Ja, precis som Ludde Kuddsson beskriver är det! Var det för min del. Vi hade två rena flasklamm vid olika tillfällen och ett par som ville snutta då och då. Det första flasklammet var Lillen, vars mamma dog, han bodde i en hage av en gammal barnsäng i köket tills han blev så stor att hans pappa Alfred Den Store försvarade honom mot tackorna som inte ville låta Lillen umgås med deras lamm. Lillen svarade f ö alltid på mina anrop och avslöjade var fåren "gömt" sig när de smitit ut. Det andra flasklammet var Femton, vars mamma var helnöjd med att ha fått ett svart bagglamm och inte trots alla försök kunde få in i sin skalle att även lilla vita Femton var hennes. Femton gick fot. När baggen hade lett hela flocken på ett triumfartat tåg ut mot friheten och vi lyckades mota dem tillbaka så föredrog Femton att gå fot med mig en rejäl omväg hem. Men hennes bror Fjorton gillade inte riktigt att man hanterade Femton, han ville försvara henne. Så helt ensam var hon inte.
Tja, ibland saknar jag fåren, tämligen ofarliga bortsett från baggen och väldigt sällskapliga för det mesta. Och så höll de rent och snyggt i hagarna!
En liten utvikning om just ingenting.
Ha det gott!
Agneta
Tja, ibland saknar jag fåren, tämligen ofarliga bortsett från baggen och väldigt sällskapliga för det mesta. Och så höll de rent och snyggt i hagarna!
En liten utvikning om just ingenting.
Ha det gott!
Agneta