Att betala med kort i Frankrike, är nästan som att spela rysk roullete. Jag och hustrun med två barn var på väg i bil till Franska rivieran via Paris, där vi hade beställt övernattning på ett hotell som hete Balladin. Vilket kom mej att minnas min ungdom för ett antal år och kilo sedan. Baldakinen hette ett danspalats i Malmö där man var tvungen att ha slips. Såg redan framför mig hur det var dans på Balladin och jag frågade frun om hon packat ner någon slips. Slips, sa frun. Vad skall du med slips till! Tänk om det är dans på Baldakinen i Paris, sa jag. Nu hade ungdomarna i baksätet vaknat för det hördes en del skratt därifrån. Vi skall inte till Baldakinen utan till ett hotell som heter Balladin, sa hustrun det är ett franskt hotell och uttalas Ba la dän. Ja, ja, jag är inte så duktig på franska, sa jag. Frankrikes svar på vad jag trodde var Baldakinen hittades i ett område som såg ut som Rosengård, men vi var i Paris för vi såg Eifeltornet. Skall vi bo här får vi nog ta in bilen på rummet, tänkte jag. Insåg ganska snabbt att här var det nog ingen dans.
Rummet var på c:a 10 kvadratmeter, med en våningssäng och två madrasser med ben, som var utslängda på den lilla golvyta som var ledig. Skulle man ta sig till det kombinerade rummet som var både toa och dusch, fick man be de andra tre att gå upp i sina sängar, annars kom man inte in på toa. Fönstret gick efter diverse försök att öppna, utsikten från fönster var en vit vägg och nedanför på marken var hotellets soppstation, vilket förklarade lukten på rummet.
På morgonen hade toa och dusch tider delats ut för att vi skulle kunna komma dit. När man var klar och påklädd blev man hänvisad till korridoren så att de andra hade en chans att göra morgontoaletten. När vi var klara, kände vi att det skulle bli gott med frukost. Efter en typisk Fransk frukost fortsatte vår färd mot Franska rivieran på de utmärkta Franska motorvägarna.
På motorvägarna i Frankrike uppenbarar sig ibland betalstationer, i Frankrike får man betala för förmånen att köra på motorvägen. Detta är den enda förmån jag vet som är skattefri annars är alla andra förmåner skattepliktiga. Försöken att betala med kort kan när som helst skapa ett familjegräl. Stoppa in kortet, sa hustrun. Ja det är det jag försöker, sa jag. Där vi stod vid en betalstation, men inget hände. Kön bakom oss växte och några började tuta. Kanske skall du försöka stoppa in det på rätt håll, sa hustrun. Fan vad tjejer skall vara envisa, tänkte jag, vi tekniska män vet väl hur ett kort skall stoppas in. Du pappa, du skall nog inte försöka med ICA-kortet här, vi skall väl inte handla motorvägen, hördes från baksätet. Testade bara så ni var med, sa jag glatt. Tog upp Visa kortet men inte heller det gick. Kön växte och tutandet fortsatte man kunde tro att förarna somnat över ratten i sina bilar för tutandet slutade aldrig, Plötsligt uppenbarade sig en figur som pratade franska. Han får du snacka med, sa jag till hustrun. Vad de sa till varandra vet jag inte men plötsligt var vi ute på motorvägen mot rivieran. Va, sa du, sa jag. Gav han Shellkortet, sa hustrun blixtsnabbt. Aj fan, funkade det här, tänkte jag. Sedan var det nästan samma visa vid varje betalstation ibland funkade det ena kortet, ibland något annat. Tur vi har en kortlek av kort med oss, fast med kontanter hade det inte blivit lika spännande, fast lättare, tänkte jag.
