Sv: Husbilskalles resa
Hej alla HBK-vänner!
Nu är Marita och Gunnar hemma igen så vi kan skicka min dagbok från hemresan.
Vi åkte ungefär samma väg som på ditresan, fast tvärtom!
Lite har jag att berätta i alla fall.
Tis 12/10
Även på hemresan hade vi lugnt och bra väder på överfarten.
Här sitter jag och kollar läget i en av de "tjusiga" salongerna ombord på färjan.
Ons 13/10
I Venedig är det grått och kallt +14 grader. Vi ställer oss och tittar ut när vi börjar att närma oss.
Italien har vaknat, här är det liv och rörelse. Tänk så många olika slags båtar det finns;
bogser- taxi- sop- polis- fiske- och privatbåtar. Pråmar, färjor och stora kryssningsfartyg.
Här åker man båtbuss till jobbet, det finns ju inga gator!
Strax efter kl tio får vi köra iland. Det blir lite cirkus när alla vill köra av först.
Men så brukar det tydligen vara. Så tar GPS:en oss på småvägar,
förbi Padova och vidare upp till Cittadella och Bassano di Grappa.
Där möter vi både solen och Alperna igen. Trento nästa.
Ett par mil norr om kör vi "fel". Fast fel kan man ju inte köra när man åker husbil.
Bara en annan väg. Den här gången blir "annan väg" över Passo di Palade 1512m.
Fin väg de första milen sedan blir det "vit väg" på kartan,
ganska så smalt och slingrigt. Så här såg det ut uppe i passet.
Lika slingrigt på nerfarten. Många stuuup! Så här måste det kännas att flyga.
Men utsikten är vacker. Vid Merano är vi tillbaka på rutten igen.
Vidare igenom Venostadalen, lika vackert som på nerresan.
Nu är äppelskörden i full gång, träden börjar få höstfärger och snön
har krupit längre ner på alptopparna, hösten har kommit även här.
Vid Resia, strax innan den Österrikiska gränsen, ligger en bra ställplats.
Det är en stor parkering till en linbanestation, här blir vi för natten.
Bakom ligger det en bondgård, så vi får lantluft och koskälleklang på köpet.
Vi blir inte ensamma, det står redan fyra husbilar här. "Skåprengöring" till middag.
Nu får jag användning för den fina sovsäcken som
Thilda sytt till mig, den har jag inte behövt i Grekland.
Tors 14/10
I natt har det varit kallt, bara +3 grader när vi vaknar.
Strålande sol när vi ger oss i väg mot Reschenpass och gränsen till Österrike.
Inte långt dit. Norr Prutz hittar vi verkligen en ESSO-mack som kan
uppdatera Gunnars Go-Box till Carthagons miljöklass. En vänlig dam där kan faxa och fixa.
Hon berättar att alla är irriterade över detta krångliga system.
Gunnar testar den genom att köra via tunneln och en bit på motorvägen,
i stället för att åka över Landeck. Det plingar till i boxen så pengar har det säkert kostat.
Vid Imst kör vi av och vidare upp över Fernpass.
Förbi Reutte och vid lunchtid är vi i Tyskland och Füssen. Efter några mil på motorväg,
bär det av norrut på småvägar till Markt Oberdorf. Varför dessa krumelurer?
Jo, vi är på väg till ett Thermalbad i Bad Wörishofen, bara några mil kvar.
Vid fyratiden landar vi på ställplatsen där. €9.-/ natt, inkl. ström, kostar det.
Inne i badet får man inte fotografera men vi fuskar lite och tar en bild i restaurangen,
som har glasrutor in till badet. Här sitter vi och dricker Weissbier. Gott.
Wienerschnitsel äter vi också.
Klockan sex går vi in till badet. Då är det billigare och mer än tre timmar lär vi inte orka.
Vilket ställe! Härligt, kan inte beskrivas, måste upplevas.
Vattnet kommer från källor 1100 meter ner i jorden. Palmer och andra exotiska växter överallt.
Vatten som bubblar och sprutar på längden och tvären, ute och inne.
