om segelflygarträff i Ängelholm (om jag inte minns fel, fullt möjligt)
och det påminde mig om BARA HJÄLP 1969 när Rune skulle ta cerfifikat och jag inte vågade annat än försöka jag med hur farligt det var. Min söta lilla mamma var glidflygare på 40-talet. så det kanske fanns var i generna. Hur som helst, första ensamflygningen för min del gick superbra, alla kom springade och hojade att damen flyger snygg, kurvar bra och ett som ett annat. Andra ensamflygningen gick inte bra, började regna på vägen upp och eftersom jag hade sabbat övningen i stall och vikning (hade ersättningsinstruktör då och när planet vek sig reste jag mig rakt upp och skre MAMMA, varpå han tog över och lotsade ner planet. Ingen av oss berättade för ordinarie instruktören, när det började regna vid uppdragningen fick jag lite panik, visste att farten sjunker och att jag inte fixat stall- och viknings-övningen. Så jag kurvade upp efter släppet, insåg att jag inte hade där att göra, försökte ta mig ner igen och fick kastvindar inför landningen, om de var verkliga eller i mitt skrämda sinne vet jag inte men det blev en klumpig landning, alla sprang som yra höns och jag fick ----- ont i ryggen. Men blev ju upptvingad igen och den tredje gick väl bra men jag kände att det var inte min grej,knäna skakade och jag kände inte att det var OK. Så fjärde vägrade jag och har sedan inte satt min fot i ett segelflygplan igen. Bergfalke hade vi, det minns jag. De var nog supertrygga för jag hörde aldrig att det hände något allvarligt.
Då är det faktiskt skönare med Skramlan! För mig i alla fall.
Såg f ö också idag en några dagar gammal annons på Blocket om f d ambulans, 2001. Lite sugen blir jag på en liten snabbare bil.Min drömbil från Västerbotten var borta idag, antingen såld eller att säljaren tröttnat. Något år innan Skramlan och jag sammanträffade missade jag en Renault Master 96, firmabil och troligen superservad vad jag kunde förstå. Så det gäller både att ta tillfället i flykten och ha is i magen hur det nu ska gå att kombinera. Min drömbil är ganska liten, har en ståhöjd för dryga 1,70 m i bodelen, avskilt toautrymme. Plåtis. Ja, har du den och vill sälja eller byta mot en Ford Focus halvcombi 2005, 10 000 mil ca, autpmat, tonade rutor. Kontakta mig! - Skämt åsido, drömma kan man väl.
Idag har jag också kllppt ner en trasmatta. Blev bara två den här sommaren hur det nu kan komma sig. Har bestämt mig för att använda resten på varpen till inslag, det här sista var jobbigt med slackande trådar och - mitt fel - snodda trådar. Inte bra. Men man ska inte titta given häst i munnen och jag har inte riktigt koll på hur många mattor jag har vävt på den varp som satt på den här skänkta vävstolen, kan nog vara uppåt tio i alla fall.
Och god natt, sweet dreams var du än befinner dig och vem du än är!
Agneta W
och det påminde mig om BARA HJÄLP 1969 när Rune skulle ta cerfifikat och jag inte vågade annat än försöka jag med hur farligt det var. Min söta lilla mamma var glidflygare på 40-talet. så det kanske fanns var i generna. Hur som helst, första ensamflygningen för min del gick superbra, alla kom springade och hojade att damen flyger snygg, kurvar bra och ett som ett annat. Andra ensamflygningen gick inte bra, började regna på vägen upp och eftersom jag hade sabbat övningen i stall och vikning (hade ersättningsinstruktör då och när planet vek sig reste jag mig rakt upp och skre MAMMA, varpå han tog över och lotsade ner planet. Ingen av oss berättade för ordinarie instruktören, när det började regna vid uppdragningen fick jag lite panik, visste att farten sjunker och att jag inte fixat stall- och viknings-övningen. Så jag kurvade upp efter släppet, insåg att jag inte hade där att göra, försökte ta mig ner igen och fick kastvindar inför landningen, om de var verkliga eller i mitt skrämda sinne vet jag inte men det blev en klumpig landning, alla sprang som yra höns och jag fick ----- ont i ryggen. Men blev ju upptvingad igen och den tredje gick väl bra men jag kände att det var inte min grej,knäna skakade och jag kände inte att det var OK. Så fjärde vägrade jag och har sedan inte satt min fot i ett segelflygplan igen. Bergfalke hade vi, det minns jag. De var nog supertrygga för jag hörde aldrig att det hände något allvarligt.
Då är det faktiskt skönare med Skramlan! För mig i alla fall.
Såg f ö också idag en några dagar gammal annons på Blocket om f d ambulans, 2001. Lite sugen blir jag på en liten snabbare bil.Min drömbil från Västerbotten var borta idag, antingen såld eller att säljaren tröttnat. Något år innan Skramlan och jag sammanträffade missade jag en Renault Master 96, firmabil och troligen superservad vad jag kunde förstå. Så det gäller både att ta tillfället i flykten och ha is i magen hur det nu ska gå att kombinera. Min drömbil är ganska liten, har en ståhöjd för dryga 1,70 m i bodelen, avskilt toautrymme. Plåtis. Ja, har du den och vill sälja eller byta mot en Ford Focus halvcombi 2005, 10 000 mil ca, autpmat, tonade rutor. Kontakta mig! - Skämt åsido, drömma kan man väl.
Idag har jag också kllppt ner en trasmatta. Blev bara två den här sommaren hur det nu kan komma sig. Har bestämt mig för att använda resten på varpen till inslag, det här sista var jobbigt med slackande trådar och - mitt fel - snodda trådar. Inte bra. Men man ska inte titta given häst i munnen och jag har inte riktigt koll på hur många mattor jag har vävt på den varp som satt på den här skänkta vävstolen, kan nog vara uppåt tio i alla fall.
Och god natt, sweet dreams var du än befinner dig och vem du än är!
Agneta W
