Sv: Vinter BIL
Marknadsföring av husbilar sköter producenterna bra, men tyvärr är det svårt att få veta något utöver denna information även av husbilsägare. Jag har flera gånger talat för att vi som känner bilarna bäst egentligen endast borde berätta om det egna märkets nackdelar. Och nackdelar finns alltid! Ingen bil kan vara perfekt för alla förhållanden och ändamål, några kompromisser är ofrånkomliga.
Några medlemmar är så uppenbart partiska om just sitt märke att man efterhand bortser från inläggen annat än som någon form av underhållning. (Tänk på ”Nordic” och ”Kabe”). Det känns som att lyssna på någon som framhåller förtjänsterna hos sitt idrottslag eller sina barn och denna benägenhet att ta parti och solidarisera sig hör kanske till rollen som människa?
Winston Churchill sade en gång att ”det är ingen mening att argumentera med en profet; man kan endast låta bli att tro på honom” (it is no use arguing with a prophet; you can only disbelieve him). Det ligger mycket i detta. Som tur är så finns många profeter här på HBK och alla ifrågasätter om inte annat varandras budskap, men det måste vara oerhört svårt för den som är ny i denna hobby att finna kornen av sanning.
Jag har hunnit med åtskilliga husbilar sedan jag började med detta 1979 och jag har inga svårigheter att peka på sådant som skulle ha kunnat varit bättre i någon av de bilar jag haft genom åren. Förutom hembyggen på ett par olika MB.chassier så har jag haft en Niesmann, en Pillos, en Iso-Cab Camper, en Dethleff, en KABE på MB-chassie och har nu en plåtis på MB Sprinter och en Weinsberg LEV.
Den allra senaste bilen är ännu väsentligen oprövad och den har jag ännu inte mycket att säga om, vintern får utvisa. Men Weinsberg LEV är byggd på ett 5 ton Sprinterchassie med inkopplingsbar 4WD, lågväxel och elektroniska diffspärrar, med 47 mm PU-isolering runt om (även i mellanvägg och dörr till förarhuset) och med uppvärmt dubbelgolv, så jag har gott hopp om att det skall fungera. 6,90 m lång, vilket är lite i överkant för smidig hantering på fjällvägar och vid rangering av släp, men detta är en en rimlig kompromiss för att få anständiga boutrymmen.
Vilken av dessa var då den bästa respektive sämsta vinterbilen?
Först måste bilen kunna ta sig fram: De fyrhjulsdrivna bilarna (Pillos på Peugeout 4WD, Iso-Cab på L200 och mina två nuvarande bilar på sprinterchassier med inkoppklingsbar fyrhjulsdrift) kvalificerar sig genom att kunna ta sig fram i allt vinterföre. Dethleffen som var byggd på ett framhjulsdrivet fiatchassie diskvalificerade sig genom att slira på gräs och fick inte ens vara i drift den enda vintern jag ägde den. Kaben var byggd på en Sprinter 316 och tog sig fram riktigt bra på fjällvägarna, vilket man förväntar sig av en bakhjulsdriven bil med rejält överhäng. Niesmann byggd på VW LT 35 hade jag så kort tid att jag inte vill uttala mig om dess vintervägegenskaper. Mina hembyggen lämnar jag därhän eftersom de inte finns att köpa.
En kort bil blir lättare att hantera på vintervägar. Jag har nämnt att det inte gick att vända på vissa fjällvägar vintertid med min längsta bil (hembygge 8,7 m på MB 508). Lättast att hantera och möjliga att vända på fjällvägar med höga snövallar var därför de minsta bilarna (Iso-cab på Mitsubischi L200 och min plåtis på Sprinter 316 med inkopplingsbar 4WD, lågväxel och diffspärrar).
Men man skall ju även bo i bilen och dessa blev för trånga för annat än veckokorta utflykter.
Min Pillos som jag lät bygga –92 på ett fyrhjulsdrivet Peugeoutchassie skulle ha varit idealisk om den hade haft tillsatsväxellåda (=lågväxel) och lite starkare motor. Alkovbil, ca 6½ m lång, med fantastisk isolering och isolerade skjutdörrar mot förarhytten. Men avsaknaden av lågväxel gjorde att den inte fungerade vid sjösättning av båt (slirade på kopplingen) och turbodieslarna från tidigt 90-tal räckte inte till för omkörningar och blev överbelastade vid drag av släp.
Kabe var tillräckligt motorstark och med automatlåda klarade den sjösättning bra, men utan 4WD fungerade den inte optimalt på fjällvägarna och var dessutom lite för lång för den miljön. En kortare bil gör även sjösättning eller annan hantering av släp i trånga förhållanden lättare, exempelvis drog jag inte gärna med skotersläp upp till trånga vändplatser i fjällen med Kaben.
Något om boendemiljön i dessa bilar. Både Niesmann och Pillos var mycket välisolerade och båda med isolerade dörrar till förarhuset (liksom i mina hembyggen och i mina två senaste bilar).
Detta väsenligt inte bara för att slippa problem med kallras och kondens på vintern och onödig energiförbrukning utan även för att sommartid stänga ute den värmestrålning som oundvikligen kommer in genom frontrutan (om man inte vill trassla med täcken). Kaben hade endast vad man kallade ett ”vintertäcke”mot förarhuset (och det fanns inte plats för bygge av en ordentlig isolerad skiljevägg/dörr) och trots golvvärme och värmeutsläpp bakom förarhuset så kom man inte ifrån kondens på frontrutan och visst kallras. Min största anmärkning mot Kaben är annars att den var dåligt myggtätad, både ventilationen och myggnäten släppte igenom odjuren.
Du som funderar på ditt första köp hör gärna av dig per mail och jag lovar att ge dig ett objektivt omdöme så långt det är mänskligt möjligt! Skall du köra enbart på stora vägar sommartid så behöver du inte ta del av mina synpunkter, då fungerar alla bilar.
aake
Redigerat: Någon kanske undrar varför Niesmann blev så kortlivad i min ägo? Felköp så till vida att bilen var utrustad med svartvattentank. Helt bedrövligt system för den som skall tömma i sin egen toalett (eller trekammarbrunn), alltså inget som hade med bilens i övrigt (goda!) vinteregenskaper att göra.