Sv: Husbilskalles resa
Nu undrar ni väl alla hur jag och Carla har det. Vi har det helt underbart tillsammans och jag är fortfarande lika dökär som i början. Det blev ju lite mycket att dricka med helikopterföraren efter olyckan men jag piggnade till framåt bröllopsnatten så det gick rätt vilt till men som tur var låg vi i framsätet för det var inte tillåtet med stödben där husbilen stod. Nog om detta, några detaljer tänker jag inte berätta.
I alla fall åker Carla och jag nu med en ny husbil. Kvinnan, som heter Lena, stötte på mig när jag annonserade under singlarna på hbk att jag inte ville vara ensam längre. Hon hade egen husbil och passagerarsätet var tomt. Hon var nog lite ledsen i början när hon förstod att jag redan mött mitt livs kärlek men hon förstår att Carla och jag är som gjorda för varandra. Hon hittade i alla fall en annan i mer passande storlek. Som också har en husbil. Det blir lite konstigt det här, jag är ju van att åka i samma husbil med ett värdpar hela tiden men nu finns det två och ibland åker båda i den ena, och vad jag tror är att ibland åker båda i den andra. Men det kan också hända att en åker i en och den andra åker i den andra. (Dom kanske samlar på husbilar för under resan från Göteborg stannade dom och tittade på flera husbilar.) Mycket underligt! Men jag hoppas att allt klarnar så småningom!
När Carla och jag skulle följa med det nya värdparet från årsmötet i Göteborg åkte båda i den ena bilen. Det visade sig vara mannens bil, mannen heter Egil. Båda var väldigt hänsynsfulla och lät oss vara ifred och ägna oss åt varandra.

Vi blev väckta tidigt nästa morgon. Det blev lite bråttom med att hitta alla kläder som låg lite här och där, mina randiga strumpor t.ex. hittade jag uppe på ett skåp. Men till slut hade vi fått på oss våra fina kläder igen och färden mot nya hemmet började. Först överraskade jag Carla med min morgongåva, en stor diamantring. Carla blev så glad och rörd och jag fick en stor puss mitt på munnen.
Det nya hemmet ligger i Stockholm men lite konstigt är det med det också. Först åkte vi förbi Stockholm och kom till ett jättefint hus. Där blev Carla och jag fotograferade och så lyftes vi över till den andra husbilen. Så körde Lena iväg med oss i den husbilen, förbi Stockholm till något som heter Nacka. Och nu har vi visst kommit till det hem där vi ska vara mest.
Ikväll har vi suttit på balkongen, hållit om varandra och tittat på Nackamasterna. Jättemysigt, levande ljus och ..... lite att dricka. HICK!!!!

Nästa dag fick vi följa med Lena till ett arbetsmöte i bostadsrättsföreningens styrelse. Om dom gjorde så mycket nytta vet jag inte, åt och drack gott gjorde dom i alla fall. Kassören och sekreteraren tyckte vi var så fina så dom ville vara med på fotot med oss.

Den kvällen satt vi återigen på balkongen, höll om varandra och tittade på Nackamasterna.
Vi blev serverade både räkor och gott att dricka till. Ni förstår att det är fin service här, jag behövde inte ens bära upp resväskan själv.

I helgen har vi varit till Gysinge, där det var både släktträff och marknad. Bredvid oss stod en sprillans ny Rapido, hbk 196, och dom blev så glada att se oss igen. Dom hade nog åkt dit bara för att träffa mig, marknaden var dom inte länge på.

Som ni förstår har det varit omtumlande dygn. Helikopterolyckan, bröllop, bröllopsnatt, resan, nya hemmet, värdparet....... Många nya intryck, och sist men inte minst, jag är inte ensam längre, nu har jag Carla och vi ska aldrig vara ifrån varandra.
Jag återkommer när jag vet lite mera om vad som ska hända, jag hoppas på att få se lite av Stockholm också nu när jag är här.
Ha de gott alla vänner hälsar den trötte och lycklige
HUSBILSKALLE
PS Vi har fortfarande våra fina bröllopsdräkter på oss men har blivit lovade lite nya och svalare kläder nu när det är sommar och varmt.
Jag saknar så min förra familjl, särskilt barnen, men jag ska hälsa på dom i sommar.
Hälsa barnen att såret har läkt fint så nu behöver jag inte skalmanplåstret längre.

