• Husbilsklubbens årsmöte och träff år 2024 kommer att hållas i Karlstad 9-12 Maj.
    Mer information och anmälan finns här: Klicka Här för Årsmötesträff 2024
  • Erbjudande på Husbilsklubben.se

    Blir du ny medlem nu i Husbilsklubben.se betalar du ingen anmälningsavgift utan enbart årsavgift 100 kr.
    Du sparar 150 kr på detta och erbjudandet gäller tills vidare.
    Medlemskapet gäller för kalenderåret 2024.
    Mer information finns här: Hur Registrerar jag mig.
    Du slipper också en massa störande reklam eftersom vi är en HELT reklamfri sida.

Stöld eller?

F

F.d. 2549

Guest
Ni får gärna ha synpunkter på Görans moral och handlingssätt. Någon kanske känner igen sig. Jag vill poängtera att varje bokstav och kommatecken i denna berättelse är absolut sanning. Varför jag vet detta beror på att jag var Görans "skugga" under denna tid.


Stölden?


Görans uppfostran innehöll bland annat det självklara rättesnöret: ”Du måste alltid kunna skilja mellan mitt och ditt.” Det var närmast hans far som såg som sin uppgift, att dessa tankar skulle för sonen bli en självklar sanning. Den intilliggande dygden, som berörde ”ärlighet”, ansågs nästan lika självklar. ”Med ärlighet kommer man långt” var en devis som Göran länge stolt försökte följa. Det dröjde ganska många år, innan han fick sig till livs den mindre lovande fortsättningen: … ”men med oärlighet kommer man längre.”
Naturligtvis formas under ungdomsåren den moraliska känslan. Rätt och fel känns som självklara ting. Världsordningens oordning har ännu inte gjort entré, men så börjar livets erfarenheter gradvis att solka den oskuldsfulla ytan. Det självklara blir tvivelaktigt; det rätta blir praktiskt taget synonymt med det felaktiga. Man tappar förtroendet för ledare och statsmän och man blir sin egen filosof – skapande sina egna moralbegrepp. För de flesta innebär det att man även på arbetsplatsen lägger in denna sin personliga moraluppfattning och tager sig friheter, som inte av alla anses som helt legitima.

