Väldigt trevligt med alla trevliga människor

men hoppas att sambon blir bättre, Öland och skördefesten finns ju kvar så det är ju en baggis att missa jämfört med hälsan. Det där med blogg och hemsidor som du skrev om kan jag hålla med dej om, vi har en blogg som bara barnen kan läsa och komma in i. Här behöver man väl inte bara skriva om sånt som handlar om husbilen, tycker jag så fortsätt dela med dej av dina tankar Agneta och ha en bra dag och ta hand om sambon.
Eva

Hej Agneta !
Trist att Rune blivit sjuk men som sagt jag/vi hoppas att han nu mår bättre. Jag håller med om att läkarna borde lyssna mer på sina patienter det är ju ändå vi som känner våra kroppar.
Vad det gäller Öland så ligger det ju kvar som Eva skrev. Vi har varit där sen i tisdags och är just hemkomna. Det var första gången vi såg kördefesten och trots mycket dåligt väder så var det en upplevelse. Vi kommer definitivt att återkomma till Öland nästa sommar. Det är så mycket att se där så vi kommer att åka runt och besöka så många platser som möjligt. Jag mår ju så bra efter min operation och svullnaden är nästan helt borta. Har länge velat gå till frisören och klippa mej kort igen men tvekar lite. Dels så syns det 12 cm långa ärret en hel del, som jag nu döljer med håret, dels så rakade ju läkarna mej runt örats övre del. Kan bli lite svårt att få till en bra frisyr, ska även lägga in lite slingor, då mitt hår är så tunt. Kanske bättre att vänta ett tag till.
Jag tycker också det är trist att vi inte fick tiden att räcka till för en tur till Vikbolandet. Men tiden bara rusar iväg så man inte hänger med. När våren kommer tror man ju att tiden ska räcka till allt man vill göra men rätt var det är så står hösten inför knuten och man har inte hunnit hälften.
När det gäller blogg så fortsätt för allt i världen att skriva här ,det är så roligt att läsa dina rader.
Hälsa nu Rune och ge honom en kram från mej.
MVH Gunilla

Tack både Eva och Gunilla,
man får ta varje dag som den kommer. Det viktigaste är inte hur man har det utan hur man tar det, tycker jag mig ha hört någonstans. Och så är det.
Agneta W