Nu undrar ni väl alla hur jag och Carla har det. Vi har det helt underbart tillsammans och jag är fortfarande lika dökär som i början. Det blev ju lite mycket att dricka med helikopterföraren efter olyckan men jag piggnade till framåt bröllopsnatten så det gick rätt vilt till men som tur var låg vi i framsätet för det var inte tillåtet med stödben där husbilen stod. Nog om detta, några detaljer tänker jag inte berätta.
I alla fall åker Carla och jag nu med en ny husbil. Kvinnan, som heter Lena, stötte på mig när jag annonserade under singlarna på hbk att jag inte ville vara ensam längre. Hon hade egen husbil och passagerarsätet var tomt. Hon var nog lite ledsen i början när hon förstod att jag redan mött mitt livs kärlek men hon förstår att Carla och jag är som gjorda för varandra. Hon hittade i alla fall en annan i mer passande storlek. Som också har en husbil. Det blir lite konstigt det här, jag är ju van att åka i samma husbil med ett värdpar hela tiden men nu finns det två och ibland åker båda i den ena, och vad jag tror är att ibland åker båda i den andra. Men det kan också hända att en åker i en och den andra åker i den andra. (Dom kanske samlar på husbilar för under resan från Göteborg stannade dom och tittade på flera husbilar.) Mycket underligt! Men jag hoppas att allt klarnar så småningom!
När Carla och jag skulle följa med det nya värdparet från årsmötet i Göteborg åkte båda i den ena bilen. Det visade sig vara mannens bil, mannen heter Egil. Båda var väldigt hänsynsfulla och lät oss vara ifred och ägna oss åt varandra.

Vi blev väckta tidigt nästa morgon. Det blev lite bråttom med att hitta alla kläder som låg lite här och där, mina randiga strumpor t.ex. hittade jag uppe på ett skåp. Men till slut hade vi fått på oss våra fina kläder igen och färden mot nya hemmet började. Först överraskade jag Carla med min morgongåva, en stor diamantring. Carla blev så glad och rörd och jag fick en stor puss mitt på munnen.
Det nya hemmet ligger i Stockholm men lite konstigt är det med det också. Först åkte vi förbi Stockholm och kom till ett jättefint hus. Där blev Carla och jag fotograferade och så lyftes vi över till den andra husbilen. Så körde Lena iväg med oss i den husbilen, förbi Stockholm till något som heter Nacka. Och nu har vi visst kommit till det hem där vi ska vara mest.
Ikväll har vi suttit på balkongen, hållit om varandra och tittat på Nackamasterna. Jättemysigt, levande ljus och ..... lite att dricka. HICK!!!!

Nästa dag fick vi följa med Lena till ett arbetsmöte i bostadsrättsföreningens styrelse. Om dom gjorde så mycket nytta vet jag inte, åt och drack gott gjorde dom i alla fall. Kassören och sekreteraren tyckte vi var så fina så dom ville vara med på fotot med oss.

Den kvällen satt vi återigen på balkongen, höll om varandra och tittade på Nackamasterna.
Vi blev serverade både räkor och gott att dricka till. Ni förstår att det är fin service här, jag behövde inte ens bära upp resväskan själv.

I helgen har vi varit till Gysinge, där det var både släktträff och marknad. Bredvid oss stod en sprillans ny Rapido, hbk 196, och dom blev så glada att se oss igen. Dom hade nog åkt dit bara för att träffa mig, marknaden var dom inte länge på.

Som ni förstår har det varit omtumlande dygn. Helikopterolyckan, bröllop, bröllopsnatt, resan, nya hemmet, värdparet....... Många nya intryck, och sist men inte minst, jag är inte ensam längre, nu har jag Carla och vi ska aldrig vara ifrån varandra.
Jag återkommer när jag vet lite mera om vad som ska hända, jag hoppas på att få se lite av Stockholm också nu när jag är här.
Ha de gott alla vänner hälsar den trötte och lycklige
HUSBILSKALLE
PS Vi har fortfarande våra fina bröllopsdräkter på oss men har blivit lovade lite nya och svalare kläder nu när det är sommar och varmt.
Jag saknar så min förra familjl, särskilt barnen, men jag ska hälsa på dom i sommar.
Hälsa barnen att såret har läkt fint så nu behöver jag inte skalmanplåstret längre.

