• Husbilsklubbens årsmöte och träff år 2024 kommer att hållas i Karlstad 9-12 Maj.
    Mer information och anmälan finns här: Klicka Här för Årsmötesträff 2024
  • Erbjudande på Husbilsklubben.se

    Blir du ny medlem nu i Husbilsklubben.se betalar du ingen anmälningsavgift utan enbart årsavgift 100 kr.
    Du sparar 150 kr på detta och erbjudandet gäller tills vidare.
    Medlemskapet gäller för kalenderåret 2024.
    Mer information finns här: Hur Registrerar jag mig.
    Du slipper också en massa störande reklam eftersom vi är en HELT reklamfri sida.

Nostalgitråden

C

chiva

Guest
Ja så var de på den tiden!
Här tänkte jag att vi som har gamla minnen om hur det var att resa på den gamla goda tiden kan bluddra fritt ur hjärtat om reseminnen från förr innan apparnas och gpsernas tid.

Roligt om Ni skriver direkt vad som poppar upp i minnet, behöver inte ha nåt sammanhang, kan va lösryckta meningar och tankar om hur det var att resa förr.
Jag minns själv hur jag rev ut en sida, en karta över Turkiet , på biblioteket, är väl preskiberat nu, det var min start på resandet, 1989.

En gång när jag tankade i Rumänien (1991) på en nyöppnad Peco station, stod ett par andra kunder och pratade med föreståndaren som tankade bilen, min rumänska var inte så bra på den tiden de flinade och sa nåt om -strange /utlänningen/ .

Dieseln kostade bara ca 70 öre där på den tiden så det var bara att köra. Jag tror jag körde alla vägar genom alla byar i Rumänien och Bulgarien på den tiden. Men efter ett par kilometer förstod jag varför de flinade och pratade om utlänningen. Lt 31.an la nästan av, rök vitt, som tur var hade jag ett extra bränslefilter med, det var bara att krypa under och byta. Macken var ny och jag som förste kund fick all skiten som fanns i ledningarna. Nu har jag alltid extra filter för olja och diesel med mig fast det finns numera nästan överallt att köpa.
 

Chippen

HBK Medlem
Inlägg
1.982
Kommun
Södertälje
HBK-Nr
12955
Medlemskap
2024
En oplanerad resa, förlåt det blev långt, så långt att jag inte ens själv orkar läsa igenom det idag.

Jag och kusinen skulle härma någonting min storebror gjorde för en himla massa år sen, dvs åka runt Södertörn med båt. Storebror hade en styrpulpetbåt som gick i 42 knop så han drog runt Södertörn på en dag tillsammans med sin tjej, vi hade dock bara en inomskärs-roddbåt i aluminium med en 6 hk mercury. Det här blev en resa med väldigt kort varsel så vi delade snabbt upp vem som skulle fixade vad. Jag fick givetvis allt med båten att göra då det var min roddbåt såsom drivmedlet, vatten och fiskeutrustning, ja ja och en karta givetvis.

Kusinen skulle fixa maten och eftersom jag vet att han inte alltid såg till att det var den godaste maten som kom med, utan kanske snarare den billigaste istället och även om vi inte skulle ha några extravaganser så köpte jag iallafall 2 påsar frystorkad vandringsmat, bara ifall att. Jag tog även med mig en back alkoholhaltig dryck och någon stor vodkaflaska av något slag, jag dricker inte alkohol speciellt ofta så jag överdrev rätt rejält eftersom vi bara skulle vara ute några dagar.

Vi startade nog på eftermiddagen vid en båtklubb i Skärholmen, förmodligen ett par timmar senare än förväntat, det kanske snarare var närmare kvällen egentligen, hur som helst hade jag en plan att jag ville komma till Södertälje till kvällen, jag hade bestämt en träff med en tjej som skulle stå och vänta på stranden.

När vi hoppar i båten säger min skämtsamma kusin att han har inte handlat mat och jag skrattar och säger ditt pucko tror du att jag går på det, sen var det slutdiskuterat. Vi åker in i Södertäljekanal riktigt sent på kvällen, det är så mörkt att vi måste följa belysningen på stolparna och vi måste slussa för tjejen står ju någon kilometer bortanför slussen. Givetvis har slussen stängt hur fan kan man stänga en sluss undrar vi, å jag börjar känna stressen att tjejen kan man nog glömma bort eftersom slussen inte öppnar innan morgondagen.

