Häromdagen fick jag ett mail som förvånade mig. Det innehöll en förfrågan om jag ville delta i HBK´s senaste projekt, den nya första sidan och då som redaktör.

Spontant blev jag smickrad, för att sedan inse att det troligen var ett lätt förklarat misstag. Kanske var det helt enkelt det här med att vi är så många som heter just Tommy i HBK och här har det skett en förväxling?

Eller kunde det vara en ren missuppfattning från arbetsgruppen? Tror man att jag är en bra och erfaren skribent eftersom jag tenderar att skriva långa inlägg, när jag skall förklara något? Har man inte genomskådat mig, förstått att förklaringen är att jag helt enkelt inte kan, inte har förmågan att förklara mig kort och koncist?

Började fundera på vad jag gjort under alla åren, det har varit mycket, men redaktör har jag aldrig varit, men vänta............

Jo, nu kom jag att tänka på något, visst har jag tidigare både skrivit på beställning och gjort det helt ideellt.

Året var 1964, sommarlov och jag mönstrade på Svenska Orientlinjens M/S Timmerland som Befälselev.

MS Timmerland.jpg


M/S Timmerland

Resan skulle ta oss från kajen vid sågen i Domsjö, hela vägen upp till Munksund och Kemi, men även till mera fjärran destinationer som Famagusta, Pireus, ja ända till Alexandria i Egypten.

Ombord fanns en spanjor vid namn Paco. Paco var Båtsman ombord, chef över Befälseleven, när inte Kaptenen och Styrmännen krävde Befälselevens tjänster.

Var lite rädd för Paco, dels var han fysiskt imponerande, talade till mig på spanska, ett språk som jag inte förstod och i min fantasi var han en mycket mystisk man. Mystisk eftersom han hela tiden påstod att hans namn var Paco, men jag hade sett i skeppsloggen att han inte alls hette Paco, hans namn var Franscico.

I min värld hade man inga hitte-på-namn om man har rent mjöl i påsen. Var han kanske en stortjuv, eller rent av en kallhamrad mördare på flykt?

Att jag långt senare i livet fick lära mig, att när man i Spaniens döps till Francisco, så blir man kallad för just Paco i dagligt tal. Ja, hur skulle en kille från Ö-vik veta det? Ok, i Ö-vik sa vi Lasse om Lars, Bosse om Bo och Nisse om Nils. Men Paco om Francisco, nej då har man gått över gränsen för vad som är begripligt för en kille från Ö-vik.

Arbetsuppgifterna som Paco delade ut var enformiga, trista, som att knacka rost, torka golv och tömma soptunnorna rakt ut i havet.

Men så en dag förändrades livet ombord, jag blev Båtsmans egen handsekreterare, vilket blev mera av ett manchettarbete, eller varför inte Båtsmans egen Redaktör? Långt från smutsen, rostskrapan och svabben.

Arbetet bestod i att svara på kärleksbrev. Kontoret blev Båtsmans ganska stora hytt, med eget skrivbord och kulspetspenna av märket Bic.

Det visade sig att Båtsman verkligen levde upp till epitetet om sjömannen som har en kvinna i varje hamn. Kvinnor som trånade efter Paco, kvinnor som skrev många och långa brev till Paco…… men jag tror inte Paco kunde skriva, i vart fall inte på svenska, finska eller engelska, kanske på spanska men tveksam.

Blev helt enkelt Paco´s spökskrivare, fast jag då inte visste om att det kallades för just det.

Rutinerna var identiska vid varje hamnbesök. Skeppsmäklaren kom ombord med besättningens post, det var ett eller ett par brev till var och en av oss i besättningen, sedan den vanliga brevbunten till Paco!

När vi kom ut till havs tog Paco fram sin bunt med brev, gav dem till mig och jag läste högt från breven från hamnar som Göteborg, Timrå, Munksund och Kemi!

Paco hade inte klart för sig att Sverige tappade kontrollen över Finland redan 1809 och att språken inte är närbesläktade trots närheten rent geografiskt.

Jag läste först på svenska, sedan en kort enkel sammanfattning på engelska, med mycket stark brytning och inslag av Nolaskogska. Även brevet på finska från Pirjo i Kemi fick en svensk uppläsning, med eget hitte-på-innehåll.

Paco svarade ivrigt på Galiciska, med ett och annat engelskt ord som love, more, beautiful, girl, sexo, fuckifucki, flower…… jag noterade som en redaktör gör vid en intervju.

Ingen tvekan, Paco var en mycket romantiskt lagd person. För mig en paradox, eftersom han i min fantasi, troligen även var en stortjuv, eller en kallhamrad mördare på flykt!

Sedan lämnade Båtsman mig med brevbunten och jag började mitt arbete med att svara på alla breven.

Så här 55 år senare, så måste jag erkänna att alla svaren hade exakt samma innehåll, ord för ord, även stackars Pirjo som också fick det på svenska.

Vet att Paco hade önskat ett mera personligt svar till var och en av damerna, men jag rådfrågade mig själv och kom överens med mig själv, om att identiska brev var en bra lösning när jag fått till en bra formulering. Trots allt, damerna kände inte varandra, bodde inte ens i samma kommun, så det bedrägliga skulle aldrig upptäckas.

Tydligen skrev jag vad kvinnorna ville höra, eftersom brevskörden inte blev mindre, tvärtom, något som jag tog som en bekräftelse att breven innehöll ord som man ville läsa.

Har sedan under åren funderat, vad hände sedan…… ? Själv mönstrade jag av i Göteborg i augusti, så efter den dagen måste kvinnorna blivit fundersamma. Vet att befälseleven som tog min plats ombord var en rödhårig dansk kille vid namn Svend-Aage från Dragör.

Varför skrev Paco plötsligt så annorlunda och på danska, varför hade han en ny handstil? Hur kom det sig egentligen att Paco som åtminstone tidigare skrev på hyfsad svenska, men nekade att säga ett enda ord på svenska när det möttes IRL, då sa han bara te quiero mi amor y corazon och ibland med ett rungande Olé för att understryka sin djupa latinska kärlek?

F´låt Paco, var du nu finns?

Aten-64.jpg


Befälseleven/redaktören framför Akropolis juli 1964. Bilden tagen av en fotograf på platsen, kameran modell fältkamera i trä, fotografen under svart skynke, så gammal är jag.

Ringrostig, men visst skall jag göra mitt bästa i försöken att vara redaktör på Husbilsklubben.se.

Lovar att nästa artikel kommer att ha anknytning till vårt gemensamma intresse, husbilen!

Tommy Dynér