Frågeställningen kom naturligt efter att ha läst tråden, ”Vi kräver att kommunen förbjuder gratis ställplatser”, som har sitt ursprung från en artikel med samma rubrik i Siljan News, en nyhetssajt som vänder sig till invånarna i Leksand, Rättvik, Tällberg och andra invånare kring södra Siljan. Artikeln publicerades den 10 augusti.

Siljan News

1597252251733.png


Reaktionerna har varit starka i tråden, blodtrycket har nog på sina håll nått ohälsosamma nivåer, när frågan har diskuterats.

I artikeln får tre campingföretagare fritt framföra sitt budskap, utan något som helst ifrågasättande av deras påståenden som;
Förutom den ekonomiska förlust campingarna drabbas av menar man att det dessutom innebär en ekonomisk förlust även för kommunen samt att lokalbefolkningen stör sig på husbilarna och husvagnarna.
Vårt krav är att förbjuda ställplatser i hela kommunen. Alla ska istället hänvisas till våra campingar och anläggningar, säger Mats Nobelius.
Vi skulle säga med en gång att kommunen självklart inte får konkurrera med gratis campingplatser, det går bara inte. Inte när vi lägger ned så pass mycket pengar som vi gör i våra anläggningar, säger Mats Nobelius

Strategin, närande och tärande.
Vad campingbranschens företrädare i Leksand vill är klart manifesterat, man söker skapa lokal opinion mot husbilarna och kommunens policy i frågan. Att dra fram neoliberalismens gamla metoder och visa på åtskillnader mellan den närande delen av ekonomin, dvs i det här fallet de privata campingägarna och den tärande delen, i det här fallet det offentliga som av olika orsaker försett husbilarna med gratis parkeringsplatser i Leksands centrum.

Det var faktiskt länge sedan jag såg dessa argument användas i den politiska debatten, eftersom det blev alltför uppenbart att påståendet var falskt. Det är lika falskt i Leksand idag. Det finns två sidor i frågan och inte så enkelt som svart och vitt. Det finns även direkta sakfel i artikeln.

Är husbilsbesökaren viktig för orten?
Nu skall jag inte tråka ut er med turiststatistik, konsumtionsrapporter och turistisk redovisning som varit min vardag i Sverige och utomlands i över 40 år.

Men vi skall vara medvetna om att vi inte är lyxsegmentet inom turismen, faktiskt tvärtom och vi skall vara ärliga i den frågan. Vissa inlägg som förekommer i debatterna är allt för positiva i beskrivningen av hur mycket pengar som vi lämnar efter oss och om inte kommuner och turistföretagarna passar sig så kommer de att möta sotdöden. Så är det självklart inte.

Men visst är vi viktiga för det, i vissa områden väldigt viktiga och det finns områden som faktiskt helt är beroende av våra besök.

Framförallt är vi viktiga i glesbygd och våra långa säsonger är avgörande för många säsongsföretag som kan öppna lite tidigare om våren och stänga senare på hösten, tack vare vare våra besök.

Turist-/besöksekonomi är ett ämne som diskuteras på nationell, regional och kommunal nivå, där de olika typerna av turister/besökare värderas efter hur mycket pengar man lämnar efter sig vid besöken. Kommer ihåg den första rapporten jag fick ta del av som regional Turistchef i ett av Sveriges största turistområden. Det som var mest intressant för mig, var de som efterlämnade minst, eftersom de som gav mest var affärsresenären, som inte ingick i mitt ansvarsområde. Året var 1980 och vid den tiden existerade inte husbilarna som ”resealternativ”, däremot fanns det vid den tiden små trevliga ekipage, oftast med skyltar från Nederländerna som bestod av en mindre bil, släpkärra, modell mindre som till kvällen kunde omvandlas till ”släpvagn med tält”. Dessa naturälskande nederländska gäster visade sig vara väldigt försiktiga med att öppna plånboken, de hade det mesta med sig från hemlandet. Det var i princip bara BP, Esso och Uno-X vid den tiden, som tjänade pengar på dessa turister. Senare har jag noterat att reseformen ”liten bil med släpkärra” har utgått ur undersökningarna och den platsen har övertagits av oss som reser omkring med husbilar. Inget fel med det, inget skämmas över, det finns starka argument varför vi ändå är viktiga för samhället och den lokala ekonomin på de platser vi väljer att besöka.