Vi har lite lätt panik för vi ville vidare, ska man göra Södertörn runt kan man ju inte bli stoppad av en sluss. har man sett Göta Kanal så vet man att slussar är inget hinder, bara ett störningsmoment. Vi åker så långt in vi kan, hoppar i land för att se hur lång hela slussen är, fasiken det här är väll ingenting så vi bestämde oss för att bära över båten och all dess packning och om jag inte missminner mig är klockan midnatt nu och jag tror att vi bar alla saker i ca 300-400 meter och det var så fruktansvärt tungt med all mat, dricka, sprit och all annan utrustning såsom båtmotorn och all bensin.
När vi väl kommer fram till saltsjösidan så har vi att välja på att bära båten ytterligare 100-150 meter eller kasta i den från en hög brygga. Givetvis valde vi det senare och den smällen som uppstod när båten träffade vatten gjorde mig rädd för nu tror alla att en bomb exploderade nere i kanalen. Den är nog den värsta smäll jag någonsin upplevt förutom dynamitsmällar, det var så man undrade om båten höll, det gjorde den ju givetvis annars hade ju resan tagit slut i Södertälje.

Nu var klockan 02.00 eller iallafall där någonstans, när vi närmade oss stranden där flickan skulle vänta på mig, ingen flicka stod kvar på stranden och nu hade det börjat regna, mina ny impregnerade militärbyxor "mina lumpenbyxor" och en fiskejacka fick skydda mig mot regnet, hade betydligt bättre kläder än kusinen som ganska snart var tvingad att klä in sig i stora svarta plastpåsar, men det dröjde inte länge innan jag själv var iklädd i samma utstyrsel, känslan var hemsk när vi åkte rakt in i mörkret och jag visste i ljuset bakom mig fanns en tjej med varma lakan och ett värmande leende och nu hade det blivit kallt, det blev kallare och kallare å det blev inte bättre när man rörde på sig så ett vattenfyllt veck i sopsäcken rann in mellan benen.

Vi hörde ljudet och såg båtar men dom kunde ju inte se oss för vi hade inte en enda lampa med oss, det var obehagligt och spännande på samma gång och efter några timmar frös man så mycket att man stoppade ner händerna i havet för att värma sig, vet att det är idiotiskt men det är inte försvarbart att inte göra det då det var så mycket varmare än vad händerna hade i temperatur, vi körde hela tiden på känn och all vår kunskap och sinnen, vi vågade inte åka in nära land för att köra på en grynna så hela natten låg vi i farleden tills det blev ljust, då gjorde vi en landstigning och så mycket som jag frös om framförallt händerna har jag inget minne av att jag gjort tidigare, ja kusinen frös lika mycket och han vill att vi bara skulle lägga oss under en gran men jag lyckades öppna tältpåsen med det sista finliret som återstod i fingrarna.

Jag kände att nu är det nära till panik eller iallafall riktig fara så det var verkligen sista krafterna som gick åt att sätta upp tältet, så fort vi kom in i tältet tände vi 20 st värmeljus och man kände att livet kom tillbaka inom 10-15 minuter och kusinen kände samma sak. Jag hade ganska många 500 lappar som var dyngsura, hela plånboken var dyblöt så jag var tvungen att hänga upp alla sedlar på tork i tältet, annars hade dom förmodligen klibbat ihop.

Mat var man för slut att inta så det blev till att krypa ner i sovsäcken på morgonen för att sova några timmar, jag frågade matansvariga kusinen om vad vi skulle äta och han nämner någon äcklig bantningsdryck och så blev det ett par alkoholhaltiga drycker, man kände att nu var livet på topp igen så vi åkte båt och mättade oss hela dagen med dryck, solen sken så det var en magisk dag. Nu skulle vi hitta dragets kanal som Ryska krigsfångar byggde, men vart ligger den då, här borde den ligga någonstans, båda kusinen och jag tittade på kartan men en Atlaskarta är ingen höjdare på sjön, dessutom står det aldrig någon djupangivelse. Vi skvalpar runt i roddbåten och funderar måste vi bränna runt hela udden, det är långt och det är utomskärs med lilla båten då ser vi hur en stor båt kommer ur vassen långt inne i en vik, där måste det vara så vi chansade och det gick hem, vi hittade dragets kanal.

Nu börjar det suga riktigt i magen och eftersom vi åkte hela förra natten så bestämde vi oss för att gå i land, vi slog läger vid en tidigare lägereld och jag frågade kusinen, vad ska vi äta då säger galningen, jag sa ju att jag inte hade någon mat och jag sa men för fan du skulle ju handla mat, men han försvarade sig med att jag sa ju att jag inte har handlat. Så där stod vi nu utan mat förutom dom påsar jag köpte ifall att, men det är bättre att fiska och äta det än att äta upp det sista vi hade.

Vi fick en gädda eller rättare sagt JAG, vi rensade gäddan och bakade in den i folie som vi la på den på glödande kolen, ni ska veta att jag äter inte fisk eller jag kan i nödfall och detta får anses vara nödfall, men tänk er gädda utan kryddor eller tillbehör och en DJÄVLA massa ben i munnen. Den middagen blev lite fisk och massor med godis, för jag reser ingenstans utan godis det tillhör alltid basförnödenheterna. Sen när vi vaknar nästa morgon är det får runt tältduken, vi packar ihop oss och när vi lastar båten för att ge oss iväg kommer det en tant som ser ut att ha någonting med fåren att göra eller iallafall någonting med området, hon hälsar och sen var det inget mer, vi hinner åka typ 20 meter innan vi ser landstigningsförbud precis där vi sovit i natt, det hade vi sett om vi haft riktiga sjökort. Vi lämnade iallafall platsen lika orörd som när vi kom.

