Sv: Ny Toppbanderoll på Hemsidan
Bilden är tagen från södra Onsala ute vid den gamla Lotsutkiken på Mönster, norra Halland, och motivet är ön och fyrplatsen
Nidingen, och vattnen runt ön, som är en ändmorän från istiden, lär enligt historieböckerna vara Sveriges största skeppskyrkogård. Mellan 600-700 fartyg lär ha förlist i dessa vatten genom åren.
Högsta punkten på ön är endast 4 möh.
Namnet (1541 Nyding, Niding) har sammanställts med ordet nyding, nying 'stockeld', med en innebörd 'klippa där man tänt eller brukat tända eld' e.d. Andra tolkningar finns.
Reven runt Nidingen har som sagts blivit många fartygs undergång, ön ligger mitt i farleden utmed kusten. Dåtidens segelfartyg gick nära kusten för att kunna ankra upp under natten och att kunna ha koll på var dom befann sig. Reven flyttar sig och strömmen runt ön kan tidvis vara mycket stark.
Nidingens fyrplats är den äldsta i Sverige, den blev svensk när Sverige fick Halland i freden i Brömsebro 1645. Fyrarna vid Kullen (1560) och Falsterbo (1220) är betydligt äldre men blev inte Svenska förrän efter freden i Roskilde 1658. Kung Christian beordrade 1635 att koleldade fyrar skulle anläggas på Anholt, Falsterbo och Nidingen, då fanns det redan vedeldade fyrar på Nidingen sedan 1624.
Nidingen är världens första dubbelfyrar. Man byggde två fyrar för att kunna skilja Nidingen fån Anholt och Skagen.
Från början var det två vippfyrar, man hissade upp en korg med brinnande kol för att det skulle synas på långt håll. En kopia av en vippfyr står i rondellen i Onsala.
Efter att Sverige övertagit Nidingen slopades vippfyrarna och man eldade i fasta fyrpannor . Pannorna var uppställda på slagghögarna efter tidigare eldning. Anledningen till att man slopade vippfyrarna var att det krävdes två man för att sköta dem, medan den fasta fyrpannorna kunde skötas av en man. Kronan sparade pengar på det viset.
Många fartyg förliste på reven runt Nidingen och det inrättades en dykeristation på ön där bärgningsredskap förvarades samt ett stort magasin för förvaring av gods från förlista fartyg.
1761 inrättades lotsplatsen på Mönster för att hjälpa fartyg in till Mönster hamn och Kungsbackafjorden. Fartyg gick in bl.a. in för att invänta rätt vindar.
Ett litet stenhus anlades på Nidingen samtidigt med fyrarna, på en karta från 1824 är huset markerat som en ruin.
Vid mitten av 1700-talet klagade sjöfarare över att fyrarna syntes dåligt på natten, slagghögarna skymde sikten, de sjöfarande erbjöd sig att betala en högre fyrpeng om fyrarna höjdes. Det gjordes många ritningar och kom många förslag om nya fyrar men det dröjde ända till 1832 innan två stenfyrar byggdes.
Fyrarna var fortfarande för låga och 1846 byggdes dom på och blev dubbelt så höga. De nya lamporna eldades med rovolja och hade två vekar. Samtidigt byggdes ett större bostadshus åt fyrbetjäningen och deras familjer. Antalet boende på Nidingen har periodvis varit stort.
1916 fanns det tre familjer på ön och inte mindre än 23 barn. Utöver arbetsuppgifterna ägnade man sig åt olika bisysslor för att dryga ut kosthållet. Man odlade bär, grönsaker, fiskade och jagade säl och sjöfågel. Sälen gav kontanter för späcket och skinnet.
Före 1826 var fyrarna bara tända från 1 augusti till 1 maj, därefter lyste dom hela året runt vid mörker.
Vatten är ett problem på ön, det finns ett par grävda brunnar med dåligt vatten, ofta bräckt, under nya fyren finns en borrad brunn där vatten togs fram till 2006 då en avsaltnings anläggning kom till ön. Det finns en betongtank som samlar regnvatten från taket på det äldsta huset.
Fartyg fortsatte att stranda på reven runt Nidingen,i snitt två om året, och 1940 anslogs pengar till två ljud och ljus bojar, en vid Lilleland och en vid Klockfotsrevet. Detta var bara ett provisorium och 1946 stod den nya betongfyren klar, som ännu är i bruk. Samtidigt byggdes en fyr på Lilleland. En kabel drogs från land för att driva fyrarna. Att bygga fyren på Lillelandsrevet var besvärligt då det är grunt runt ikring och revet består av klappersten.
Lillelandsfyren syns längst till vänster i bild.
På ön finns också en fågelstation, där man ringmärker fåglar.
Nidingens fågelstation drivs av
Göteborgs Ornitologiska förening.
På ön finns också Sveriges enda häckningsplats för tretåig mås. 1967 häckade det första paret här.
Nidingen är en av Hallands finaste fågelöar. Ön hyser stora bestånd av kentisk tärna, tobisgrissla och småskrake. Under sommaren finns också sälkolonier vid ön. Öns flora består främst av havsstrandväxter såsom strandbeta, strandkål, trift, marrisp och strandmalört.
Ön är
naturreservat, och på stora delar av ön råder tillträdesförbud 1/4 t.o.m. 15/7 där det är fågelskyddsområde.
En ideell förening bildades i mitten på åttiotalet för att rädda de då väldigt nedgångna gamla dubbelfyrarna. Rädda Nidingen ombildades efter att fyrarna renoverats till
Nidingens Vänner. Den invändiga renoveringen har helt bekostats av föreningen med hjälp av insamlade medel, den utvändiga renoveringen har staten bekostat.
Statens Fastighetsverk äger och förvaltar byggnaderna på ön.
Lite info för den som orkade läsa...
/Ludde