Jag har utan större ansträngning lyckats hålla mig borta från trådarna om LCHF-dieten men tvingar mig nu ändå till tangentbordet för detta enda och sista inlägg.
Denna diet fungerar uppenbart för viktminskning, även om den inte är tilltalande vare sig ur teoretisk eller etisk synvinkel. Våra celler behöver druvsocker som bränsle och det är en besvärlig omväg att tvinga kroppen att bryta ner fett och proteiner för att framställa detta bränsle. Etiskt tveksamt med tanke på att produktionen av animaliskt fett och protein för att tillfredställa energibehovet tar mycket större del av de begränsade globala resurserna i anspråk.
Trots dessa randanmärkningar så får LCHF-diet under en begränsad period sägas vara en medicinskt acceptabel väg att åstadkomma viktnedgång.
Tyvärr tyder en del data på att budskapen om LCHF på sina håll missuppfattas som att det är OK med ett ökat intag av mättat fett i en i övrigt väsentligen oförändrad kost. Enligt en rapport i Läkartidningen nr 36/2012 utifrån förhållandena i västerbotten så har de allra senaste åren den avplanade trenden när det gäller vikt övergått i en tydlig viktökning och den tidigare nedåtgående trenden i kolesterolnivån (ssk LDL-kolesterol) ökar återigen både för män och kvinnor. De mer långsiktiga konsekvenserna av detta lär sannolikt visa sig.
De kostförändringar som Socialstyrelsen och den medicinska professionen arbetat för under lång tid är ett mer medelhavslikt kostmönster; ändrad fettsammansättning (mindre mättat och mer omättat fett), mer baljväxter, grönsaker, spannmål, frukt och nötter, mer fisk och skaldjur, men mindre av kött och mejeriprodukter.
Detta är det kostmönster där det finns den bästa vetenskapliga grunden för att den bidrar till ett både längre och friskare liv
aake