Skramlans Andra Resa 2011
5/8 Gick först lite nordvästut, upp till lillasyster i Örebrotrakten. Efter att ha lämnat katterna på vad jag vill påstå är Götalands kattvänligaste kattpensionat, Missans Motel på Varby gård utanför Söderköping – enda nackdelen med det är att det är populärt så jag fick vänta en vecka extra den här gången för att jag inte kunde bestämma mig i tid -. Därifrån tog vi väg 210 till Norsholm, sedan gamla Linköpingsvägen till Linköping, därefter ut på E4 till avtagsvägen mot Motala. Gick smidigt faktiskt. Och vi nattade på rastplatsen Kungs Norrby, södra sidan. Och stod lika bra där som vanligt men kanske vägljudet var en aning kraftigare denna gång, hade takluckan öppen pga värmen. Massa folk som kom och gick/åkte med diverse fiskeutrustning men de var tystlåtna. Dagen därpå fortsatte vi uppåt, pausade vid Riseberga klosterruin, som fått ny torrtoa, handlade i Fjugesta och så äntligen hos lillasyster över två nätter och en mellanliggande dag. Så drog vi ner mot Svartå (hade gärna stannat vid den fina badplatsen med det var lite för kort väg), fortsatte ner förbi Skagern och mot Sjötorp. Stannade inte där. Vi åkte ett par gånger fram och tillbaka i Sjötorp, hade varit kul att se det från land vi tidigare sett sjö- eller kanalvägen, men jag hittade inte den rastplats jag trodde skulle finnas så vi fortsatte till rastplats Sandbäcken. Väldigt trevligt ställe, man hörde just ingenting av trafiken på E20. Men vi stod på en grusplan som var livligt frekventerad av stoora låånga långtradare. Inklämda i hörnet stod vi tryggt. Att vi inte stod på rastplatsen beror på att när vi åkte ett varv runt såg vi ingen plats där vi kunde stå – trodde vi! Framåt kvällen kom det flera husbilar och husvagnar och ställde sig ogenerat på gräset vid rastplatsborden där vi inte tyckte vi kunde köra in. Men vi hade det bra.
Kinnekulle var nästa anhalt och Skramlan segade sig tappert upp till högsta punkten, fin utsikt minsann. Samma dag fortsatte vi ner (såg flera fina platser att stå på om det hade varit närmre kvällen) till Husaby, där Olof Skötkonung ska ha döpts. Kollade toan, kyrkan, S:t Sigfrids källa där OS ovan enligt vissa ska ha döpts, hittade bakom församlingshemmet ett gäng gula småplommon som bortsett från färgen påminde om mina prunus domesticus på torpet, plockade några att försöka plantera, hade trevlig pratstund med en supertrevlig tjej som klippte gräs där och tammesjuttsingen visste allt om dessa gula plommonsläktingar till slånbär.
Så for vi vidare, ner mot rastplatsen Klovet vid Filsbäck. Också det en trevlig upplevelse. Nattligt sällskap hade vi av två tyskregistrerade husbilar, en med en bedåårande hund, stor, svart, tålmodig och väluppfostrad. Vi tog en liten promenad ner mot järnvägen och fann en blomma jag inte sett tidigare och inte kan hitta i blomböckerna, varken bland vilda växter eller perenner. Otroligt vacker blomma med drag av orchidé eller möjligen lite lite släktskap med lejongap. Ca 2 m hög de största, rosaröd blomma där bara ett pyttesmalt skaft höll den bakre delen av blomkorgen. Min mobil hade pajat innan vi åkte hemifrån så jag kan inte visa bild. Träffade vänlig man som bodde i f d stationshuset vid Kinnekullebanan och han berättade att blomman sprider sig enormt och han anser den vara ogräs. Jag tog några med en bit rot och ska plantera dem, efter den nya tvångsmässiga avloppsbrunnen hemma finns ett antal kvm att fylla med annat än brännässlor och surbillor. Liksom på torpet för den delen.
