Får väl erkänna

att jag är världens fegis i skogen. För ett par år sedan trodde jag att jag såg ett vildsvin när jag plockade lingon, tja, några dagar senare var det en stubbe som stod på samma ställe. Men nu, när varg har rivit får en knapp halvmil härifrån, ja då undrar jag ju hur jag ska våga gå ut och plocka blåbär - om det finns några, verkade magert - smultron - finns hur mycket som helst, plockade en liter idag bara i en del av hagen - kantareller, trattisar, trumpetsvamp. Ja i o f s vet jag att det finns vildsvin en knapp kilometer söderut så det är klart att de finns här också. Men varg? Är det stockholmare som gillar vargar eller storstadsbor eller stadsbor överhuvudtaget? Är de så korkade så de tror att vargen tänker - Människa = får inte röras ??? Vad jag tror: Kött - går att äta. Möjligen att vi luktar illa, med Mygga och ett som ett annat men inte tror jag en varg - eller en björn - sorterar ut människor som icke ätbara objekt om de inte har blivit jagade så de förstår - eller tror - att människor kan vara farliga.
Jag ska inte skriva mer om vad jag tänker om det ena eller andra politiska utspelet. Men. Om vi nu tar Skramlan norröver. Jag är lika rädd för 2 stora rovdjur då, inte järv eller lodjur men de andra.
Vilken falang hör du till? Stadsmänniskan som anser att rovdjuren och bondläpparna ska samsas? Eller?

Agneta W