Sv: Äntligen överens med påven!
Egentligen är det väl sådant här folk borde diskutera. Även om de inte kommer någon vart så är det bättre än gå i fackeltåg varenda gång det händer något.
Mina funderingar har resulterat i att nästan alla krig beror på makthavare som är rädda att förlora sin makt eller, att de vill öka sin makt. Sedan sätter de igång propaganda maskinen. Skriverier om de andra som man vill anfalla, man avhumaniserar dem och piskar upp hat stämningar. Därför är makt och media sympios farligt. (vi ser det bla. i sverige och i ryssland) Visan är hur gammal som helst och alla repriser är lika trista.
I nästan varje art är den värsta fienden av samma art. Bland människor andra män. Testosteron. Revirstrider. Verkar vara inprogrammerat i gener.
Hos människan är allting så mycket värre, då vi kan göra imaginära förstudier om utfallet. Och så alla dessa rubbade individer som får härja fritt tills de går för långt.
Om just den nuvarande påven vet jag ingenting då hans företrädare redan rubbat förtroendet för kyrkliga samfund. Ingen av dem har rena händer. Deras innerliga budskap genom tiderna har varit : "bli min broder, annars dödar jag dig". Men sett nu i backspegeln så har kyrkan haft en funktion i samhället, eftersom folk varit så korkade. Den har verkat återhållsamt mot barbariet som annars ligger alldeles under ytan.
Min lilla recept för världsfreden är enkel. Mer våld. Sanktionerad våld av FN. Precist våld. Det hela skulle utspela sig så här. Om någon nation utövar aggression mot en grannation eller mot de egna minoriteter så får de en skarp tillrättavisning av FN vad som skall göras. Om landets ledare inte gör något skickar man en kryssningsmisil eller så många som krävs för att radera landets ledning. Diktatorerarna skall ha klart för sig att med illgärningar deklarerar man krig mot hela världen och att det slutar med undergång. Är landet en kärnvapenmakt skall det isoleras fullständigt, inget in inget ut.
Som det är exempelvis nu i mellanöstern och lite överallt, så ställer maktgalningarna till etniska rensningar och skapar flyktingströmmar.
Länder som Tyskland och Sverige hjälper dessa galningar att behålla makten genom att de låter dessa rensa oppositionen från landet. För det är just det som dessa despoter vill, att de oliktänkande försvinner.
Jag vet dock att i Sverige är den här typen av diskussoner dödfödda, för vi får kollektivt ångest när vi möter "dåliga" råsällar. Vi kan inte lägga ihop två och två och få det till att mot våld hjälper endast starkare våld.
Åtminstone är människans historia sådan, bara vinnare skriver historia. Så var det i andra och första världskriget och alla krig före och efter. Så ur svensk horizont är bilden lite förvrängt, vi har väldigt speciell kultur här vad gäller våld. Vill dock påpeka att jag gillar den svenska kulturen, men den löser inte frågan om en längre världsfred, för bakom orden måste finnas makt och vilja. Svenskens specialitet (liksom också fransmännens) är ord. Men vad finns bakom orden?
Einstein, som ju var en skarp gubbe, menade att en definition för idioti var när man gör samma misstag om och om igen men väntar sig varje gång en annan resultat.... Och det är det jag menar med att "snacka sig" till fred. Det går inte. Tyvärr...