Så lyckades vi runda Vänern, tog en mittenväg norrut som var en verklig berg- och dalbana men Skramlan fixade det också. Handlade i Stigen, kan inte rekommenderas, stannade som hastigast på en rastplats Ödskölt men fortsatte uppåt mot Årjäng, där vi tog nattkvarter före Årjäng på en parkering med brant stup ner mot sjön Västra Silen. Som nattsällskap hade vi en tysk husbil. Dagen därpå fortsatte vi till Arvika, målet var Arvika Fordonsmuseum och dit kom vi också efter en paus på en parkering som visade sig vara typ returpunkt, nära järnvägen. Efter några timmar på muséet åkte vi ner till hamnen efter att ha bunkrat på ICA. Fann en grusplan som såg trevlig ut – asfaltslingan ner till vattnet Kyrkviken hade en skylt om att husbilar inte fick åka där. Så vi åt vår mat och hade det ganska trevligt tills det kom ett par bilar med 2 grabbar i varje, obestämd härkomst. De hade en liten tävling några timmar där en satt i bilen och den andre sprang bakom och sköt på. Runt denna slinga vid sjön. Och däremellan tog den röda bilen sig orådet före att köra runt på grusplanen där vi stod, så nära som möjligt och sprutade så mycket grus som möjligt. Föraren hade svarta shorts, svartovitt linne, svart hår och såg allmänt uppkäftig ut. Vi skulle i alla fall fortsätta så när de försvann passade vi på att göra detsamma och for upp till rastplatsen Stamfrändesmonumentet i Rottneros men alldeles före Sunne. Där nattade vi efter att ha kollat monumentet och språkat med ett trevligt par från Bohuslän, iförda husbil och stor svart otroligt väluppfostrad hund. Övriga nattande var en husvagn, ville inte titta åt vårt håll, och ett par personbilar. Och det märkte jag redan på Öland, man kan faktiskt övernatta i en personbil också.
Dagen därpå blev det Mårbacka, en upplevelse i sig för en som har 12 volymer med Selma Lagerlöfs samlade skrifter, dock inte den sista, Höst, som de inte heller hade till försäljning i butiken. Jag fick i alla fall lära mig något jag inte visste om henne, att hon var mycket engagerad i samhället, samtiden och omvärlden. Plus att jag snodde ett äpple som jag skrivit Mårbacka på och lagt i kylskåpet och några obestämbara frön från en buske. Nu blev jag lite förvånad själv, för annars brukar jag plocka med mig en sten från varje plats (typ har en bit från fd fängelset i Ostia Antica utanför Rom) men det hade jag inte en tanke på den här resan. Det blev bara växter i olika former. ?
Efter Mårbacka hade jag tänkt vi skulle dra österut till Skinnskatteberg etcetera men då var Rune så trött på berg- och dalbanan och blåsten och smala vägar så det blev Karlstad, lillasyster ost Örebro, Runes bror Arboga och hans lillasyster Dingtuna och sedan åkte vi hem (tog några dagar sammantaget förstås). Och i tisdags hämtade jag katterna, först var lillungen där lite bekymrad för att hon skulle bli av med klapp- och borstkatterna men så förklarade den ömma modern att det fanns en klapp- och borstkatt kvar så då var det OK att jag hämtade dem. Och det är det jag menar med kattvänligt kattP. Här har de brytt sig, pysslat med katterna, pratat med dem etcetera. Och det märks på katterna att den här sommaren har de haft det bra! Det där med klapp- och borstkatter förklarade innehavarinnan för mig med att det finns klapp- och borstkatter och så finns det EJ klapp- och borstkatter. Och jag är ju glad att Mia och Busen platsade i den första kategorin.
Summa summarum har vi haft det väldigt trevligt, bara två negativa upplevelser, den ena i Arvika som jag skrev ovan fast jag inte vet varför vi var ett irritationsmoment, den andra i Lanna mellan Hidinge och Örebro där en mer än medelålders man på rullskida typ skateboard men med stavar tydligen ansåg att han hade större rätt till vägen än vi, försökte inte alls pressa ner honom i diket men det retade honom tydligen bara att vi kom på HANS asfalterade allmänna väg. Som tur var hörde jag inte vad han sade men gesterna var tydliga nog. Hade jag bara hunnit hade jag vevat ner rutan och sagt något som man inte bör säga.
Men till er alla: Ha det gott!! Njut av tillvaron medan den finns!