Olika slags bastur, vilstolar under värmelampor som om det inte var varmt nog ändå.
När Marita och Gunnar inte orkar bada mera går vi och sätter oss
i baren mitt ute i vattnet och dricker något med kokos som heter
Piña Colada. Ja, jag får ju förstås bara smaka lite, lite.
Fre 15/10
I dag bär det först av väster ut, mot Memmingen. Därifrån vidare rakt norrut, förbi Ulm.
Hej, vad det går undan. Inga stora vägarbeten eller annat i vägen. Würtzburg, Fulda,
passerar vi i rask takt. Sedan börjar det att bli dags att söka "nattkvist".
Vid Kirchheim kör vi av motorvägen och bort till ställplatsen i Oberaula.
Den ligger på parkeringen till en fotbollsplan, ett utmärkt ställe för övernattning.
En stor fin livsmedelshall intill. Men Marita har redan handlat, så den bryr vi oss inte om.
Nu sätter hon i stället igång och lagar "överraskningsmiddag" åt oss. Vitlöks- och
chilimarinerade räkor, kyckling med champinjoner och sallad. Nu tycker Marita att
det får räcka med matprat, så jag berättar inte vad vi fick till efterrätt.
Mätta blev vi i alla fall.
Tänkte att Henry kunde få vara med på en bild.
Jag tror att han känt sig lite åsidosatt, nästan allting har ju bara handlat om mig.
Vi har i alla fall kommit väldigt bra överens. Så här mysigt har vi haft det när vi åkt.
Jag har fått lov att ha fötterna på hans resväska. Snällt.
Lör 16/10
Ett stilla, envist regn möter oss denna gråa morgon, +8 grader.
Klockan tio är vi på väg "rakt ut i spenaten" på småvägar upp till motorvägen mot Kassel.
Sedan är det bara tre-fyra mil dit. Nu var tanken att vi skulle åkt och tittat på ett slott,
som Gunnar var intresserad av men det ösregnar, så slottet får klara sig utan oss.
Efter Kassel passerar vi Göttingen och Hannover. Nu stickar Marita klart "Pippitröjan".
"Bara att sy ihop och fästa femtioelva trådar", säger hon. Låter mycket tycker jag.
Varm blir den säkert med så mycket av Greklands sol "instickat".
Vi åkte ungefär samma väg som på ditresan, fast tvärtom!
Lite har jag att berätta i alla fall.
Tis 12/10
Även på hemresan hade vi lugnt och bra väder på överfarten.
Här sitter jag och kollar läget i en av de "tjusiga" salongerna ombord på färjan.
Ons 13/10
I Venedig är det grått och kallt +14 grader. Vi ställer oss och tittar ut när vi börjar att närma oss.
Italien har vaknat, här är det liv och rörelse. Tänk så många olika slags båtar det finns;
bogser- taxi- sop- polis- fiske- och privatbåtar. Pråmar, färjor och stora kryssningsfartyg.
Här åker man båtbuss till jobbet, det finns ju inga gator!
Strax efter kl tio får vi köra iland. Det blir lite cirkus när alla vill köra av först.
Men så brukar det tydligen vara. Så tar GPS:en oss på småvägar,
förbi Padova och vidare upp till Cittadella och Bassano di Grappa.
Där möter vi både solen och Alperna igen. Trento nästa.
Ett par mil norr om kör vi "fel". Fast fel kan man ju inte köra när man åker husbil.
Bara en annan väg. Den här gången blir "annan väg" över Passo di Palade 1512m.
Fin väg de första milen sedan blir det "vit väg" på kartan,
ganska så smalt och slingrigt. Så här såg det ut uppe i passet.
Lika slingrigt på nerfarten. Många stuuup! Så här måste det kännas att flyga.
Men utsikten är vacker. Vid Merano är vi tillbaka på rutten igen.
Vidare igenom Venostadalen, lika vackert som på nerresan.
Nu är äppelskörden i full gång, träden börjar få höstfärger och snön
har krupit längre ner på alptopparna, hösten har kommit även här.
