inte bara med vad man önskar sig utan också vad man kläcker ur sig, rätt som det är sitter en illasinnad fé och läser bloggen och tänker Jaha, hon är nöjd, det ska vi nog ändra på hehe.
Det var det där med Skramlan, jo hon är en hyvens kompis faktiskt, lätt att parkera, att rulla in i en skogsglänta, kanske lite långsam. Men annars. Men i tisdags, när vi åkte upp till min allra sötaste lillasysters lantställe (familjens lantställe) väster om Örebro började Skramlan låta i Kolstad-backarna, först lite försynt skrammelgnissel, vilket jag hört förr och trott var galgarna i garderoben, sancta simplicitas, men ju längre upp vi kom desto värra lät det, gnissel, GNISSEL, SKRIK. Jag bad Rune sakta farten, vi körde nog 72-75 i allmänhet, sedan ca 65, men då minskade det men så fort vi ökade farten började det igen. Hade jag varit förståndig hade vi vänt om igen antar jag. Det var bara jag som hörde ljudet, Rune hör dova ljud mycket bättre än jag men han hör inte gnissel. Nåväl, vi kom fram, vacker väg men jag gjorde misstaget att välja tt vi skulle åka över Hallsberg och kom sedan in på en mycket smal väg med stora lastbilar i tja, hög fart tyckte jag nog. En gång trodde Rune det skulle smälla trots att vi höll så långt ut man kunde, men det gjorde det inte. Så lastbilschauffören visste väl vad han gjorde. Bortsett från det nu,fram kom vi och mysigt var det med lillasyster och resten av familjen inkl färskaste systerbarnbarnet Eskil (3 mån, uppskattade min sång Kiss i sängen o s v) och inte hittade vi något fel på Skramlan, inga varma däck. Men på natten fick jag nysanfall, hostanfall, kallsvett och jag vet inte vad så framåt lunchdags vände vi hemåt igen för att inte smitta mer de andra. Och på väg mot Fjugesta började gnisslet igen. Då hängde jag ut genom fönstret och kunde höra att det var höger fram det var fråga om oc h inte höger bak som jag trodde - jo, jag hade ringt min hovleverantör Jocke på förmiddagen och klagat min nöd - så vi körde i sakta mak hemåt, inte raka spåret men över Godegård och Kopparfall, med flera stopp för att kolla på värmen på fälgen. Och hem kom vi, efter en matpaus vid Kopparfall. Där det fanns stora men inte helt färdiga lingon. Nåväl, hittar någon dit så varsågod. För ett par år sedan stannade vi där i en glänta, då hade jag varken bärplockare eller stövlar med mig. Nu var inte lingonen riktigt färdiga och f ö var vi lite stressade med tanke på missljudet och med tanke på att kissungarna var instängda inomhus, visserligen med 6 kattlådor, lika många vattenskålar, dubbelt så många matfat av olika slag och varandra för att inte tala om bollar och andra leksaker. Men i alla fall. Katt som är van att gå ut och in och jaga möss och annat kan inte gilla att inte få gå ut - märkte jag när vi skulle åka för i sista minuter gick Mia och gömde sig och Busen krävde att få gå ut - jag som trodde jag var smart när de slapp kattP - men kanske var det kattP de inte ville till? Och hem kom vi OK. Katterna var glada att vi kom men inte översvallande och inte heller så att de bara gick förbi oss med nosen i vädret. Så det var nog lagom. 1,5 dgr och 1 natt. All mjukismat var uppäten, grytbitarna likaså. Men kattlådorna var inte fulla och torrfoder och vatten fanns det gott om.
Ringde sedan Jocke igen och berättade detta om höger fram i st f höger bak. Lika upptagen är han ju, denna vecka totalt och nästa två veckor ensam pga att anställde har semester. I vart fall fick jag tillåtelse att komma med Skramlan på måndag - så får vi se. Hoppas, hoppas.
Igår plockade jag smultron och skogshallon IGEN, här hemma, räckte till pannkakorna idag. Nu när det har varit fjärde vargatacken på får i sommar på Vikbolandet är jag lite osäker på om jag ska våga mig ut i skogen ensam igen? Hur vet en varg att han inte ska äta människa? Undrar jag? Liksom vad det är för slags folk som vill återinföra de stora rovdjuren här nere? Just precis söder om där jag sitter nu finns ett parti som enligt kartan heter Vargstrupen. Alltså har det funnits varg här för 150-200 år sedan. Men då fanns det nog inte så mycket stockholmare här. Ni vet de som kör cab och ca 20 km - minst - över tillåten fastighet. På vår väg, där vi lever.
Plantera in varg på Djurgården! Eller Östermalm!!