Agneta W
5/8 Gick först lite nordvästut, upp till lillasyster i Örebrotrakten. Efter att ha lämnat katterna på vad jag vill påstå är Götalands kattvänligaste kattpensionat, Missans Motel på Varby gård utanför Söderköping – enda nackdelen med det är att det är populärt så jag fick vänta en vecka extra den här gången för att jag inte kunde bestämma mig i tid -. Därifrån tog vi väg 210 till Norsholm, sedan gamla Linköpingsvägen till Linköping, därefter ut på E4 till avtagsvägen mot Motala. Gick smidigt faktiskt. Och vi nattade på rastplatsen Kungs Norrby, södra sidan. Och stod lika bra där som vanligt men kanske vägljudet var en aning kraftigare denna gång, hade takluckan öppen pga värmen. Massa folk som kom och gick/åkte med diverse fiskeutrustning men de var tystlåtna. Dagen därpå fortsatte vi uppåt, pausade vid Riseberga klosterruin, som fått ny torrtoa, handlade i Fjugesta och så äntligen hos lillasyster över två nätter och en mellanliggande dag. Så drog vi ner mot Svartå (hade gärna stannat vid den fina badplatsen med det var lite för kort väg), fortsatte ner förbi Skagern och mot Sjötorp. Stannade inte där. Vi åkte ett par gånger fram och tillbaka i Sjötorp, hade varit kul att se det från land vi tidigare sett sjö- eller kanalvägen, men jag hittade inte den rastplats jag trodde skulle finnas så vi fortsatte till rastplats Sandbäcken. Väldigt trevligt ställe, man hörde just ingenting av trafiken på E20. Men vi stod på en grusplan som var livligt frekventerad av stoora låånga långtradare. Inklämda i hörnet stod vi tryggt. Att vi inte stod på rastplatsen beror på att när vi åkte ett varv runt såg vi ingen plats där vi kunde stå – trodde vi! Framåt kvällen kom det flera husbilar och husvagnar och ställde sig ogenerat på gräset vid rastplatsborden där vi inte tyckte vi kunde köra in. Men vi hade det bra.
Kinnekulle var nästa anhalt och Skramlan segade sig tappert upp till högsta punkten, fin utsikt minsann. Samma dag fortsatte vi ner (såg flera fina platser att stå på om det hade varit närmre kvällen) till Husaby, där Olof Skötkonung ska ha döpts. Kollade toan, kyrkan, S:t Sigfrids källa där OS ovan enligt vissa ska ha döpts, hittade bakom församlingshemmet ett gäng gula småplommon som bortsett från färgen påminde om mina prunus domesticus på torpet, plockade några att försöka plantera, hade trevlig pratstund med en supertrevlig tjej som klippte gräs där och tammesjuttsingen visste allt om dessa gula plommonsläktingar till slånbär.
Så for vi vidare, ner mot rastplatsen Klovet vid Filsbäck. Också det en trevlig upplevelse. Nattligt sällskap hade vi av två tyskregistrerade husbilar, en med en bedåårande hund, stor, svart, tålmodig och väluppfostrad. Vi tog en liten promenad ner mot järnvägen och fann en blomma jag inte sett tidigare och inte kan hitta i blomböckerna, varken bland vilda växter eller perenner. Otroligt vacker blomma med drag av orchidé eller möjligen lite lite släktskap med lejongap. Ca 2 m hög de största, rosaröd blomma där bara ett pyttesmalt skaft höll den bakre delen av blomkorgen. Min mobil hade pajat innan vi åkte hemifrån så jag kan inte visa bild. Träffade vänlig man som bodde i f d stationshuset vid Kinnekullebanan och han berättade att blomman sprider sig enormt och han anser den vara ogräs. Jag tog några med en bit rot och ska plantera dem, efter den nya tvångsmässiga avloppsbrunnen hemma finns ett antal kvm att fylla med annat än brännässlor och surbillor. Liksom på torpet för den delen.