Vid Resia, strax innan den Österrikiska gränsen, ligger en bra ställplats.
Det är en stor parkering till en linbanestation, här blir vi för natten.
Bakom ligger det en bondgård, så vi får lantluft och koskälleklang på köpet.
Vi blir inte ensamma, det står redan fyra husbilar här. "Skåprengöring" till middag.
Nu får jag användning för den fina sovsäcken som
Thilda sytt till mig, den har jag inte behövt i Grekland.
Tors 14/10
I natt har det varit kallt, bara +3 grader när vi vaknar.
Strålande sol när vi ger oss i väg mot Reschenpass och gränsen till Österrike.
Inte långt dit. Norr Prutz hittar vi verkligen en ESSO-mack som kan
uppdatera Gunnars Go-Box till Carthagons miljöklass. En vänlig dam där kan faxa och fixa.
Hon berättar att alla är irriterade över detta krångliga system.
Gunnar testar den genom att köra via tunneln och en bit på motorvägen,
i stället för att åka över Landeck. Det plingar till i boxen så pengar har det säkert kostat.
Vid Imst kör vi av och vidare upp över Fernpass.
Förbi Reutte och vid lunchtid är vi i Tyskland och Füssen. Efter några mil på motorväg,
bär det av norrut på småvägar till Markt Oberdorf. Varför dessa krumelurer?
Jo, vi är på väg till ett Thermalbad i Bad Wörishofen, bara några mil kvar.
Vid fyratiden landar vi på ställplatsen där. €9.-/ natt, inkl. ström, kostar det.
Inne i badet får man inte fotografera men vi fuskar lite och tar en bild i restaurangen,
som har glasrutor in till badet. Här sitter vi och dricker Weissbier. Gott.
Wienerschnitsel äter vi också.
Klockan sex går vi in till badet. Då är det billigare och mer än tre timmar lär vi inte orka.
Vilket ställe! Härligt, kan inte beskrivas, måste upplevas.
Vattnet kommer från källor 1100 meter ner i jorden. Palmer och andra exotiska växter överallt.
Vatten som bubblar och sprutar på längden och tvären, ute och inne.
Olika slags bastur, vilstolar under värmelampor som om det inte var varmt nog ändå.
När Marita och Gunnar inte orkar bada mera går vi och sätter oss
i baren mitt ute i vattnet och dricker något med kokos som heter
Piña Colada. Ja, jag får ju förstås bara smaka lite, lite.
Fre 15/10
I dag bär det först av väster ut, mot Memmingen. Därifrån vidare rakt norrut, förbi Ulm.
Hej, vad det går undan. Inga stora vägarbeten eller annat i vägen. Würtzburg, Fulda,
passerar vi i rask takt. Sedan börjar det att bli dags att söka "nattkvist".
Vid Kirchheim kör vi av motorvägen och bort till ställplatsen i Oberaula.
Den ligger på parkeringen till en fotbollsplan, ett utmärkt ställe för övernattning.
En stor fin livsmedelshall intill. Men Marita har redan handlat, så den bryr vi oss inte om.
Nu sätter hon i stället igång och lagar "överraskningsmiddag" åt oss. Vitlöks- och
chilimarinerade räkor, kyckling med champinjoner och sallad. Nu tycker Marita att
det får räcka med matprat, så jag berättar inte vad vi fick till efterrätt.
Mätta blev vi i alla fall.
Tänkte att Henry kunde få vara med på en bild.
Jag tror att han känt sig lite åsidosatt, nästan allting har ju bara handlat om mig.
Vi har i alla fall kommit väldigt bra överens. Så här mysigt har vi haft det när vi åkt.
Jag har fått lov att ha fötterna på hans resväska. Snällt.
Lör 16/10
Ett stilla, envist regn möter oss denna gråa morgon, +8 grader.
Klockan tio är vi på väg "rakt ut i spenaten" på småvägar upp till motorvägen mot Kassel.
