Alla på jobbet har drivit hejdlöst med mej ett bra tag nu, var dag kommer det alltid någon kommentar som att, stavar du dej fram genom livet. Det beror på stavarna. Och min träningsoverall, de matchar för de har samma färg. Vi tar det från början. Jag är ingen träningsnarkoman jag är nog för lat helt enkelt. Men att röra på sig är ju himla bra, och förra våren hittade hustrun en utmärkt lösning till mej, hon sa du som stavar så illa när du skriver borde prova på stavgång.
Jag vet, det är inte direkt någon fräsig träningsmetod, och visst har jag noterat att stavgångskollegorna jag möter på min runda ibland villorna sällan tycks vara under pensionsåldern. Ungdomar håller nog till på gymmet. Det bästa med stavgång är att man slipper mecka sig iväg till en träningslokal och dessutom är man snabbt hemma igen. Man kan kanske ta en runda om kiosken när man ändå är ute och går. Vad man har på sig spelar kanske ingen roll, för jag går ändå ut om kvällarna när det är mörkt och då ser ju ingen hur jag ser ut. Men en kväll hjälpte det inte att gå när det var mörkt jag blev upptäckt ändå. Jag möte ett par riktiga töntar, ja det gick inte utan stod där de stod
Jag hade precis varit ute på en runda i Lödde där jag bor; gick mot gamla centrum lagom diskret och längs denna väg möter jag inte så många så overallerna och stavarna tycks inte vara iögonfallande på någon. Utanför den lokala krogen som ligger vid Lödde Centrum stod det två överförfriskade herrar, som lyfte på huvudena när jag stavade förbi. Med simmig blick granskade de mej uppifrån och ned och för ett ögonblick såg det faktiskt ut som om de nyktrade till. Sen tittade de på varandra och brast ut i gapskratt.
Jag gick den sista biten hem i tystnad. Stavarna stod orörda i hallen i över ett halvår. Hustrun mumlade något men jag sa det var för ljust ute för att använda dem., trots att mörkret kommit Nyligen tog jag mod till mej och plockade fram dem igen. Det kändes jättebra, tills jag mötte grannen Kurt-Orvar längs Löddeå. Han låtsades inte se mej. Sålde stavarna på blocket , min karriär som stavgångare blev väldigt kort..
