Åke menar att en höjning av drivmedelspriserna i vårt lilla land håller inte havsytan nere. En prishöjning drabbar i stället dem med lägre inkomster. Är man av annan uppfattning (min?) har man en nonchalant attityd på de utsattas bekostnad?
Jag är tämligen säker på att samma resonemang förs i Danmark, i Norge, i Tyskland, i Frankrike, i Spanien, i... Om alla tänker att det får andra lösa så händer inget.
Jag har stor respekt för dem som kämpar för sin dagliga försörjning. Jag har själv erfarenhet av det. Men jag tror att man skall flytta blicken något: På 80-talet tjänade de 50 bäst betalade direktörerna 9 gånger mer än en genomsnittlig industriarbetare. I dag är samma siffra drygt 59 gånger! Detta betyder att en industriarbetare måste arbeta i 59 år för att tjäna ihop det en av dessa direktörer tjänar på ett år. Motsvarande uppgift för ett vårdbiträde är 83 år!
Visst, att beskatta dessa direktörer hårdare gör ingen skillnad men de är inte ensamma: Den rikaste tiondelen av befolkningen drar ifrån och har nu nästan lika stor del av den disponibla totala inkomsten som den halva av befolkningen som har lägst inkomst. Under de senaste åren har det således skett en massiv överföring av inkomster/förmögenheter från de fattigare till de rikare.
Självklart kan man tycka att det växande gapet är rätt och rättvist, att det skall löna sig att arbeta men att utjämna inkomstskillnaderna något skulle kunna underlätta för de utsatta att bära höjda drivmedelspriser.
Jag är medveten att mitt inlägg är kontroversiellt och flera kanske anser att det hör inte hemma i detta forum. Men om någon vill kontrollera mina uppgifter se:
Inkomstklyftor på rekordnivå visar ny statistik