med sol - jo SOL - ljumma vindar, hög luft. Vad kan man mer begära.
Idag tog vi Mavericken till torpet och plockade ner det mesta av Cox Orange, den röda varianten som lär vara vanlig i Danmark. När vi bodde i sta´n för cirka 25 år sedan hade vi också Cox Orange fast den gulare varianten som nästan smakade banan. Så nu är den gamla pajade frysen ute i bo´n tömd på mattrasor och där ligger i stället äpplen, som jag hoppas frysfritt och rått- och mus-säkert. Det blev så mycket så det räcker inte med 30-liters-hink med lock. På torpet fanns också hyfsat söta blå staket-druvor, som jag fick plantor till för tio år sedan, och björnbär som jag förgäves sökt avliva i snart femton år. Så det får väl bli som med vita katten, som absolut vill sitta i min fåtölj i hallen och som bara inte ger upp, varv efter var, titta stint, ja till slut flyttar matte på sig är klart. Björnbär är ju gott så de får väl vara kvar nu trots att jag inte gillar deras taggar. Lite kanske de skyddar vindruvorna för de växer sammanblandat. Vid den uthusväggen finns också en slinger-kläng-klister-växt som jag försökte ta bort men som jag nu förstår är samma Bokharabinda som jag planterade för tja, 10-15 år sedan, när jag hade läst en berättelse om hur Bokharabinda fullständigt dolde ett hus och en hög av bråte som skulle visa utomjordingar vägen hit. Synd att jag tappat bort den berättelsen för den var lite kul. Nå bokharabinda, staketdruvor och björnbär samsas rätt bra så de får nog vara allíhop. Plus att de gör en totalt ogenomtränglig mur där det förut sprang folk och hundar över tomten, att döma av fotspåren på vintern.
Att vi tog Mavericken idag beror på att Rune inte tycker det är superkul att åka med mig i Focusen. Tror inte det är bilen som gör det. Skramlan har vi motionerat t o r brevlådan, 4 km, 2 ggr den här veckan och det sorgliga är ju att hon går så bra, om än inte fort, och är så mysig. Så att rosten ska vara så besvärlig är inte kul! Råkar du vara bilplåtslagare med hjärtat på rätta stället, HÖR AV DIG!
Alla, Sköt om er!
Agneta W
Idag tog vi Mavericken till torpet och plockade ner det mesta av Cox Orange, den röda varianten som lär vara vanlig i Danmark. När vi bodde i sta´n för cirka 25 år sedan hade vi också Cox Orange fast den gulare varianten som nästan smakade banan. Så nu är den gamla pajade frysen ute i bo´n tömd på mattrasor och där ligger i stället äpplen, som jag hoppas frysfritt och rått- och mus-säkert. Det blev så mycket så det räcker inte med 30-liters-hink med lock. På torpet fanns också hyfsat söta blå staket-druvor, som jag fick plantor till för tio år sedan, och björnbär som jag förgäves sökt avliva i snart femton år. Så det får väl bli som med vita katten, som absolut vill sitta i min fåtölj i hallen och som bara inte ger upp, varv efter var, titta stint, ja till slut flyttar matte på sig är klart. Björnbär är ju gott så de får väl vara kvar nu trots att jag inte gillar deras taggar. Lite kanske de skyddar vindruvorna för de växer sammanblandat. Vid den uthusväggen finns också en slinger-kläng-klister-växt som jag försökte ta bort men som jag nu förstår är samma Bokharabinda som jag planterade för tja, 10-15 år sedan, när jag hade läst en berättelse om hur Bokharabinda fullständigt dolde ett hus och en hög av bråte som skulle visa utomjordingar vägen hit. Synd att jag tappat bort den berättelsen för den var lite kul. Nå bokharabinda, staketdruvor och björnbär samsas rätt bra så de får nog vara allíhop. Plus att de gör en totalt ogenomtränglig mur där det förut sprang folk och hundar över tomten, att döma av fotspåren på vintern.
Att vi tog Mavericken idag beror på att Rune inte tycker det är superkul att åka med mig i Focusen. Tror inte det är bilen som gör det. Skramlan har vi motionerat t o r brevlådan, 4 km, 2 ggr den här veckan och det sorgliga är ju att hon går så bra, om än inte fort, och är så mysig. Så att rosten ska vara så besvärlig är inte kul! Råkar du vara bilplåtslagare med hjärtat på rätta stället, HÖR AV DIG!
Alla, Sköt om er!
Agneta W