Så lyckades vi runda Vänern, tog en mittenväg norrut som var en verklig berg- och dalbana men Skramlan fixade det också. Handlade i Stigen, kan inte rekommenderas, stannade som hastigast på en rastplats Ödskölt men fortsatte uppåt mot Årjäng, där vi tog nattkvarter före Årjäng på en parkering med brant stup ner mot sjön Västra Silen. Som nattsällskap hade vi en tysk husbil. Dagen därpå fortsatte vi till Arvika, målet var Arvika Fordonsmuseum och dit kom vi också efter en paus på en parkering som visade sig vara typ returpunkt, nära järnvägen. Efter några timmar på muséet åkte vi ner till hamnen efter att ha bunkrat på ICA. Fann en grusplan som såg trevlig ut – asfaltslingan ner till vattnet Kyrkviken hade en skylt om att husbilar inte fick åka där. Så vi åt vår mat och hade det ganska trevligt tills det kom ett par bilar med 2 grabbar i varje, obestämd härkomst. De hade en liten tävling några timmar där en satt i bilen och den andre sprang bakom och sköt på. Runt denna slinga vid sjön. Och däremellan tog den röda bilen sig orådet före att köra runt på grusplanen där vi stod, så nära som möjligt och sprutade så mycket grus som möjligt. Föraren hade svarta shorts, svartovitt linne, svart hår och såg allmänt uppkäftig ut. Vi skulle i alla fall fortsätta så när de försvann passade vi på att göra detsamma och for upp till rastplatsen Stamfrändesmonumentet i Rottneros men alldeles före Sunne. Där nattade vi efter att ha kollat monumentet och språkat med ett trevligt par från Bohuslän, iförda husbil och stor svart otroligt väluppfostrad hund. Övriga nattande var en husvagn, ville inte titta åt vårt håll, och ett par personbilar. Och det märkte jag redan på Öland, man kan faktiskt övernatta i en personbil också.
Dagen därpå blev det Mårbacka, en upplevelse i sig för en som har 12 volymer med Selma Lagerlöfs samlade skrifter, dock inte den sista, Höst, som de inte heller hade till försäljning i butiken. Jag fick i alla fall lära mig något jag inte visste om henne, att hon var mycket engagerad i samhället, samtiden och omvärlden. Plus att jag snodde ett äpple som jag skrivit Mårbacka på och lagt i kylskåpet och några obestämbara frön från en buske. Nu blev jag lite förvånad själv, för annars brukar jag plocka med mig en sten från varje plats (typ har en bit från fd fängelset i Ostia Antica utanför Rom) men det hade jag inte en tanke på den här resan. Det blev bara växter i olika former. ?
Efter Mårbacka hade jag tänkt vi skulle dra österut till Skinnskatteberg etcetera men då var Rune så trött på berg- och dalbanan och blåsten och smala vägar så det blev Karlstad, lillasyster ost Örebro, Runes bror Arboga och hans lillasyster Dingtuna och sedan åkte vi hem (tog några dagar sammantaget förstås). Och i tisdags hämtade jag katterna, först var lillungen där lite bekymrad för att hon skulle bli av med klapp- och borstkatterna men så förklarade den ömma modern att det fanns en klapp- och borstkatt kvar så då var det OK att jag hämtade dem. Och det är det jag menar med kattvänligt kattP. Här har de brytt sig, pysslat med katterna, pratat med dem etcetera. Och det märks på katterna att den här sommaren har de haft det bra! Det där med klapp- och borstkatter förklarade innehavarinnan för mig med att det finns klapp- och borstkatter och så finns det EJ klapp- och borstkatter. Och jag är ju glad att Mia och Busen platsade i den första kategorin.
Summa summarum har vi haft det väldigt trevligt, bara två negativa upplevelser, den ena i Arvika som jag skrev ovan fast jag inte vet varför vi var ett irritationsmoment, den andra i Lanna mellan Hidinge och Örebro där en mer än medelålders man på rullskida typ skateboard men med stavar tydligen ansåg att han hade större rätt till vägen än vi, försökte inte alls pressa ner honom i diket men det retade honom tydligen bara att vi kom på HANS asfalterade allmänna väg. Som tur var hörde jag inte vad han sade men gesterna var tydliga nog. Hade jag bara hunnit hade jag vevat ner rutan och sagt något som man inte bör säga.
Men till er alla: Ha det gott!! Njut av tillvaron medan den finns!
Agneta W