Sedan är det bara tre-fyra mil dit. Nu var tanken att vi skulle åkt och tittat på ett slott,
som Gunnar var intresserad av men det ösregnar, så slottet får klara sig utan oss.
Efter Kassel passerar vi Göttingen och Hannover. Nu stickar Marita klart "Pippitröjan".
"Bara att sy ihop och fästa femtioelva trådar", säger hon. Låter mycket tycker jag.
Varm blir den säkert med så mycket av Greklands sol "instickat".
Vid Hamburg möter vi solen. Skönt, denna regniga dag. Så kör vi förbi Lübeck.
Efter c:a tre mil kör vi av motorvägen och in till Neustadt in Holstein.
Efter c:a tre mil kör vi av motorvägen och in till Neustadt in Holstein.
Gunnar är pigg på att testa någon "ny" ställplats. Dom vi hittar verkar inte särskilt bra,
så vi stannar på en ganska stor parkering centralt vid hamnen. En husbil här redan.
Fri parkering lördag em. och söndag. Vardagar hade det kanske inte varit så bra att stå här.
Nu går det alldeles utmärkt. Pitabröd med tonfisk till middag.
En stilla promenad i omgivningarna får avsluta dagen.
så vi stannar på en ganska stor parkering centralt vid hamnen. En husbil här redan.
Fri parkering lördag em. och söndag. Vardagar hade det kanske inte varit så bra att stå här.
Nu går det alldeles utmärkt. Pitabröd med tonfisk till middag.
En stilla promenad i omgivningarna får avsluta dagen.
Sön 17/10
Innan vi åker vidare, letar vi upp ställplatsen som vi inte hittade i går.
Den ligger fint vid sjön Binnenwasser men är liten och trång.
Max fem husbilar. Så kör vi ut till Puttgarden för "proviantering"
i Bordershop och sedan färjan. Nu kostar det €94.- att åka,
någon prislista finns det inte att få, när Gunnar frågar! Middag ombord.
Strålande sol +12 grader när vi kör av i Rödby vid ettiden.
Så var det dags för sista rycket, de tjugo milen genom Danmark.
Vid fyratiden är Marita och Gunnar hemma igen. 362 mil har vi åkt, utan några problem.
Dom tycker det är roligt att vara hemma och få träffa Erika, och övriga familjen igen.
Den ligger fint vid sjön Binnenwasser men är liten och trång.
Max fem husbilar. Så kör vi ut till Puttgarden för "proviantering"
i Bordershop och sedan färjan. Nu kostar det €94.- att åka,
någon prislista finns det inte att få, när Gunnar frågar! Middag ombord.
Strålande sol +12 grader när vi kör av i Rödby vid ettiden.
Så var det dags för sista rycket, de tjugo milen genom Danmark.
Vid fyratiden är Marita och Gunnar hemma igen. 362 mil har vi åkt, utan några problem.
Dom tycker det är roligt att vara hemma och få träffa Erika, och övriga familjen igen.
Men för mig är hemma att åka husbil. Så nu slutar jag med en efterlysning:
Jag Husbilskalle, en ung man i mina bästa år, önskar medfölja HBK-husbil hit eller dit.
Kort eller lång resa, spelar ingen roll. Jag är trevlig och lättsam, har lätt att få kontakt
med andra människor. Har bara ett litet krav, att ni hjälper mig att skriva några rader i min dagbok.
Kom och hämta mig hos Marita och Gunnar när ni passerar, eller kommer till Malmö.
Ta en fika och prata bort ett par timmar om ni har lust. Det går också bra att övernatta på deras gård.
Kort eller lång resa, spelar ingen roll. Jag är trevlig och lättsam, har lätt att få kontakt
med andra människor. Har bara ett litet krav, att ni hjälper mig att skriva några rader i min dagbok.
Kom och hämta mig hos Marita och Gunnar när ni passerar, eller kommer till Malmö.
Ta en fika och prata bort ett par timmar om ni har lust. Det går också bra att övernatta på deras gård.
Mot nya äventyr!
Kram till er alla från Husbilskalle.