K & P Express
HBK Medlem
En liten historia om när man var novisernas novis i husbilsbranchen.
För drygt tre år sedan köpte vi vår första husbil. Vi som aldrig ens haft husvagn eller för all del inte campat alls.
En riktig novis med andra ord, det är man ju i och för sig idag också, fullärd bilr man förhoppningsvis aldrig.
Hur som helst, titta på den glade camparen på fotot lägst ner på sidan, titta noga i bildens vänsta hörn, där ser man en brun dunk.
Nu ska jag berätta historien om den.
- Den 5/7 2004 åkte min hustru och jag till Fritsla för att hämta bilen som vi inköpt tre veckor innan.
Det pirrade i våra kroppar av förväntan, vi kunde knappt bärga oss för att kasta loss och möta friheten med ekipaget.
Men först måsta en del fomalia gås igenom. Säljaren hade en genomgång av dels bilen och sedan bodelen.
Det var allt med motor, växlar, markisen, vattentankar, bagage, värme, kylsåp, gasol, 220, manualer hit maualer dit...
Jag (mest) och hustrun nickade och insöp all information, efter en timma (eller två, jag hade hade tappat tidsbegreppet) var vi klara och tackade
alla, sedan, - äntligen for vi iväg.
- Här ska sägas att den timma (eller två) som jag nämner ovan i form av information inte existerade längre...
Nåväl, vi bekantade oss med bilen, döpte den till K & P Express (Kicki & Pertti Express).
-Nu skulle vi tillbringa första helgen på Marstrands Familjecamping. Hustrun hade lite erfarenhet av campingen i form av ett besök
där tidigare hos vänner som har husvagn. Då hade hon pekat på en sladdrig sak som låg på marken och frågade väninnan om vad det var för något.
Till svar fick hon att det minsann var en sk. lunga dit man släppte spillvatten.
Denna minnesbild dök upp i hennes huvud två dagar innan vi skulle till campingen. Hon påtalade mig att till Marstrands camping kan man inte åka utan en lunga(!).
Jag sa, ok, ok, ok, jag ska fixa detta, for som ett skott till Kållered och köpte, inte en lunga utan en brun burk i pressad plast, ca. 15 liter.
Allt var frid och fröjd, vi åkte till campingen, kopplade till vår bruna burk och tillbingade vår första helg med bilen, att det ösregnade hela helgen gjorde inget, vi fick
ju bekräftat att bilen var tät!
- Vi jobbade en vecka till och sedan bar det iväg på fyra veckors semster. Första veckan ville jag visa hustrun Vättern runt med husbil (som jag brukar cykla).
Bilden är tagen på campingen i Karlsborg, som ni ser är den bruna burken tryggt inkopplad.
Sedemera efter Vättern hamnade vi i Danmark och campingen på Hvide Sand.
Mitt emot oss låg en norsk husbil. Ägaren av bilen satt i en campingstol hela dagen och jag såg att han betraktade oss ganska mycket.
Så även nästa dag.- Hmm tänkte jag, han vill säkert oss något. Jag knallade över till gutten och påbörjade ett trevligt samtal om förträffligheten med att ha husbil.
Men jag såg att det var något mer han ville säga, så jag bjöd på en whiskeypinne och plötsligt så pekade han på vår bil och frågade på klingande norska:
'Vad är det för en rare burk du har under bilen?'
- Jag blev ganska ställd över frågan, tänkte för mig själv, har karl´n aldrig varit på Marstrands camping, eller förr all del några campingar över huvud taget. Han
måste ju veta att man ska ha en lunga eller allra minst en burk för spillvattnet.
Med fast röst sade jag till gutten, det är en spillvattenbehållare, sådana måste man ha, i alla fall om man campar i Sverige.
Han tittade lite försiktigt på mig och sade (på sin klingande norska): 'ja, men dere har ju en splitter ny bil och då må dere ha faste tankar för spillevann i den!'
Tiden stog still, huvudet stog still, allt stog still, jag försökte förgäves rekapitulera vad som sades vid leveransen,. Nä, nada kom jag ihåg av detta.
- Jag mumlade något osammanhängande som jag inte kommer ihåg och tackade för mig, därefter släntade jag över till oss och låste in mig med manualen och mycket riktigt,
en spillvattentank på 110 liter fanns i bilen!
Hur som helst, nästa dag for vi iväg, den 'rare burken' slängdes i skuffen och livet lekte efter att rodnaden på kinderna lagt sig.
- Vad lär man sig då av detta? I stort sett, -ingenting!
Som jag skrev i början, husbilslivet är ett äventyr där varje dag är en ny utmaning och som någon har sagt:
'den dagen man inte lär sig något nytt, det är en dag som gått till spillo'.
ps. Vi har råkat på den trevlige gutten ett par gånger till efteråt och skrattat gott åt händelsen.ds.
