pH runt 2. Äter eller dricker man mycket kan koncentrationen falla ytterligare 10-100 gånger till pH i intervallet 3-4.
Syran i magsaften har två ytterst viktiga uppgifter, dels bekämpar den flertalet bakterier och mikroorganismer vi omedvetet eller av våda kan få med i maten, dels denaturerar ("krullar upp") matens proteiner så att de tappar sin skyddade igelkottstruktur och kan angripas av enzymet pepsin som plockar isär det till enskilda aminosyror.
Om vi, av olika anledningar, inte har en tillräckligt sur magmiljö kommer sjukdomsalstrande bakterier och mikroorganismer att kunna passera ner i tunn- och tjocktarmen där de kan ställa till allt från harmlösa men irriterande diarréer till dödliga sjukdomar. Inte heller kommer vi att kunna tillgodogöra oss alla proteiner vi äter utan kan med tiden dra på oss en aminosyraskuld som går ut över både hormoner, enzymer och muskler.
En gång i tiden skilde läkarvetenskapen på både över- och underproduktion av sur magsaft och fann olika metoder att kompensera genom tillskott och/eller anpassade kostrekommendationer. Av någon anledning "finns" inte underproduktion på kartan längre. Det är diverse syrahämmande preparat för hela slanten istället.
Antingen tillsätts buffrande ämnen, antacider, i form av Samarin, Novalucol och liknande eller så är det protonpumpshämmare eller H2-blockerare. Inte för att det leder till att kroppens behov av sur magsaft försvinner, man lägger bara krokben för magens behov och kompenserar med medicin istället.
Fibrer är långa kedjor av glukosmolekyler som kopplat samman på ett sätt som inget av kroppens enzym kan sära på. De går opåverkade genom magsäcken, tunntarmen och möter sitt öde först i tjocktarmen där det finns mängder av bakterier som med glädje och kunnande både plockar isär dem i sina beståndsdelar, äter upp dem och avger CO2, helt enkelt fiser. Eftersom fibrer drar med sig vatten blir tarminnehållet löst och i kombination med trycket från tarmgaserna blir ibland behovet av en toalett rätt akut. Till all lycka har fiberfanatikerna börjat tappa sitt grepp och det är numera ganska vanligt att mag/tarmläkare ger råd om närmast fiberfri kost till sina patienter.
Så kommer vi till de bakteriebemängda och "nyttiga" youghurtshotsen som ger tjejer så lyckliga blickar i reklamen. Hur i hela friden skulle dessa bakteriekulturer ta sig förbi en fungerande bakteriebarriär i den sura magsäcken i någon nämnvärd utsträckning?
Jag har skrivit det tidigare i andra recensioner att en intressant och faktaspäckad bok skall innehålla gott om markeringar och anteckningar och mitt exemplar gör detta i rikt mått. Rekommenderas till alla som har en mage, alldeles oavsett om den fortfarande fungerar eller skapar bekymmer. Läs, informera dig och fundera över vad som passar dig så ökar sannolikheten för att du inte skall acceptera meningslösa eller till och med skadliga ordinationer och kostråd.
Bättre mage - Hur sanningen om din mage blev en hemlighet
Louise Sjöbäck
Pagina Förlags AB / Optimal Förlag
ISBN 978-91-7421-259-0