F
F.d. 8656
Guest
Ja vad säger man? Dom är stora....
Vi sitter i husbilen, det är söndagen den 30/9, och vi ska fota vårt sista jobb på gymnasiet i Oskarshamn.
Solen skiner och klockan är straxt innan fyra på eftermiddagen.
Vi hinner ändå så pass långt som 4mil norr om Västervik, nästan framme.
- En älg!!! ropar jag
Vi hinner reagera nästan samtidigt och Lasse bromsar.
Vi kör på E22:an i södergående riktning, och plötsligt dyker älgen upp från norrgående körbana, på väg över vajerräcket. Som tur är låg vi bara i 70km/h, så Lasse hinner nog bromsa ner till 40km/h när det smäller.
Tur i oturen har älgen nästan hunnit över när vi kolliderar, så det är "bara" husbilen som går sönder, vi klarar oss. En liten bit efter smällen kör vi in på en liten avstickare och Lasse ber mig ringa polisen.
Jag är väldigt skärrad och tänker: "Hur ska jag kunna hålla i telefonen, jag skakar ju som ett asplöv?"
-112, vad är det som har hänt? svarar en vänlig röst. Samtalet går vidare och vi får instruktioner om hur vi går till väga på plats.
Älgen fick nog väldigt ont i baken, men vad som hände med den sen vet vi inte. Men de skulle skicka jägare efter den så kanske sköt de älgen.
Rutan är paj och det är ett stort hål i husbilens front på höger sida. Frågan nu var hur vi skulle kunna ta oss till Oskarshamn. Efter lite tejpande och städande i husbilen efter allt glassplitter bestämde vi oss för att ändå köra vidare de 11 milen vi hade kvar. Bilen är fullt körbar men vi var rädda att rutan ska ramla in. I 40km/h kör vi sakta mot slutmålet och jag kan lova att vi bildade körer med många irriterade förare denna eftermiddag (trots att vi körde med varningsblinkers hela vägen).
På vägen ner fyller jag i en skadeanmälan via datorn till vårt försäkringsbolag. De skulle höra av sig med att svar inom kort.
Att köra 11 mil har nog aldrig tagit så lång tid, det var mörkt ute när vi kom fram. Som tur var fick vi låna ström på platsen där vi stod, annars hade det nog varit väldigt kallt inne i husbilen på morgonen efter.
Vi skulle fota på skolan i 1,5veckor och Lasse la ner sin själ på var enda rast i att försöka få tag en ny ruta, prata med försäkringsbolag, hitta verkstad, bärgningsbil, ny ruta. Han skulle kunna få en tapperhetsmedalj som höll humöret uppe fast allt bara gick honom emot i början.... ända till slutet...
På måndag vid lunch får vi svar av en handläggare via mail och Lasse ringer upp. Det visar sig att i vår företagsförsäkring (företaget äger bilen) står det att vi endast är försäkrade om det skulle hända något på en semester.
Lasse blir lite smått irriterad och förklarar att vi använder bilen i vårt jobb, vi har inte semester med bilen vi arbetar, det är därför vi har en företagsförsäkring. Lasse talar också om att han talat om när han tecknat försäkringen vad den används till och vad som måste ingå.
Det blir många telefonsamtal fram och tillbaka med försäkringsbolaget under veckan...
Lasse får tag på en glasmästare i stan som kommer och tittar på bilen och med godkännande av försäkringsbolaget beställer han en ny ruta från en firma i Sverige som är generalagent för Niesmann-bilar.
Både glasmästaren och vi mailar bilder och alla tänkbara uppgifter för att vi ska få rätt ruta. Två stycken ska det finnas säger generalagenten. Bra, då beställer vi en säger Lasse och glasmästaren åker och hämtar rutan.
Veckan går och vi bestämmer att på söndagen ska vi byta ruta, då är det bara två dagars jobb kvar på skolan.
Väl inne i deras verkstad börjar tre "gubbar" att jobba med att få ut den trasiga rutan. Lasse hjälper till och jag städar undan inne i bilen, mera glassplitter...
