Nu när höststormarna ryker runt knutarna är det skönt att vara inne i stugvärmen.
Vi bor 200 m från havet och en bergknalle skiljer oss från att se utsikten, som ser ut som på bilden. Den lilla holmen i viken heter Kattskäret och denna inspirerade min (Linnéas) farmor en gång för länge sedan att skriva en dikt. Här är den:
KATTSKÄRET
(Författare: Hilda Sjöberg, 1875 – 1933)
Där ligger ett skär invid Bohusläns strand,
ej långt från land
så lugnt i en vik där ej vågen kan gå
så hotande hög som därute.
Där så sakta och ljuvligt böljorna slå
så smekande blida och blå.
Ej blomma där växer, ej lilja vit
på grå granit
ej mossan där smyger sin skyddande arm
kring åldriga nakna kullen;
blott vågen där viskar så sommarvarm
tills den fjättras vid vinterns barm.
När stjärnorna tändas på himlens päll
i vinterkväll,
då samlas ungdom kring flammande härd
medan snön faller vit kring knuten
och tanken går ut på sin vingade färd
i sagans solljusa värld.
Det sägs att var gång som ett hjärta slår
utan agg och sår,
när det slår utan synd, utan sorg och nöd
i fullkomlig och salig lycka.
Då skall skäret lysa i djupaste glöd
som solens flamma så röd.
Och mången har blickat med undran ihåg
över mörkblå våg
när förklingat har midnattens dova slag,
men skäret lyste aldrig.
I en skreva blott glimmade kattguld ett tag
och det glimmar nog än i dag.
Vi bor 200 m från havet och en bergknalle skiljer oss från att se utsikten, som ser ut som på bilden. Den lilla holmen i viken heter Kattskäret och denna inspirerade min (Linnéas) farmor en gång för länge sedan att skriva en dikt. Här är den:
KATTSKÄRET
(Författare: Hilda Sjöberg, 1875 – 1933)
Där ligger ett skär invid Bohusläns strand,
ej långt från land
så lugnt i en vik där ej vågen kan gå
så hotande hög som därute.
Där så sakta och ljuvligt böljorna slå
så smekande blida och blå.
Ej blomma där växer, ej lilja vit
på grå granit
ej mossan där smyger sin skyddande arm
kring åldriga nakna kullen;
blott vågen där viskar så sommarvarm
tills den fjättras vid vinterns barm.
När stjärnorna tändas på himlens päll
i vinterkväll,
då samlas ungdom kring flammande härd
medan snön faller vit kring knuten
och tanken går ut på sin vingade färd
i sagans solljusa värld.
Det sägs att var gång som ett hjärta slår
utan agg och sår,
när det slår utan synd, utan sorg och nöd
i fullkomlig och salig lycka.
Då skall skäret lysa i djupaste glöd
som solens flamma så röd.
Och mången har blickat med undran ihåg
över mörkblå våg
när förklingat har midnattens dova slag,
men skäret lyste aldrig.
I en skreva blott glimmade kattguld ett tag
och det glimmar nog än i dag.
