Nu har vi tagit det tunga beslutet

och det känns jättejobbigt just nu men jag är säker på att när man får lite distans till det så kommer det att kännas bra. Ja ni förstår väl alla vilket beslut jag talar om, nämligen det att låta vår trogne fyrbente vän få somna in lugnt och fint med en viss värdighet kvar i sitt hundliv. Man får inte vara egoist utan se det som att man tar sitt ansvar som hundens bäste vän. Detta kan vi göra när det gäller våra djur men inte nära som kanske inte ens har värdigheten kvar som människa längre. Ja nu var det inte meningen att starta nån debatt om livet eller stora livsåskådningsfrågor.
Ska jobba i natt och sen åker vi iväg till Motala för ett bra avslut.
Eva