Ingen frukost mer än vatten, kusinen dricker inte kaffe men det kan jag göra men ingenting jag behöver, dricker bara kaffe som sällskap, jag skulle aldrig ens tänka på att dricka kaffe själv, för mig är det en sällskapsdryck, kusinen dricker te men vad spelar det för roll för han hade inget med sig iallafall, han är iallafall avsatt som matansvarig för alla framtida resor och skulle han få en matroll så kommer det granskas av mig innan avfärd. Nu har det börjat blåsa, men jag var inte orolig för kusinen försökte ta med sig sin flytväst men den slängde jag in i bilen innan avfärd, jag vet att han hade lattjat så vi hade slagit runt med båten om han haft en flytväst så säkrast för mig är att han också blev utan. När vi kommer ut efter dragets kanal går det sådana vågor att det gällde att åka med vågorna och det gick hyfsat med det blev värre och värre vågor, flera stora båtar vände och mitt i allt åkte vi, det gick så fort när vi surfade ner på vågorna så det var läskigt, jag var rädd att motorn skulle lägga av, årorna borde ha varit i sina årklykor men det fanns ingen möjlighet att skapa obalans i båten men stannar motorn då slår vi runt och vi kunde inte parerar utan åror, nu var även kusinen rädd och vid det här tillfället hade han hoppat runt som en apa och skrattat om han haft sin flytväst. Så min räddning var att han var utan flytväst, hade vi båda haft en flytväst hade han hoppat runt som en apa iallafall så jag är glad att jag kastade in kusinens flytväst i bilen.

Vi tog oss till en korvkiosk för att äta gårdagens middag, dagens frukost och även dagens lunch i form av hamburgare med pommes frites och för säkerhetskull delar av dagens middag, vi satt en bra stund eftersom vi behövde ladda mobiltelefonerna.Nu var det lite lugnare med vågor så vi gav oss i väg till en ö någonstans mellan Dalarö och Slussen i Sthlm, en kanonfin ö där vi på kvällen åt upp dom frystorkade påsarna jag köpte som reserv och sen söp vi oss fulla i mörkret bara han och jag samtidigt som vi lyssna högt på Magnus Uggla, Gyllene Tider och Noice. Den meningslösaste fyllan jag någonsin gjort, men man kände sig välförtjänt av den då, eftersom dom senaste dagarna inte varit helt normala och vi hade kul när vi dansade ensamma i mörkret med endast lägereldens sken.

Sista morgonen eller ens den dagen minns jag faktiskt inte vad vi åt, om vi ens åt någonting. Vi åkte igenom Skurusundet och vädret var kanonbra, jag minns att sjön var väldigt krabb eller vad det heter, kändes som vågorna kom precis överallt när vi närmade oss slussen, ingenting jag kände av på samma sätt då jag åkt Finlandsbåt, men att sitta i en pytteliten inomskärsbåt då känner man varenda rörelse i vattnet.

Slussa i en sån liten sluss med den turistbåt som också åkte in samtidigt kändes riktigt läskigt, nästan så man hellre ville bära över båten till Mälaren, det positiva och ett spartips till er med båt i Mälaren, bär ut båten till saltsjön för det kostar ingenting att slussa in igen. Nåväl slusspersonalen sa åt oss att hålla i ordentligt, hon menade nog när turistbåten Paddan åkte ur slussen, hade vi inte hållit krampaktigt i tåtarna så hade vi åkt rakt in i slussväggens bakkant. Det gick iallafall bra och den där känslan kommer krypandes att vi klarade det. Båtmotorn hade gått på maxgas konstant sen vi lämnade Skärholmens båtklubb tills vi kom tillbaka efter några dygn.

Givetvis har kusinen och jag flera tokresor, men det är en helt annan historia,

Nu hade jag fått blodad tand och var taggad som tusan, nu ska jag åka hela Göta kanal med roddbåten tillsammans med flickan från stranden, hon vägrade givetvis efter det hon hörde vad vi gick igenom, dessutom är hon en mycket van havsmänniska eller som man säger segelbåtstjej så hon tvärvägrar.

Bra att ha tips till er andra som tänker göra samma resa, utan att göra våra misstag.
Sjökort.
Lanternor eller iallafall någon form av belysning.
Ordentliga regnkläder.
Flytvästar.
Mat.
Och kanske en större båt.

Båten låg på land ett antal år innan jag sålde den, och vi, tjejen från stranden och jag tillbringar numera tiden i vår husbil istället.
 
Toppen