Men vi får själva ansvara för att sälja in oss, förklara skillnaden på den traditionella campinggästen och den nya moderna turisten, husbilsresenären, våra behov och krav. Politikerna och kommunens tjänstemän läser med stort intresse de olika undersökningarna, där vi faktiskt kommer sist när det handlar om hur mycket som konsumeras av de olika tursitgrupperna.

Så här ser husbilsresenären ut i olika undersökningar
Visar en skärmdump från Tillväxtverkets rapport ”Fakta om Svensk Turism 2018” som illustration till alla möjliga siffror som finns tillgängliga som beslutsunderlag för kommuner och regioner i landet.

1597237894172.png


Här kan man t.ex. utläsa att den sammanlagda turismkonsumtionen i Sverige 2018 var 337 mdr, grovt fördelade;
- 33% Resor, transporter, drivmedel, etc. Vår del i den kategorin är endast drivmedel.
- 33% Boende och restaurang. Enligt SCB´s statistik så representerar vi 25% av campingens 7 mdr och sedan äter vi en del på restauranger, men vi kommer troligen bara upp i 3% av de 105 mdr som turismen omsatte på boende och restauranger.
- 30% Varuhandel, som livsmedel och andra inköp som turisterna gör under sina besök. I den här kategorin som representerar inte mindre än 100 mdr, tror jag att vi har en framträdande position, efter eventuella ryska turister som enligt uppgift är ”bra turister” vad gäller inköp. Hur stor andel som vi representerar törs jag inte gissa men det finns ingen annan turistgrupp som t.ex. köper mer livsmedel än vi gör.
- 4% kultur, rekreation och övriga tjänster. Vet inte hur kulturella vi är, men skulle tro att vi är som som folk i allmänhet, så här delar vi troligen proportionellt på de 26 mdr som turisterna spenderar på kulturen och SPA-behandlingar.


Hur mycket pengar spenderar vi på orten?
1597238068899.png


Har ingen färsk undersökning som gäller specifikt husbilsresenären från Tillväxtverket, däremot gjorde Turistrådet i Västsverige en undersökning 2019 som gav följande resultat;
- Turister boende på kommersiella anläggningar, hotell, vandrarhem, spenderar i snitt 1.170 kr/dag.
- Campingturisten är lite försiktigare och spenderar 728 kr/dag, beroende på lägre boendekostnad.
Uppgifterna om husbilsresenären kommer från en undersökning som Mobil Fritid genomfört:

1597238190422.png


Som ger ett snitt på att vi spenderar ungefär 500 kr per person och dag. Att vi enbart spenderar 50% av vad hotellgästen gör eller 68% av vad campinggästen beräknas spendera, beror helt och hållet på det faktum att vi har boendet med oss. Samtidigt bekräftar det att vi troligen är bättre på att spendera våra pengar ute i ortens affärer och attraktioner, än andra turistgrupperingar. Vi är viktiga för orten, men inte hotellet.

Siffran ca. 500 kr/person/dygn bekräftas även från en dansk undersökning som ”Dansk KYST OCH NATUR Turisme” genomfört och just publicerat.

Där redovisar man 4 internationella gäster, tyskar, norrmän, nederländare och svenskar.
- Norska gäster spenderar 420 DKK/56 Euros, ca 576 SEK/dag
- Tyska gäster spenderar 325 DKK/ 44 Euros, ca 447 SEK/dag
- Nederländeska gästerna lägger 265 DKK/35 Euros, ca 365 SEK/dag
- Svenska gästerna lämnar 320 DKK/43 Euro, ca 440 SEK/dag efter sig i Danmark.
Källa:
file:///C:/Users/tdyne/Downloads/Executive%20summary_Danish%20and%20foreign%20mobile%20home%20analysis%20(1).pdf

Förhållandet mellan de olika länderna, där de norska gästerna lämnar mest pengar efter sig och gästerna från Nederländerna minst har jag även mött i andra undersökningar.