Varför inte ett varghägn i Riksdagshuset?
Sköt om er alla HBKare
Agneta W
Det var det där med Skramlan, jo hon är en hyvens kompis faktiskt, lätt att parkera, att rulla in i en skogsglänta, kanske lite långsam. Men annars. Men i tisdags, när vi åkte upp till min allra sötaste lillasysters lantställe (familjens lantställe) väster om Örebro började Skramlan låta i Kolstad-backarna, först lite försynt skrammelgnissel, vilket jag hört förr och trott var galgarna i garderoben, sancta simplicitas, men ju längre upp vi kom desto värra lät det, gnissel, GNISSEL, SKRIK. Jag bad Rune sakta farten, vi körde nog 72-75 i allmänhet, sedan ca 65, men då minskade det men så fort vi ökade farten började det igen. Hade jag varit förståndig hade vi vänt om igen antar jag. Det var bara jag som hörde ljudet, Rune hör dova ljud mycket bättre än jag men han hör inte gnissel. Nåväl, vi kom fram, vacker väg men jag gjorde misstaget att välja tt vi skulle åka över Hallsberg och kom sedan in på en mycket smal väg med stora lastbilar i tja, hög fart tyckte jag nog. En gång trodde Rune det skulle smälla trots att vi höll så långt ut man kunde, men det gjorde det inte. Så lastbilschauffören visste väl vad han gjorde. Bortsett från det nu,fram kom vi och mysigt var det med lillasyster och resten av familjen inkl färskaste systerbarnbarnet Eskil (3 mån, uppskattade min sång Kiss i sängen o s v) och inte hittade vi något fel på Skramlan, inga varma däck. Men på natten fick jag nysanfall, hostanfall, kallsvett och jag vet inte vad så framåt lunchdags vände vi hemåt igen för att inte smitta mer de andra. Och på väg mot Fjugesta började gnisslet igen. Då hängde jag ut genom fönstret och kunde höra att det var höger fram det var fråga om oc h inte höger bak som jag trodde - jo, jag hade ringt min hovleverantör Jocke på förmiddagen och klagat min nöd - så vi körde i sakta mak hemåt, inte raka spåret men över Godegård och Kopparfall, med flera stopp för att kolla på värmen på fälgen. Och hem kom vi, efter en matpaus vid Kopparfall. Där det fanns stora men inte helt färdiga lingon. Nåväl, hittar någon dit så varsågod. För ett par år sedan stannade vi där i en glänta, då hade jag varken bärplockare eller stövlar med mig. Nu var inte lingonen riktigt färdiga och f ö var vi lite stressade med tanke på missljudet och med tanke på att kissungarna var instängda inomhus, visserligen med 6 kattlådor, lika många vattenskålar, dubbelt så många matfat av olika slag och varandra för att inte tala om bollar och andra leksaker. Men i alla fall. Katt som är van att gå ut och in och jaga möss och annat kan inte gilla att inte få gå ut - märkte jag när vi skulle åka för i sista minuter gick Mia och gömde sig och Busen krävde att få gå ut - jag som trodde jag var smart när de slapp kattP - men kanske var det kattP de inte ville till? Och hem kom vi OK. Katterna var glada att vi kom men inte översvallande och inte heller så att de bara gick förbi oss med nosen i vädret. Så det var nog lagom. 1,5 dgr och 1 natt. All mjukismat var uppäten, grytbitarna likaså. Men kattlådorna var inte fulla och torrfoder och vatten fanns det gott om.
Ringde sedan Jocke igen och berättade detta om höger fram i st f höger bak. Lika upptagen är han ju, denna vecka totalt och nästa två veckor ensam pga att anställde har semester. I vart fall fick jag tillåtelse att komma med Skramlan på måndag - så får vi se. Hoppas, hoppas.
Igår plockade jag smultron och skogshallon IGEN, här hemma, räckte till pannkakorna idag. Nu när det har varit fjärde vargatacken på får i sommar på Vikbolandet är jag lite osäker på om jag ska våga mig ut i skogen ensam igen? Hur vet en varg att han inte ska äta människa? Undrar jag? Liksom vad det är för slags folk som vill återinföra de stora rovdjuren här nere? Just precis söder om där jag sitter nu finns ett parti som enligt kartan heter Vargstrupen. Alltså har det funnits varg här för 150-200 år sedan. Men då fanns det nog inte så mycket stockholmare här. Ni vet de som kör cab och ca 20 km - minst - över tillåten fastighet. På vår väg, där vi lever.
Plantera in varg på Djurgården! Eller Östermalm!!
Varför inte ett varghägn i Riksdagshuset?
Sköt om er alla HBKare
Agneta W
