Sv: Husbilskalles resa
Här har ni mig igen, er egen Husbilskalle.
Ingen rast, ingen ro utan ut på vägen igen. Det blev llite mer klättning i bergen, men vackert var det.
Sedan jag var här sist har det byggts många nya vägar, och det var fin motorväg hela vägen från Valencia till Santa Pola, utan på ett ställe i bergen där det var mycket trångt och kurvigt. Men det var bara någon kilometer så det gick an. Den blindtarmen höll de på att bygga bort så den är säkert klar tills det är dags för hemresa.
Vägarna var så nya att navigatorn inte hittade dem trots nytt kartmaterial sedan en månad tillbaka. Gissa vem som då fick visa vägen, men det förbjuder min blygsamhet att tala om.
Så kom vi då fram till Camping Bahia.
Det var lite bökigt att backa bilen på plats för alla träd och stolpar så jag fick återigen rycka in så vi kom på plats.
Här pustar jag ut på motorhuven.
Vi hade knappt hunnit sätta oss innan vi fick besök av Bonzo, Sven-Åke alltså, inte hunden.
Sven-Åke blev så glad att se mig så han ville ge mig en puss vilket jag med bestämdhet avvisade. Det vet man väl sedan tidigare hur den mustaschen kittlas. Eller hur Kerstin?
På kvällen blev det fest i glada vänners lag hemma hos Sven-Åke och Kerstin.
Där var jag huvudperson, givetvis, men där var också Owe, Hasse och Agneta, Siv och Rolf, Beriit och Anders samt min privatchaufför Jerry och hans fru Inger.
Alla blev så glada att se mig så de bjöd på en pilsner. Men det blev lite för mycket så jag somnade med näbben i ölburken. Nu får jag skämmas resten av veckan för mitt dåliga ölsinne.
På lördagen var det marknad med mycket folk och trängsel. Där fanns grönsaker och frukter av alla de sorter man kan tänka sig.
Men också kläder och skor. Men framför allt var det mycket krims-krams.
Snett över gatan har de byggt en kinesrestaurang där man får välja vad man vill från en buffé och sedan wokar en kock maten. Där fanns förutom kött, svamp, kyckling, grönsaker mm.
Men framför allt fanns det ostron, olika räkor, fisk kräftor och hummer.
Jag åt så jag nästan sprack. Och inte var det speciellt dyrt heller. Men som hedersgäst blev jag naturligtvis bjuden.
Det var allt för idag, men i morgon skall jag se mig om i Santa Pola, så än slipper ni inte mig.
Er tillgivne Kalle. -Alltid på G.
Här har ni mig igen, er egen Husbilskalle.
Ingen rast, ingen ro utan ut på vägen igen. Det blev llite mer klättning i bergen, men vackert var det.
Sedan jag var här sist har det byggts många nya vägar, och det var fin motorväg hela vägen från Valencia till Santa Pola, utan på ett ställe i bergen där det var mycket trångt och kurvigt. Men det var bara någon kilometer så det gick an. Den blindtarmen höll de på att bygga bort så den är säkert klar tills det är dags för hemresa.
Vägarna var så nya att navigatorn inte hittade dem trots nytt kartmaterial sedan en månad tillbaka. Gissa vem som då fick visa vägen, men det förbjuder min blygsamhet att tala om.
Så kom vi då fram till Camping Bahia.
Det var lite bökigt att backa bilen på plats för alla träd och stolpar så jag fick återigen rycka in så vi kom på plats.
Här pustar jag ut på motorhuven.
Vi hade knappt hunnit sätta oss innan vi fick besök av Bonzo, Sven-Åke alltså, inte hunden.
Sven-Åke blev så glad att se mig så han ville ge mig en puss vilket jag med bestämdhet avvisade. Det vet man väl sedan tidigare hur den mustaschen kittlas. Eller hur Kerstin?
På kvällen blev det fest i glada vänners lag hemma hos Sven-Åke och Kerstin.
Där var jag huvudperson, givetvis, men där var också Owe, Hasse och Agneta, Siv och Rolf, Beriit och Anders samt min privatchaufför Jerry och hans fru Inger.
Alla blev så glada att se mig så de bjöd på en pilsner. Men det blev lite för mycket så jag somnade med näbben i ölburken. Nu får jag skämmas resten av veckan för mitt dåliga ölsinne.
På lördagen var det marknad med mycket folk och trängsel. Där fanns grönsaker och frukter av alla de sorter man kan tänka sig.
Men också kläder och skor. Men framför allt var det mycket krims-krams.
Snett över gatan har de byggt en kinesrestaurang där man får välja vad man vill från en buffé och sedan wokar en kock maten. Där fanns förutom kött, svamp, kyckling, grönsaker mm.
Men framför allt fanns det ostron, olika räkor, fisk kräftor och hummer.
Jag åt så jag nästan sprack. Och inte var det speciellt dyrt heller. Men som hedersgäst blev jag naturligtvis bjuden.
Det var allt för idag, men i morgon skall jag se mig om i Santa Pola, så än slipper ni inte mig.
Er tillgivne Kalle. -Alltid på G.
