Helgen som gick
Skramlan och vi (Rune och jag) skulle ha startat vår småländska resa Kristi Himmelsfärdsdag men hur det var tog det längre tid att bunkra in för första gången i år än jag räknat med plus att jag hade lite Ågren för katterna så det blev start fredag förmiddag när katterna varit ute och joggat av sig den värsta energin. Så blev de instängda i huset, Mia och Mirre/Busen med 4 kattlådor, 5 vattenskålar, 4 torrfoderskålar och 4 med mjukismat. Fortfarande lite Ågren men vill inte ha dem ute om nätterna mitt i räv- och grävlingland. Skramlan pinnade på i 47-82 km/tim beroende på yttre omständigheter. Första stoppet gjorde vi vid Tindered men såg snabbt att det var inget för Skramlan och oss så vi fortsatte till Stensjö by. TACK för den noteringen bland ställplatserna. Strosade runt i byn, som räddades till eftervärlden av Vitterhetsakademien, tittade in på museet, repade grönt till vackra höns och vacker tupp, försökte konversera hästtrimmande dam med stockholmsbrytning, kliade sällskaplig katt som följde med ända tills vi åkte, använde superfräscha toaletter och hade gärna stannat över natt men fortsatte ändå mot Oskarshamn. Till Runes kusin och hennes man som vi gästat så många år när vi låg ute på sjön hela semestrarna och de hade marina i Figeholm. Helt underbara människor. I höstas gjorde vi ett impulsivt försök att hälsa på dem med Skramlan, vi visste att de bor i Oskarshamn numera men då hade vi ingen gps och ingen, ingen kunde visa oss rätt. Telefon säger du. Jo, men de var i Halmstad just då fick vi veta i efterhand. Nå, nu gick det bättre och nu förstår vi varför ingen kunde visa oss rätt. Adressen är till en gata och infarten på en helt annan gata. Sanslöst mysigt ställe i en stad! Ja där stod vi övernatt och umgicks på fredagskvällen i deras hus och lördagsförmiddagen. i Skramlan. Så började vi dra oss hemåt i sakta mak mellan otaliga gärsgårdar av trä och sten. Gpsen var ett irritationsmoment – visade liksom här hemma på knasiga grusvägar så när man borde ha litat på henne gjorde vi inte det och sen blev det väl för varmt för det var ett evigt tjat om Gör om rutt.. De som vinkade åt oss var tyska husbilar och kanotister som bar kanoterna förbi forsarna i Emån. Framåt kvällen, efter alla utvikningar bland småländska gärsgårdar och sjöar, åkte vi in till Gamleby och parkerade på en grusplan vid Östra Ringvägen, fick köra runt några grus- och lerhögar, parkerade rätt hyfsat mellan ett buskage och en anonym liten bod men när en polisbil visade visst intresse för Skramlan så där i förbigående och Rune inte kunde hitta sin plånbok med körtkort och allt – ifall de skulle ha frågat och innan vi hann gå upp på byn – bestämde vi oss för hemfärd istället. Och plånboken låg hemma och katterna blev glada.
Ha det gott!
Agneta W
Skramlan och vi (Rune och jag) skulle ha startat vår småländska resa Kristi Himmelsfärdsdag men hur det var tog det längre tid att bunkra in för första gången i år än jag räknat med plus att jag hade lite Ågren för katterna så det blev start fredag förmiddag när katterna varit ute och joggat av sig den värsta energin. Så blev de instängda i huset, Mia och Mirre/Busen med 4 kattlådor, 5 vattenskålar, 4 torrfoderskålar och 4 med mjukismat. Fortfarande lite Ågren men vill inte ha dem ute om nätterna mitt i räv- och grävlingland. Skramlan pinnade på i 47-82 km/tim beroende på yttre omständigheter. Första stoppet gjorde vi vid Tindered men såg snabbt att det var inget för Skramlan och oss så vi fortsatte till Stensjö by. TACK för den noteringen bland ställplatserna. Strosade runt i byn, som räddades till eftervärlden av Vitterhetsakademien, tittade in på museet, repade grönt till vackra höns och vacker tupp, försökte konversera hästtrimmande dam med stockholmsbrytning, kliade sällskaplig katt som följde med ända tills vi åkte, använde superfräscha toaletter och hade gärna stannat över natt men fortsatte ändå mot Oskarshamn. Till Runes kusin och hennes man som vi gästat så många år när vi låg ute på sjön hela semestrarna och de hade marina i Figeholm. Helt underbara människor. I höstas gjorde vi ett impulsivt försök att hälsa på dem med Skramlan, vi visste att de bor i Oskarshamn numera men då hade vi ingen gps och ingen, ingen kunde visa oss rätt. Telefon säger du. Jo, men de var i Halmstad just då fick vi veta i efterhand. Nå, nu gick det bättre och nu förstår vi varför ingen kunde visa oss rätt. Adressen är till en gata och infarten på en helt annan gata. Sanslöst mysigt ställe i en stad! Ja där stod vi övernatt och umgicks på fredagskvällen i deras hus och lördagsförmiddagen. i Skramlan. Så började vi dra oss hemåt i sakta mak mellan otaliga gärsgårdar av trä och sten. Gpsen var ett irritationsmoment – visade liksom här hemma på knasiga grusvägar så när man borde ha litat på henne gjorde vi inte det och sen blev det väl för varmt för det var ett evigt tjat om Gör om rutt.. De som vinkade åt oss var tyska husbilar och kanotister som bar kanoterna förbi forsarna i Emån. Framåt kvällen, efter alla utvikningar bland småländska gärsgårdar och sjöar, åkte vi in till Gamleby och parkerade på en grusplan vid Östra Ringvägen, fick köra runt några grus- och lerhögar, parkerade rätt hyfsat mellan ett buskage och en anonym liten bod men när en polisbil visade visst intresse för Skramlan så där i förbigående och Rune inte kunde hitta sin plånbok med körtkort och allt – ifall de skulle ha frågat och innan vi hann gå upp på byn – bestämde vi oss för hemfärd istället. Och plånboken låg hemma och katterna blev glada.
Ha det gott!
Agneta W