För drygt tre år sedan köpte vi vår första husbil. Vi som aldrig ens haft husvagn eller för all del inte campat alls.
En riktig novis med andra ord, det är man ju i och för sig idag också, fullärd bilr man förhoppningsvis aldrig.
Hur som helst, titta på den glade camparen på fotot lägst ner på sidan, titta noga i bildens vänsta hörn, där ser man en brun dunk.
Nu ska jag berätta historien om den.
- Den 5/7 2004 åkte min hustru och jag till Fritsla för att hämta bilen som vi inköpt tre veckor innan.
Det pirrade i våra kroppar av förväntan, vi kunde knappt bärga oss för att kasta loss och möta friheten med ekipaget.
Men först måsta en del fomalia gås igenom. Säljaren hade en genomgång av dels bilen och sedan bodelen.
Det var allt med motor, växlar, markisen, vattentankar, bagage, värme, kylsåp, gasol, 220, manualer hit maualer dit...
Jag (mest) och hustrun nickade och insöp all information, efter en timma (eller två, jag hade hade tappat tidsbegreppet) var vi klara och tackade
alla, sedan, - äntligen for vi iväg.
- Här ska sägas att den timma (eller två) som jag nämner ovan i form av information inte existerade längre...
Nåväl, vi bekantade oss med bilen, döpte den till K & P Express (Kicki & Pertti Express).
-Nu skulle vi tillbringa första helgen på Marstrands Familjecamping. Hustrun hade lite erfarenhet av campingen i form av ett besök
där tidigare hos vänner som har husvagn. Då hade hon pekat på en sladdrig sak som låg på marken och frågade väninnan om vad det var för något.
Till svar fick hon att det minsann var en sk. lunga dit man släppte spillvatten.
Denna minnesbild dök upp i hennes huvud två dagar innan vi skulle till campingen. Hon påtalade mig att till Marstrands camping kan man inte åka utan en lunga(!).
Jag sa, ok, ok, ok, jag ska fixa detta, for som ett skott till Kållered och köpte, inte en lunga utan en brun burk i pressad plast, ca. 15 liter.
Allt var frid och fröjd, vi åkte till campingen, kopplade till vår bruna burk och tillbingade vår första helg med bilen, att det ösregnade hela helgen gjorde inget, vi fick
ju bekräftat att bilen var tät!
- Vi jobbade en vecka till och sedan bar det iväg på fyra veckors semster. Första veckan ville jag visa hustrun Vättern runt med husbil (som jag brukar cykla).
Bilden är tagen på campingen i Karlsborg, som ni ser är den bruna burken tryggt inkopplad.
Sedemera efter Vättern hamnade vi i Danmark och campingen på Hvide Sand.
Mitt emot oss låg en norsk husbil. Ägaren av bilen satt i en campingstol hela dagen och jag såg att han betraktade oss ganska mycket.
Så även nästa dag.- Hmm tänkte jag, han vill säkert oss något. Jag knallade över till gutten och påbörjade ett trevligt samtal om förträffligheten med att ha husbil.
Men jag såg att det var något mer han ville säga, så jag bjöd på en whiskeypinne och plötsligt så pekade han på vår bil och frågade på klingande norska:
'Vad är det för en rare burk du har under bilen?'
- Jag blev ganska ställd över frågan, tänkte för mig själv, har karl´n aldrig varit på Marstrands camping, eller förr all del några campingar över huvud taget. Han
måste ju veta att man ska ha en lunga eller allra minst en burk för spillvattnet.
Med fast röst sade jag till gutten, det är en spillvattenbehållare, sådana måste man ha, i alla fall om man campar i Sverige.
Han tittade lite försiktigt på mig och sade (på sin klingande norska): 'ja, men dere har ju en splitter ny bil och då må dere ha faste tankar för spillevann i den!'
Tiden stog still, huvudet stog still, allt stog still, jag försökte förgäves rekapitulera vad som sades vid leveransen,. Nä, nada kom jag ihåg av detta.
- Jag mumlade något osammanhängande som jag inte kommer ihåg och tackade för mig, därefter släntade jag över till oss och låste in mig med manualen och mycket riktigt,
en spillvattentank på 110 liter fanns i bilen!
Hur som helst, nästa dag for vi iväg, den 'rare burken' slängdes i skuffen och livet lekte efter att rodnaden på kinderna lagt sig.
- Vad lär man sig då av detta? I stort sett, -ingenting!
Som jag skrev i början, husbilslivet är ett äventyr där varje dag är en ny utmaning och som någon har sagt:
'den dagen man inte lär sig något nytt, det är en dag som gått till spillo'.
ps. Vi har råkat på den trevlige gutten ett par gånger till efteråt och skrattat gott åt händelsen.ds.
Senast ändrad:
Jag skrattade så tårarna sprutade när jag läste om bruna burken.
