ingen alls naturligtvis.
När man läser om någons stora sorg, som man kan känna inombords själv, blir allting annat på någpt sätt futtigt. Och då känns det som att livets små trivialiter, typ en vacker morgon eller en skön dag i skogen, vad spelar det för roll i den stora oändligheten? Ingen alls såklart. Men ändå. Jag ska inte säga så här lite klämkäckt att livet går vidare, för det vet alla ändå som har levat tillräckligt länge för att uppleva sorger, att kära och älskade rycks ifrån en, sedan må det vara partners eller barn eller föräldrar eller mor/far/dito eller vänner. Alla bär vi på en sorg och saknad vill jag påstå.
Och nu ska jag raskt och käckt kasta mig in på något annat. Idag fick jag sällskap ut i skogen några timmar med en vävkomis - haha, vi vävde inte - för att leta lingon. Hittade väl sammanlagt knappt 7 liter rensade och det var rena turen för jag fick för mig att kravla uppför ett berg, och Maggan som aldrig är omöjlig hängde på och där uppe minsann fanns det lite lingon. Vem kunde tro det? Inte jag i alla fall. Misstänker att det blir årets skörd. Snart startar älgjakten och då ska man nog inte ge sig ut, i vart fall inte de första dagarna. Gissa om vi såg älgbajs!! Massor. Kanske man borde plasta in älgbajsen och sälja den till tyskar? Snacka om fördomar men i alla fall, det kanske vore en möjlig affärsidé? Tror att jag har sett att det finns de som gör det? Någon som har ett tips hur man bär sig åt?
En skön dag i en helt underbar skogsluft blev det i alla fall. Lite trattisar (oväntat små?) och kantisar blev det också för ibland står de i ens väg fast man inte letar efter dem.
Och efter det: kreolskans söndagsgryta, den mest tacksamma gryta jag vet. Allltid god hur man än behandlar läs misshandlar den. Kan skutta upp och ner ur frysen hur många gånger som helst. Blir bara bättre, tills såsen börjar ta slut. Nån gång på sjuttiotalet fanns receptet i AlltomMat och kanske finns det på nätet än. Om inte, har jag en hyfsad minnesbild av vad som ska ingå. Om någon ät intresserad.
Kramisar till er alla
Agneta W
När man läser om någons stora sorg, som man kan känna inombords själv, blir allting annat på någpt sätt futtigt. Och då känns det som att livets små trivialiter, typ en vacker morgon eller en skön dag i skogen, vad spelar det för roll i den stora oändligheten? Ingen alls såklart. Men ändå. Jag ska inte säga så här lite klämkäckt att livet går vidare, för det vet alla ändå som har levat tillräckligt länge för att uppleva sorger, att kära och älskade rycks ifrån en, sedan må det vara partners eller barn eller föräldrar eller mor/far/dito eller vänner. Alla bär vi på en sorg och saknad vill jag påstå.
Och nu ska jag raskt och käckt kasta mig in på något annat. Idag fick jag sällskap ut i skogen några timmar med en vävkomis - haha, vi vävde inte - för att leta lingon. Hittade väl sammanlagt knappt 7 liter rensade och det var rena turen för jag fick för mig att kravla uppför ett berg, och Maggan som aldrig är omöjlig hängde på och där uppe minsann fanns det lite lingon. Vem kunde tro det? Inte jag i alla fall. Misstänker att det blir årets skörd. Snart startar älgjakten och då ska man nog inte ge sig ut, i vart fall inte de första dagarna. Gissa om vi såg älgbajs!! Massor. Kanske man borde plasta in älgbajsen och sälja den till tyskar? Snacka om fördomar men i alla fall, det kanske vore en möjlig affärsidé? Tror att jag har sett att det finns de som gör det? Någon som har ett tips hur man bär sig åt?
En skön dag i en helt underbar skogsluft blev det i alla fall. Lite trattisar (oväntat små?) och kantisar blev det också för ibland står de i ens väg fast man inte letar efter dem.
Och efter det: kreolskans söndagsgryta, den mest tacksamma gryta jag vet. Allltid god hur man än behandlar läs misshandlar den. Kan skutta upp och ner ur frysen hur många gånger som helst. Blir bara bättre, tills såsen börjar ta slut. Nån gång på sjuttiotalet fanns receptet i AlltomMat och kanske finns det på nätet än. Om inte, har jag en hyfsad minnesbild av vad som ska ingå. Om någon ät intresserad.
Kramisar till er alla
Agneta W