Det varierar en del mellan marknaderna, spanska Husbilsklubben La P.A.C.A. Plataforma Autocaravanas Autónoma säger att ekipaget husbilen konsumerar för 60 Euros/dag och uppåt.
Källa; El turismo de autocaravanas, un "boom" este verano en Aragón

Varför passar campingen inte alla som åker husbil?
Visst, för många husbilsägare som har ett klassiskt campingbeteende och behov, de uppskattar vad campingen erbjuder och de checkar in där.

Men alla andra, är en ny typ av turister som ägnar oss åt mobil fritid och det passar helt enkelt inte in i den traditionella campingplatsen.
Har försökt beskriva våra behov i en nyss publicerade artikel, du finner den här; Den perfekta ställplatsen, finns den?

Ett är klart, den föreslagna modellen i artikeln om att tvinga in oss på campingplatserna kommer inte att fungera. Campingbranschen får göra precis som man fått göra i många andra branscher när det sker förändringar i marknaden, sätta sig ner, acceptera att husbilarna har kommit för att stanna och det är där tillväxten sker för närvarande. Vidare får man acceptera att alla husbilar som rullar på vägarna inte är deras gäster, deras produkt, service och läge passar helt enkelt inte alla. Inget konstigt med det. Det är bara att börja gräva där man står, skapa en intressant produkt även för husbilsåkarna och det gör man genom att se över sin produkt, innehåll, service och prissättning.

Vad kan vi själva göra?
Tål att diskuteras, men några saker som jag kommer att tänka på är:
- I det aktuella fallet i Leksand söker man uppamma en opinion som man hoppas kan påverka politikerna, som de själva misslyckats med. Vi borde bli bättre att sprida kunskapen om oss och våra behov. Motarbeta med fakta den negativa bild vissa söker skapa om oss, t.ex. att vi skall ha allt gratis, smutsar ner, struntar i regler och visar lite hänsyn till lokalsamhället.
- Hållbart resande. Ett nytt begrepp inom besöksnäringen som på kort tid seglat upp som ett modeord, oftast utan reellt innehåll. Kanske det skulle kunna vara ett projekt hos oss, att arbeta fram en egen policy som vi kan visa upp för pressen, politiker och andra intresserade.
- Miljödebatten bör vi vara aktiva i, eftersom vi representerar ett miljösmart alternativ.

1597238419642.png

Källa; Östfoldforskning 180903

- Visa att vi är ”lönsamma” gäster,
vilket vi inte gör genom att överdriva vår förträfflighet, eller kräva att saker och ting skall vara gratis, eftersom det kommer att stoppa utvecklingen utav nya och moderna ställplatslösningar.
- Husbilsklubbens utnämningar av Husbilsvänliga kommuner och Husbilsovänliga kommuner, dvs. kommuner som klubben av redovisade konkreta insatser kan utse till Husbilsvänlig och därmed rekommenderas och premieras och tvärtom, kommuner som på konkret vis visar att man inte vill ha oss i sin kommun, hjälper vi genom att skapa en lista med ogästvänliga kommuner som vi hoppar över på våra resor. En grön lista och en röd lista, en förlängning av vårt redan etablerade pris som överlämnas vid årsmötet. En tanke som kom upp när jag läste inläggen på tråden jag tidigare refererade till.
- Utnämna Leksands kommun som årets husbilsvänligaste kommun. Eftersom vi inte delade ut något pris i år p.g.a. det inställda årsmötet föreslår jag att vi ger priset till Leksands Kommun, med motiveringen; att de visat att det förstår husbilsturismens värde och rakryggat stått emot vissa försök till påverkan. Det ger oss och Leksands Kommun positiv press som motvikt till campingägarnas försök till att skapa negativ opinion. Seriöst förslag från mig.

Avslutar med att själv svara på frågan i rubriken, är vi närande eller tärande? Visst är vi närande, vi är inte de som lämnar mest pengar efter oss, men vi är viktiga för ortens affärer, matställen, attraktioner och macken. Vidare så är vi i dessa Coronatider ett säkert sätt att resa, vi är även ett klimatsmart sätt att turista och vi skall nog hitta argumenten till att vår mobila fritidssysselsättning´även är ett hållbart resande i framtiden.

Argumenten är vårt eget ansvar och intresse att få spritt.


Tommy Dynér