Sv: Storstädning
Uppslutningen bakom skrotandet av ett visst monopol tycks vara à la mode (ursäkta min miserabla franska)! Saknar jag dock Svenska Statens Järnvägsmonopol från den tiden när det var hela svenska folkets järnväg, innan "simpla krämarsjälar" tilläts ta över och "ställa till det" (ta järnvägen från vanligt folk). Osökt rinner en tanke upp i min arma hjärna i ämnet någorlunda ickeheltdiffusa hågkomster från umgänget med den tidens (väldigt länge sedan) glada superteoretiska rödvinsvänstrares favoritämne när det gällde global tankespridning, nämligen Posten, idag söndervittrad och kastad till hungriga finansvargsjälar. Därvidlag tycker jag dock att det har skett en remarkabel förändring, närmast en metamorfos! Tidigare måste du köa, utsättas för arga óch misstänksamma "postfröknar" innan du fick gjort vad ville ha gjort (Förlåt Postis). Idag släntrar du in hos lokal livsmedelshandlare och uträttar dina postala ärenden snabbt och enkelt i förbifarten men vad händer sedan? I som här inträden, låten hopper fara! Kvalitet har ersatts av kvantitet och föslumningen och konsumentens förnedring är total. Baslivsmedlet (bröd) är numera sönderskuret och utsatt för en mängd tillsatser, fabrikanten till behag! Skit i dom dumma konsumenterna, bara vi tjänar pengar! Trots denna remarkabla och påfrestande krämardekadens tränger jag alltsomoftast in i livsmedelstemplen (människan lever inte av rödvin allenast) för att hitta något icke allt för krävande för min kräva(?). Köpte jag faktiskt ett paket kassler för några dagar sedan (litandes obegripligt nog på ICA:s "goda namn och rykte") och begav jag mig glad i hågen mot hemmet för att anrätta "fångsten" för att njuta av egen hemlagad husmanskost. Jag borde ha anat att så enkelt är det inte längre! Efter en lång brottnig med förpackningen, så tvingades jag att skärpa min trogna förljeslagare sen 50-talet från Uddeholm "THE KNIFE, och till slut lyckades jag äntligen besegra förpackningen och få tillgång till innehållet. Vilken lycka, snålvattnet rann till och jag såg fram emot en högtidsstund vad gäller gourmeti! Efter att en halv liter saltvatten hällts ur förpackningen (standardprocedur numera) och jag jobbat vidare med "avsaltningen" på olika sätt, så ställde jag mig vid spisen för att anrätta delikatessen i fråga. Som vanligt gick det inte att steka skinkbitarna utan "avvattningsprocessen" fortsatte ett bra tag; kasslerskivorna kokades till sörja innan "järnet" fick tag i de ömkliga resterna av "produkten" så att den fick stekfärgning. Trots alla motgångar (luttrad av tidigare erfarenhheter i ämnet) så slog jag mig ner vid köksbordet för att njuta av min "kokkonst". Jag borde ha anat i förväg vad som skulle hända, men som den evige optimisten som jag är, så trodde jag att tidigare upplevelser vad gäller Svensk mathantering "Konsumenten är vår högsta prioritet" bara var tillfälliga avvikelser från normal hög svensk livsmedelsstandard! Men återigen så var saltsmaken så intensiv och salthalten så hög så att jag tyckte mig få frätskador i munnen! Var i harrans namn ska man hitta sådan mat som åtminstone litegrann påminner om den mat som fanns förr i världen, innan matkrämarna fick tag i "den svenska folksjälen" och nu efter det att segern är vunnen kan tillåta sig vad xxx som helst!
Tack för ordet och ursäkta avvikelsen från ämnet.
Jappe