Sv: Husbilskalles resa
Efter att Jappe äntligen hade fått tag i ett datakort kunde vi hänge oss åt soldyrkan. Vi stack iväg till en ställplats bara ett litet stenkast från havet och fram åkte stolarna. Vi njöt både GB och jag.
Alldeles bredvid oss fanns jättefina succulenter och GB tittade längtansfullt på dom men den sorten klarar sig säkerligen inte i hennes trädgård så hon får hitta andra.
Vi tog en tur mot stranden och de fina små sanddynerna där.
Sanden var så mjuk och len och GB suckade hänryckt ”så fin sand skulle man minsann haft till putscementen i källaren hemma”. Jag provade att slänga mig ner bland växter som var lite mindre än de maffiga succulenterna och det var jätteskönt.
Havet var sååå nära och vågorna rullade in mjukt mot stranden som var livligt uppskattad av både tvåbeningar och fyrbeningar.
Alldeles intill oss såg vi att agaven var väldigt vissen på sina håll. GB blev väldigt förvånad för i Italien har hon inte sett att agaven vissnade, den var lika fin året om.
Medan vi spankulerade omkring i den mjuka sanden hade Jappe fixat kaffe och lita på att det smakade gott efter många dagar utan, då krassligheten hade lagt hinder i vägen.
På kvällen skulle vi för första gången sedan GB kom uppsöka en restaurang och äta ute. Stekt kyckling stod naturligtvis högst på GB:s lista. Vi körde och körde och lyckades inte hitta en enda öppen restaurang längs huvudgatan så vi fick dra oss ner till en camping där vi tidigare tömt och hämtat vatten. Halv sju skulle restaurangen där öppna och vi hängde på låset och fick ett bord där det inte var fullt så dragigt som i resten lokalen.
Om man tittar på Jappes min så kan man nästan undra om han gillar mig egentligen …. eller hur?
Men in kom vin och kanske kanske att jag tittade lite djupt i glaset …
… i väntan på den stekta kyckling som till slut uppenbarade sig. GB och jag tuggade av hjärtans lust men Jappe bara klagade på än det ena, än det andra. Kycklingen var kall, den var gårdagens, den var liten, pommes frittarna var av potatismos och inga riktiga, grönsakerna dög visserligen och vinet gick an. En helt normal måltid, med andra ord.
Sedan åkte vi tillbaka till ställplatsen och kopplade av med TV innan sängen lockade. GB gillar att lyssna in den lokala dialekten och se hur man ändrar de spanska orden.
Hasta la vista!
Kalle och GB
PS Jag blev lite betänksam när jag såg Jappes min ovan. När GB åker hem skulle jag vilja fortsätta färden härnere med någon annan husbil. Är det någon som har plats för mig? Annars får jag följa med GB till den kalla Norden och det lockar INTE …..
Efter att Jappe äntligen hade fått tag i ett datakort kunde vi hänge oss åt soldyrkan. Vi stack iväg till en ställplats bara ett litet stenkast från havet och fram åkte stolarna. Vi njöt både GB och jag.
Alldeles bredvid oss fanns jättefina succulenter och GB tittade längtansfullt på dom men den sorten klarar sig säkerligen inte i hennes trädgård så hon får hitta andra.
Vi tog en tur mot stranden och de fina små sanddynerna där.
Sanden var så mjuk och len och GB suckade hänryckt ”så fin sand skulle man minsann haft till putscementen i källaren hemma”. Jag provade att slänga mig ner bland växter som var lite mindre än de maffiga succulenterna och det var jätteskönt.
Havet var sååå nära och vågorna rullade in mjukt mot stranden som var livligt uppskattad av både tvåbeningar och fyrbeningar.
Alldeles intill oss såg vi att agaven var väldigt vissen på sina håll. GB blev väldigt förvånad för i Italien har hon inte sett att agaven vissnade, den var lika fin året om.
Medan vi spankulerade omkring i den mjuka sanden hade Jappe fixat kaffe och lita på att det smakade gott efter många dagar utan, då krassligheten hade lagt hinder i vägen.
På kvällen skulle vi för första gången sedan GB kom uppsöka en restaurang och äta ute. Stekt kyckling stod naturligtvis högst på GB:s lista. Vi körde och körde och lyckades inte hitta en enda öppen restaurang längs huvudgatan så vi fick dra oss ner till en camping där vi tidigare tömt och hämtat vatten. Halv sju skulle restaurangen där öppna och vi hängde på låset och fick ett bord där det inte var fullt så dragigt som i resten lokalen.
Om man tittar på Jappes min så kan man nästan undra om han gillar mig egentligen …. eller hur?
Men in kom vin och kanske kanske att jag tittade lite djupt i glaset …
… i väntan på den stekta kyckling som till slut uppenbarade sig. GB och jag tuggade av hjärtans lust men Jappe bara klagade på än det ena, än det andra. Kycklingen var kall, den var gårdagens, den var liten, pommes frittarna var av potatismos och inga riktiga, grönsakerna dög visserligen och vinet gick an. En helt normal måltid, med andra ord.
Sedan åkte vi tillbaka till ställplatsen och kopplade av med TV innan sängen lockade. GB gillar att lyssna in den lokala dialekten och se hur man ändrar de spanska orden.
Hasta la vista!
Kalle och GB
PS Jag blev lite betänksam när jag såg Jappes min ovan. När GB åker hem skulle jag vilja fortsätta färden härnere med någon annan husbil. Är det någon som har plats för mig? Annars får jag följa med GB till den kalla Norden och det lockar INTE …..
