Glad semester alla, eller i vart fall glad sommar.
10/7 fyllde min yngste bror 50 så vi packade Skramlan på fredagsmiddagen och drog norrut mot Sevalla, söder om Sala. Helt OK, inga konstiga vägval från Garmina och när vi fram körde vi upp mellan ladugård och uthus och parkerade, beredda på att gå ner till boningshuset men det vi missade var att vi parkerat precis utanför ? smörjhallen? avstädad från diverse och istället fylld med blommor, mat, dryck och gäster. Hur mysigt som helst. Och mina tre vackra brorsdöttrar med varsin pojkvän, inte riktigt vuxna men nära nog. Ack ja. Men efter allt festande drog vi vidare frampå lördagen mot rastplatsen vid infarten till Sala V, helt OK men man måste trycka till ordentligt för att dörren till toaletterna till vänster och höger om urinoaren ska låsas. Sala silvergruva fick en besök, trots att jag är gammal västmanlänning hade jag inte varit där. Sen drog vi vidare mot Avesta, en rastplats Dalahästen. Ganska OK men vid någon slags köpcenter så det var mycket trafik länge på kvällen. Vid 24-snåret small det till i plåten så jag trodde det var någon ungdom som roade sig - fördomar, javisst - men på morgonen visade det sig att hållaren till Garmina hade lossnat från vindrutan. Lyxade på kvällen med pomme på Masgrillen men pommen var kebabkryddad så det var inte vad jag ville ha. Vi var lite fundersamma på om detta verkligen var rastplatsen så vi gick ner och kollade på Dalahästens camping och stuguthyrning - inte kul, gyttrigt - så vi blev kvar där vi var. F ö hade ett konstigt ljud uppträtt när vi svängde in - först tjoff tjoff och sedan klonk klonk - men det var borta på söndagsmorgonen så istället för en lite längre tur genom Dalarna eller leta efter verkstad i Avesta blev det närmsta vägen hem
och där är vi ännu. Ska kolla på måndag om verkstaden i Östra Husby kan tänka sig att fixa rundsmörjning - Skramlan är över 30 år och vem vet när hon fick sig en rundsmörjning efter det hon slutade vara skolbuss? - och kanske lite mer.
Just nu fick jag se genom fönstret att Mia, väna vita katten med blå ögon sitter på bergklacken utanför och fixerar en stor älg mitt ute på gärdet, Trodde inte de gillade höstvete, det är vad grannen/arrendatorn sått på vårt enda gärde i år. Men den går där i godan ro och knaprar medan svalorna seglar ovanför, kvällsmolnen är rosa och är inte detta paradiset vet jag inte vad som är det.
Ha det gott!
Agneta W
10/7 fyllde min yngste bror 50 så vi packade Skramlan på fredagsmiddagen och drog norrut mot Sevalla, söder om Sala. Helt OK, inga konstiga vägval från Garmina och när vi fram körde vi upp mellan ladugård och uthus och parkerade, beredda på att gå ner till boningshuset men det vi missade var att vi parkerat precis utanför ? smörjhallen? avstädad från diverse och istället fylld med blommor, mat, dryck och gäster. Hur mysigt som helst. Och mina tre vackra brorsdöttrar med varsin pojkvän, inte riktigt vuxna men nära nog. Ack ja. Men efter allt festande drog vi vidare frampå lördagen mot rastplatsen vid infarten till Sala V, helt OK men man måste trycka till ordentligt för att dörren till toaletterna till vänster och höger om urinoaren ska låsas. Sala silvergruva fick en besök, trots att jag är gammal västmanlänning hade jag inte varit där. Sen drog vi vidare mot Avesta, en rastplats Dalahästen. Ganska OK men vid någon slags köpcenter så det var mycket trafik länge på kvällen. Vid 24-snåret small det till i plåten så jag trodde det var någon ungdom som roade sig - fördomar, javisst - men på morgonen visade det sig att hållaren till Garmina hade lossnat från vindrutan. Lyxade på kvällen med pomme på Masgrillen men pommen var kebabkryddad så det var inte vad jag ville ha. Vi var lite fundersamma på om detta verkligen var rastplatsen så vi gick ner och kollade på Dalahästens camping och stuguthyrning - inte kul, gyttrigt - så vi blev kvar där vi var. F ö hade ett konstigt ljud uppträtt när vi svängde in - först tjoff tjoff och sedan klonk klonk - men det var borta på söndagsmorgonen så istället för en lite längre tur genom Dalarna eller leta efter verkstad i Avesta blev det närmsta vägen hem
och där är vi ännu. Ska kolla på måndag om verkstaden i Östra Husby kan tänka sig att fixa rundsmörjning - Skramlan är över 30 år och vem vet när hon fick sig en rundsmörjning efter det hon slutade vara skolbuss? - och kanske lite mer.
Just nu fick jag se genom fönstret att Mia, väna vita katten med blå ögon sitter på bergklacken utanför och fixerar en stor älg mitt ute på gärdet, Trodde inte de gillade höstvete, det är vad grannen/arrendatorn sått på vårt enda gärde i år. Men den går där i godan ro och knaprar medan svalorna seglar ovanför, kvällsmolnen är rosa och är inte detta paradiset vet jag inte vad som är det.
Ha det gott!
Agneta W