Den ena killen som hjälper till går fram och tillbaka mellan vår trasiga ruta och den nya några gånger med en tumstock. Jag känner dåliga vibbar, och jag kan inte ens nått om bilar...
FEL RUTA!!!!!!!!!!!!!!!!
Vi har fått fel ruta, man vill bara gråta...
Nu står vi där med en husbil utan ruta, och får inte tag på generalagenten. Vad gör man? De tre killarna låter oss stå kvar i garaget och de kan inget mer göra. Rutan som kom hade spetsiga hörn och skulle tydligen limmas, vår ruta har rundade hörn och används med gummilist.
Tur att det finns ett jalusi på husbilen så att vi åtminstone kunde dra ner det.
Jaha... Två dagar kvar med fotojobb, ingen framruta, vi "bor" i ett skitigt garage och har större hemlängtan än på länge.
Måndag morgon, vi har fått låna ena glasmästarens privata bil så vi kommer fram och tillbaka till gymnasiet. Alla raster går åt att prata med försäkringsbolaget om hur vi ska komma hem, ingen vet. Känns som ingen vill hjälp till.... Vi är lite mer än 30 mil hemifrån och jag brukar aldrig längta hem, men nu kändes allt så hopplöst. Tur att vi åtminstone kunde stötta varandra och att husbilen kunde stå under tak så att den inte blev mer förstörd.
-Det här är inget för mig. Var det enda bilmecken sa innan han vände på klacken och gick. Han var utsänd av försäkringsbolaget, de hade hoppats på att en vanlig bilverkstad i Oskarshamn skulle kunnat reparera husbilen.
Efter mycket om och men bestämdes det att bilen skulle bärgas till generalagenten, 20mil bort.
Jag letade förbrilt på internet efter en bärgare som kunde ta en bil i Flairens storlek. Det var inte det lättaste vill jag lova, men till slut hittade vi en som skulle komma på tisdagseftermiddagen och köra iväg oss.
Lättade av beskedet att kunna få åka från Oskarshamn... Men det varade inte så länge... Killen som skulle köra oss hade fått fel på hydraliken, kan man ha mer otur?!?!
Jaha, bara fortsätta leta, sent på tisdagseftermiddagen. Var ringer man???
Till slut, vi hittade en ängel. En ung kille från Assistancekåren i Mjölby kunde hämta oss, fantastiskt. Straxt efter kl. 20.00 kom han och hämtade oss, det var det bästa som hade hänt på snart en och en halvvecka.
Vi elva tiden kom vi fram och eftersom vi hade plastat in "rutan" innan avfärd så gick det nu bra att stå utomhus.
Av generalagenten får vi låna en liten bil så vi kan ta oss hem för att hämta bil och släp. Så, vi kör 20mil hem, hämtar bil och släp, kör 20mil tillbaka. Tanken är att vi ska tömma husbilen och åka hem igen, men vi orkar helt enkelt inte,vi är trötta och har inte kunnat sova på många dagar.
På torsdagen packar vi ur husbilen och in med alla saker i släpet. Man har mer saker än vad man tror när man bor i husbilen som vi gjort sen februari.
.
Lasse pratar med verkstaden och de och vi ska hålla kontakt med försäkringsbolaget. För än i dag vet vi inte vad som kommer att hända med bilen. Förutom skadan är den ju toppen, den går ju till och med att köra, inget sånt blev förstört.
De förslag som försäkringsbolaget kommit med är att den ska repareras eller att den blir inlöst. Men för att få den inlöst krävs en köpare som på egen hand klarar av att reparera fronten med de skador som den har. (Vem vet, kanske finns det någon på husbilsklubben som vill köpa en billig bil för att iordningställa den.)
Sagan tar ju inte slut än för att vi vet inte hur slutet ser ut, men mer än så här kan jag inte berätta.
Både jag och Lasse är så glada att vi klarade oss ifrån skador, men oerhört ledsna att vår älskade husbil är trasig.
Hur som helst hoppas vi att en lösning är nära.
Kör försiktigt, älgar kan komma komma upp på dagen när solen skiner, inte bara i skymning, tänk på det!
