Sv: Husbilskalles resa
Hej igen! Husbilskalle här!
Nu tänker jag avlägga en rapport om hur JAG såg på HBKs 5-års jubileum i Santa Pola.
Ja, ja, jag vet att andra har skrivit om det tidigare, men det är min version som gäller. Sedan får Jappe säga vad han vill.
Jag hade åtagit mig att göra salladen till alla ca 80 personer som var anmälda till festen, för salladen är viktigast av allt.
Här sitter jag och och skall just till att sätta igång men tar först en välförtjänt paus efter inhandlandet av råvarorna
När salladen var klar satte jag mig på stolpen under HBK-flaggan och övervakade att allt gick rätt till och att ingen obehörig försökte smita in på festområdet.
Från min upphöjda position kunde jag kontrollera och dirigera de som gjorde grovjobbet. Men det såg mest ut som de stod och hängde den mesta tiden.
Det är jobbigt att ha så stort ansvar, så jag fick ta igen mig på ett av borden precis innan festen skulle börja.
I bakgrunden har Allan startat upp grillarna.
Sven-Åke korkade upp cavabutellerna med van hand medan Kerstin skar upp brödet.
Jag var tvungen att kolla att ingen olovandes smög fram och tog sig en slurk.
Folk strömmade till utanför grindarna, men Hasse agerade gårdvar med stor pondus och släppte inte in någon oberörig.
Allan hade fått riktig fart på grillarna, och grillröken låg som en Lützendimma över poolområdet.
Där fanns läckerheter såsom hamburgare, korvar och grillad kyckling. Revbenen var dock ännu ej färdiggrillade.
Fler och fler samlades utanför grindarna, och när de väl släpptes in var det bäst att hålla sig undan.
Det var som när de öppnar dörrarna till en dambutik när det är rea.
Ove höll ett välformulerat välkomsttal och utbringade en skål för Husbilsklubben.
Sedan körde kalaset igång.
Och det gick som till musik.
Funktionärerna kollar läget med Allan, allt medan Jappe kastar lystna blickar på läckerheterna.
Men vad har hänt?? Allan har tydligen fått ryggskott av allt grillande, men en sann walesare låter sig inte nedslås för det.
Jappe, Owe m fl ser nöjda ut nu när de äntligen fått något att stoppa i krävan.
Som ni vet är jag en osalig ande som inte vill slå sig till ro, så jag bad Inger att fråga om inte någon med lite go i kunde husera mig ett tag. Och tänka sig, Gunilla och Folke lovade att jag skulle få bo ett tag hos dom. Problemet är bara att jag har lite hemlängtan och vill gärna spendera julen i Sverige. Nostalgisk som jag är vill jag gärna se snö på julafton. Jag får se hur jag kan lösa det.
Stämningen ökade ju mer kvällen led. Man utlyste t ex en tävlig -”Gissa min deoderant”
Förloraren fick gå och duscha.
Jag blev tidigt trött efter allt jobb jag lagt ned så jag fick vila ut i Beriths famn. Jag tror faktiskt att hon är lite kär i mig.
Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att bo hos henne ett tag, men jag får tänka över situationen noga.
Fortsättning följer........
Er tillgivne Kalle. -På G igen
Hej igen! Husbilskalle här!
Nu tänker jag avlägga en rapport om hur JAG såg på HBKs 5-års jubileum i Santa Pola.
Ja, ja, jag vet att andra har skrivit om det tidigare, men det är min version som gäller. Sedan får Jappe säga vad han vill.
Jag hade åtagit mig att göra salladen till alla ca 80 personer som var anmälda till festen, för salladen är viktigast av allt.
Här sitter jag och och skall just till att sätta igång men tar först en välförtjänt paus efter inhandlandet av råvarorna
När salladen var klar satte jag mig på stolpen under HBK-flaggan och övervakade att allt gick rätt till och att ingen obehörig försökte smita in på festområdet.
Från min upphöjda position kunde jag kontrollera och dirigera de som gjorde grovjobbet. Men det såg mest ut som de stod och hängde den mesta tiden.
Det är jobbigt att ha så stort ansvar, så jag fick ta igen mig på ett av borden precis innan festen skulle börja.
I bakgrunden har Allan startat upp grillarna.
Sven-Åke korkade upp cavabutellerna med van hand medan Kerstin skar upp brödet.
Jag var tvungen att kolla att ingen olovandes smög fram och tog sig en slurk.
Folk strömmade till utanför grindarna, men Hasse agerade gårdvar med stor pondus och släppte inte in någon oberörig.
Allan hade fått riktig fart på grillarna, och grillröken låg som en Lützendimma över poolområdet.
Där fanns läckerheter såsom hamburgare, korvar och grillad kyckling. Revbenen var dock ännu ej färdiggrillade.
Fler och fler samlades utanför grindarna, och när de väl släpptes in var det bäst att hålla sig undan.
Det var som när de öppnar dörrarna till en dambutik när det är rea.
Ove höll ett välformulerat välkomsttal och utbringade en skål för Husbilsklubben.
Sedan körde kalaset igång.
Och det gick som till musik.
Funktionärerna kollar läget med Allan, allt medan Jappe kastar lystna blickar på läckerheterna.
Men vad har hänt?? Allan har tydligen fått ryggskott av allt grillande, men en sann walesare låter sig inte nedslås för det.
Jappe, Owe m fl ser nöjda ut nu när de äntligen fått något att stoppa i krävan.
Som ni vet är jag en osalig ande som inte vill slå sig till ro, så jag bad Inger att fråga om inte någon med lite go i kunde husera mig ett tag. Och tänka sig, Gunilla och Folke lovade att jag skulle få bo ett tag hos dom. Problemet är bara att jag har lite hemlängtan och vill gärna spendera julen i Sverige. Nostalgisk som jag är vill jag gärna se snö på julafton. Jag får se hur jag kan lösa det.
Stämningen ökade ju mer kvällen led. Man utlyste t ex en tävlig -”Gissa min deoderant”
Förloraren fick gå och duscha.
Jag blev tidigt trött efter allt jobb jag lagt ned så jag fick vila ut i Beriths famn. Jag tror faktiskt att hon är lite kär i mig.
Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att bo hos henne ett tag, men jag får tänka över situationen noga.
Fortsättning följer........
Er tillgivne Kalle. -På G igen