Det var på ett större åkeri som Göran erhöll sin första verkliga anställning, och detta först i mogen ålder. Det var hans premiär i möte med arbetskamrater, fack och arbetsgivare. Redan första dagen i lunchrummet kom hans ovana för det nya att visa sig. Han slog sig ner intet ont anande på en stol, som av hävd brukades av en av ”inventarierna” på firman. När vederbörande anlände och såg att ”hans” stol var upptagen, uppmanade han Göran att resa på sig, allt i en ton som deklarerade, att det inte fanns några alternativ. Göran förklarade, att stolen inte var markerad när han satte sig på den, han satt bra som han satt, och enda sättet att få den ledig var att flytta på honom. De bådas ögon möttes; värderingar gjordes och ”inventariet” satte sig på en annan stol.
En tid senare hade Göran i uppdrag att bland annat leverera två stycken pallar med bandat gods till en mindre industri. Väl framme visade företagets godsmottagnings-skylt honom vägen. Det känns alltid så välkomnande med en sådan skylt, tänkte Göran. Här behöver man inte gissa sig fram; ett litet företag, men med känsla för detaljer. Godsmottagaren var på plats innan Göran hann ur bilen:
– Hejsan! Du får gärna sätta godset här ute på gården, så tar vi hand om det senare.
– Hej. Får jag använda mig av bänken där borta?
– Bänken, är du trött eller …?
– Jag är inte trött, nej, nej. Jag tänkte på pallarna. Du bad mig sätta dem och till det behövs två sittplatser.
Godsmottagaren granskade Göran med ett svagt leende på läpparna, rättade till sin kroppshållning, höll upp den nyss mottagna fraktsedeln, pekade med hela handen mot marken där han stod och sa:
– Det gods som motsvaras av det på denna fraktsedel angivna, önskar vi få avställt här på gården. Vi ser gärna att pallarna hanteras av dig enligt skick och sed och att du efter dina åtaganden kontaktar mig på mitt kontor, så att jag efter en okulärbesiktning av godset kan kvittera frakthandlingen. Några frågor?
– Svar nej.
Godsmottagaren lämnade gården och gick mot sitt kontor. Blicken han gav Göran vittnade dock inte om någon ovänskap. Tvärtom, de var på samma plan och spelade sina roller. Under tiden Göran lossade godset sysslade hans tankar med hur han skulle agera, när han hämtade sin vän godsmottagaren inför kontrollen. I sin s.k. byteslåda i bilen hade han några nybakade wienerbröd, som han hade fått av en bagare vid förra lossningen. När han nu strax skulle framföra ett stort tack för det mönstergilla mottagandet och den professionella behandling hans närvaro hade åtnjutit, skulle han samtidigt överräcka påsen med wienerbröden som en ringa men ärligt menad uppskattning. Följden av detta kunde man kanske ana.
Göran var nu klar med lossningen och gick glatt visslande med sin kakpåse mot kontoret.
En BMW rullade in på gården.
– Hallå där, vänta lite!
Ropet kom från föraren. När denne hade förvissat sig om att det var Göran som hade lämnat pallarna, som fanns på gården, undrade han om han kunde få dem levererade hem till sin bostad. Det skulle ta högst en halvtimma allt som allt. Göran såg inga tidsmässiga hinder för detta men ville först att BMW-föraren klargjorde sin relation till företaget och att han hade behörighet att ta ett sådant beslut. Just då kom godsmottagaren ut på gården med fraktsedeln i handen. Hans agerande gav klara besked; BMW-föraren var företagets direktör. Denne kvitterade fraktsedeln och bad Göran lasta pallarna. Beträffande betalningen, så skulle de säkert komma överens – enligt direktören.
– Jag skall först kontakta åkeriet, sa Göran. Det är ju bäst att vi är överens om priset innan jag lastar pallarna.
– Du har nog missuppfattat situationen, sa direktören med en något besvärad röst.
Han tog upp plånboken, tog fram en hundralapp som han sträckte fram mot Göran:
– Här är hundra kronor, så slipper vi trasslet att ta kontakt med ditt åkeri. Det blir ju bäst för oss båda.
Där stod nu direktören med en omoralisk hundralapp i sin framsträckta hand, samtidigt som han mönstrades av Göran, som inte visade något tecken på att ta emot honoraret. Sekunderna kändes sega som minuter. Det var direktören som bröt tystnaden:
– Jag förstår inte. Tycker du att det är för lite betalt med hundra kronor?
Göran dröjde lite med svaret för att finna ord som gav effekt; ord som förhoppningsvis skulle få direktören att tänka i andra banor. För att demonstrera sin inställning till direktörens erbjudande, polerade Göran med sin handske på företagets emblem, som var målat på lastbilen. Han fångade med blicken in den konfunderade direktören och sa med distinkt röst:
– Förlåt att jag svarar med en motfråga. Hur skulle du ha reagerat om din personal, på betald arbetstid och med dina maskiner, producerade varor, som de sedan avyttrade för egen räkning?
På denna fråga kom varken svar eller motfråga. Direktören stoppade tillbaka hundralappen i plånboken, pekade mot utfarten som ett tecken på att han gärna såg att Göran lämnade området, och körde därefter iväg med sin BMW.
Göran räckte över påsen med wienerbröden till godsmottagaren, tackade för ett trevligt sammanträffande och gav rekommendationen att innehållet skulle förtäras under den avtalsenliga rasten. Han fick ett tack för kakorna och ett tack för dagens intressanta underhållning.

Nästa morgon i lunchrummet berättade Göran för sina arbetskamrater om sina upplevelser med direktören.
– Det märks att du inte känner till arbetsordningen på ett åkeri, var den kommentar han fick och som samtliga av kollegorna instämde i.
Göran såg frågande på sin omgivning och undrade om det fanns föreskrifter, hur många procent av den betalda arbetstiden de fick använda för privat bruk och i så fall hur långt de fick köra med lastbilen utan att ersätta åkeriet. Han fick endast uppgivna gester som svar och föreslog därför, att de skulle förhöra sig med åkeriets direktör om reglerna. Eftersom arbetskamraterna var förvissade om att Göran menade allvar med sitt förslag, blev det näst intill kalabalik i lunchrummet. Göran log och tackade sina arbetskamrater för att de därmed till slut gav honom svaren på hans frågor.

Än en gång fick Göran det bekräftat: Moralen har inga bestämda konturer, den formas av den enskilde individen och resultatet blir hans ledsagare i livet; på ont och gott.



Claes Fallhammar
 
F

F.d. 6238

Guest
Sv: Stöld eller?

Tack, Farbror Clas var det Du som var Göran, undrar kurt :confused:
 
F

F.d. 2692

Guest
Sv: Stöld eller?

Farbror Claes, det är tyvärr precis så här det fungerar i många branscher. Tyvärr finns det för få Göran (förmodligen synonym för Claes) i vårt land.
 
Toppen