Ha det så bra i höstrusket! Kram Emma
Klicka för fler bilder: Husbil Flair
Vi sitter i husbilen, det är söndagen den 30/9, och vi ska fota vårt sista jobb på gymnasiet i Oskarshamn.
Solen skiner och klockan är straxt innan fyra på eftermiddagen.
Vi hinner ändå så pass långt som 4mil norr om Västervik, nästan framme.
- En älg!!! ropar jag
Vi hinner reagera nästan samtidigt och Lasse bromsar.
Vi kör på E22:an i södergående riktning, och plötsligt dyker älgen upp från norrgående körbana, på väg över vajerräcket. Som tur är låg vi bara i 70km/h, så Lasse hinner nog bromsa ner till 40km/h när det smäller.
Tur i oturen har älgen nästan hunnit över när vi kolliderar, så det är "bara" husbilen som går sönder, vi klarar oss. En liten bit efter smällen kör vi in på en liten avstickare och Lasse ber mig ringa polisen.
Jag är väldigt skärrad och tänker: "Hur ska jag kunna hålla i telefonen, jag skakar ju som ett asplöv?"
-112, vad är det som har hänt? svarar en vänlig röst. Samtalet går vidare och vi får instruktioner om hur vi går till väga på plats.
Älgen fick nog väldigt ont i baken, men vad som hände med den sen vet vi inte. Men de skulle skicka jägare efter den så kanske sköt de älgen.
Rutan är paj och det är ett stort hål i husbilens front på höger sida. Frågan nu var hur vi skulle kunna ta oss till Oskarshamn. Efter lite tejpande och städande i husbilen efter allt glassplitter bestämde vi oss för att ändå köra vidare de 11 milen vi hade kvar. Bilen är fullt körbar men vi var rädda att rutan ska ramla in. I 40km/h kör vi sakta mot slutmålet och jag kan lova att vi bildade körer med många irriterade förare denna eftermiddag (trots att vi körde med varningsblinkers hela vägen).
På vägen ner fyller jag i en skadeanmälan via datorn till vårt försäkringsbolag. De skulle höra av sig med att svar inom kort.
Att köra 11 mil har nog aldrig tagit så lång tid, det var mörkt ute när vi kom fram. Som tur var fick vi låna ström på platsen där vi stod, annars hade det nog varit väldigt kallt inne i husbilen på morgonen efter.
Vi skulle fota på skolan i 1,5veckor och Lasse la ner sin själ på var enda rast i att försöka få tag en ny ruta, prata med försäkringsbolag, hitta verkstad, bärgningsbil, ny ruta. Han skulle kunna få en tapperhetsmedalj som höll humöret uppe fast allt bara gick honom emot i början.... ända till slutet...
På måndag vid lunch får vi svar av en handläggare via mail och Lasse ringer upp. Det visar sig att i vår företagsförsäkring (företaget äger bilen) står det att vi endast är försäkrade om det skulle hända något på en semester.
Lasse blir lite smått irriterad och förklarar att vi använder bilen i vårt jobb, vi har inte semester med bilen vi arbetar, det är därför vi har en företagsförsäkring. Lasse talar också om att han talat om när han tecknat försäkringen vad den används till och vad som måste ingå.
Det blir många telefonsamtal fram och tillbaka med försäkringsbolaget under veckan...
Lasse får tag på en glasmästare i stan som kommer och tittar på bilen och med godkännande av försäkringsbolaget beställer han en ny ruta från en firma i Sverige som är generalagent för Niesmann-bilar.
Både glasmästaren och vi mailar bilder och alla tänkbara uppgifter för att vi ska få rätt ruta. Två stycken ska det finnas säger generalagenten. Bra, då beställer vi en säger Lasse och glasmästaren åker och hämtar rutan.
Veckan går och vi bestämmer att på söndagen ska vi byta ruta, då är det bara två dagars jobb kvar på skolan.
Väl inne i deras verkstad börjar tre "gubbar" att jobba med att få ut den trasiga rutan. Lasse hjälper till och jag städar undan inne i bilen, mera glassplitter...
Den ena killen som hjälper till går fram och tillbaka mellan vår trasiga ruta och den nya några gånger med en tumstock. Jag känner dåliga vibbar, och jag kan inte ens nått om bilar...
