Snö och hård vind

är ingen bra kombination när man bor på landet längst ut på en liten enskild väg, vägsamfällighet jovisst men när det drivar igen på de sista två kilometrarna är det ingen som ser. Jag ska inte säga att ingen bryr sig. Men. Ett år, om jag minns rätt medan jag fortfarande jobbade så det är inte så länge se´n, fastnade jag i drivorna med min lilla Fiesta. Hade tagit god sats och då brukar det gå men den här gången var drivan för hög så Fiestan liksom lade sig ovanpå snödrivan. Snöskyffel i bilen är ju ett måste här ute och jag började skotta förstås, försökte ringa till de som skulle snöröja men ingen svarade. En "granne" - 2 km bort - såg mig över gärdena, tog fram sin traktor och skottade med den från andra sidan snödrivan och faktiskt grät och kramade mig när vi väl fått hål på drivorna från varsitt håll. Jo det är klart, det mesta jobbet gjorde han med traktorn. Och inte var det väl så farligt heller så där på morgonen nu när man har mobiltelefon. Och den skaffade jag ett tidigare år, efter starkt mentalt motstånd mot onödiga prylar men när jag hade fastnat i snödrivorna en tidigare gång, kan inte räkna dem alla, och det tog en timme att komma loss, ja då blev det mobiltelefon. Och i dagens läge är det den fasta telefonen vi har slopat pga alla veckor den inte fungerar pga de gamla dåliga telefonledningarna över skogen. Ändå bor vi i Östergötland? Ganska civiliserat annars vill jag påstå. Men snödrev blir det ju. I Västmanland har jag sett att man sätter upp en sorts snögrindar på utsatta ställen som gör att snön styrs förbi vägen. Men inte
här. Nu har man ju lärt sig efter alla år vid vilka vindar det blir snödrev var, så att säga. Men visst gick det fort i år? I måndags plusgrader och nästan skönt, tisdag ett eländer och onsdag ett eländigare elände. Hoppas det tonar ner snart, åtminstone med blåsten och för min del behöver det inte komma mera snö heller.
Hoppas ingen av er halkat och gjort sig illa!
Agneta W