FEL RUTA!!!!!!!!!!!!!!!!
Vi har fått fel ruta, man vill bara gråta...
Nu står vi där med en husbil utan ruta, och får inte tag på generalagenten. Vad gör man? De tre killarna låter oss stå kvar i garaget och de kan inget mer göra. Rutan som kom hade spetsiga hörn och skulle tydligen limmas, vår ruta har rundade hörn och används med gummilist.
Tur att det finns ett jalusi på husbilen så att vi åtminstone kunde dra ner det.
Jaha... Två dagar kvar med fotojobb, ingen framruta, vi "bor" i ett skitigt garage och har större hemlängtan än på länge.
Måndag morgon, vi har fått låna ena glasmästarens privata bil så vi kommer fram och tillbaka till gymnasiet. Alla raster går åt att prata med försäkringsbolaget om hur vi ska komma hem, ingen vet. Känns som ingen vill hjälp till.... Vi är lite mer än 30 mil hemifrån och jag brukar aldrig längta hem, men nu kändes allt så hopplöst. Tur att vi åtminstone kunde stötta varandra och att husbilen kunde stå under tak så att den inte blev mer förstörd.
-Det här är inget för mig. Var det enda bilmecken sa innan han vände på klacken och gick. Han var utsänd av försäkringsbolaget, de hade hoppats på att en vanlig bilverkstad i Oskarshamn skulle kunnat reparera husbilen.
Efter mycket om och men bestämdes det att bilen skulle bärgas till generalagenten, 20mil bort.
Jag letade förbrilt på internet efter en bärgare som kunde ta en bil i Flairens storlek. Det var inte det lättaste vill jag lova, men till slut hittade vi en som skulle komma på tisdagseftermiddagen och köra iväg oss.
Lättade av beskedet att kunna få åka från Oskarshamn... Men det varade inte så länge... Killen som skulle köra oss hade fått fel på hydraliken, kan man ha mer otur?!?!
Jaha, bara fortsätta leta, sent på tisdagseftermiddagen. Var ringer man???
Till slut, vi hittade en ängel. En ung kille från Assistancekåren i Mjölby kunde hämta oss, fantastiskt. Straxt efter kl. 20.00 kom han och hämtade oss, det var det bästa som hade hänt på snart en och en halvvecka.
Vi elva tiden kom vi fram och eftersom vi hade plastat in "rutan" innan avfärd så gick det nu bra att stå utomhus.
Av generalagenten får vi låna en liten bil så vi kan ta oss hem för att hämta bil och släp. Så, vi kör 20mil hem, hämtar bil och släp, kör 20mil tillbaka. Tanken är att vi ska tömma husbilen och åka hem igen, men vi orkar helt enkelt inte,vi är trötta och har inte kunnat sova på många dagar.
På torsdagen packar vi ur husbilen och in med alla saker i släpet. Man har mer saker än vad man tror när man bor i husbilen som vi gjort sen februari.
.Lasse pratar med verkstaden och de och vi ska hålla kontakt med försäkringsbolaget. För än i dag vet vi inte vad som kommer att hända med bilen. Förutom skadan är den ju toppen, den går ju till och med att köra, inget sånt blev förstört.
De förslag som försäkringsbolaget kommit med är att den ska repareras eller att den blir inlöst. Men för att få den inlöst krävs en köpare som på egen hand klarar av att reparera fronten med de skador som den har. (Vem vet, kanske finns det någon på husbilsklubben som vill köpa en billig bil för att iordningställa den.)
Sagan tar ju inte slut än för att vi vet inte hur slutet ser ut, men mer än så här kan jag inte berätta.
Både jag och Lasse är så glada att vi klarade oss ifrån skador, men oerhört ledsna att vår älskade husbil är trasig.
Hur som helst hoppas vi att en lösning är nära.
Kör försiktigt, älgar kan komma komma upp på dagen när solen skiner, inte bara i skymning, tänk på det!
Ha det så bra i höstrusket! Kram Emma
Klicka för fler bilder: Husbil Flair
