F
F.d. 55695
Guest
Jag får ibland känslan av att många i den här klubben på fullaste allvar tror att myndigheter gör allt vad som står i deras makt för att djävlas med husbilsåkare. Lika ofta får jag känslan av att det är en vanlig inställning att allt ska vara gratis, oavsett om det gäller vatten på macken, ställplats i någon gammal bruksort eller att göra sig av med svart/gråvatten.
När man dessutom läser om illdåd som att tömma toakassett i vattendrag (har till och med sett det med egna ögon), tömma gråvatten lite som det passar en och fylla hundra liter vatten på macken utan att fråga så förstår jag att många människor, oavsett om de är anställda i någon rörelse som berör de aktuella frågorna eller bara är vanliga medborgare får en rimligt skeptisk inställning till husbilsåkare.
Efter att ha lurkat (slang för smyga omkring på nätet) här ett par år och varit husbilsägare i snart ett år sticker jag nu ut min orakade haka och påstår att vi får exakt det bemötande vi förtjänar, oavsett hur duktiga vi är som individer. Så länge jag i den här klubben möter gnäll om höga ställplatspriser, överutnyttjande av fria ställplatser (massa möbler, grillar, markiser och annat elände ute) och att det förekommer överlast oavsett fordonstyp så kommer jag fortsätta att överväga mitt medlemskap. Jag är tämligen trött på flera skribenters förhärligande av den egna gärningen, särskilt i samband med fördömande av andras.
Var är toleransen? Var är förståelsen för att det ibland blir fel? Var är den allmänna medmänskligheten och solidariteten i denna förening? Framför allt, var är källhänvisningarna till en lång rad påståenden? Hur väl underbyggda är en lång rad av tyckande och, ytterst eventuellt, vetande kring en lång rad frågor och vad gör HBK för att skapa normer som hjälper till att styra upp kring detta?
Kanske är det hela politiskt. Jag driver företag, betalar skatt, sociala avgifter och har inte husbilen skriven på firman. Husbilen är gammal som gatan och fullt betald. För de ynka tusenlapparna per år som jag betalar för glädjen att ha husbil anser jag att jag får ett mycket gott värde i retur. Att jag sedan inte kan tömma mina tankar där jag vill, inte får lasta hur mycket som helst och inte heller får parkera var som helst ser jag som ett mindre problem.
Problemet är, som jag ser det, den egocentrering som sker i tråd efter tråd där allt handlar om att det ska vara billigare, snabbare och bättre för oss med husbil. Helst ska allt vara gratis och av premium kvalitet. Med den inställningen har vi gentemot kommuner skapat öppet mål för SCR då kommuner har ett ansvar gentemot framgångsrika företag, liksom mot turister och medborgare. Sett ur det perspektivet kommer husbilar alltid att vara lägst prioriterade. Köpkraften från en normal husbil tror jag näppeligen överträffar vilken annan medelinkomsttagare som helst.
Med detta sagt menar jag inte att vi inte ska fortsätta att upprätthålla en god kamp gentemot SCR och deras idéer men vi kanske ska börja fundera lite över våra egna beteenden och vilka krav vi ställer på såväl trafikverket som enskilda kommuner. Efter en tre veckor lång resa till Lofoten kan jag lugnt konstatera att det är lättare att bli av med såväl sopor som avföring i grannlandet som att få färskvatten. Ibland kostar det en slant och då betalar man utan att knorra men lika ofta är det gratis. Samma sak gäller platser att stå på, har man inte råd med någon hundring då och då kanske man ska fundera över var man vill stå eller om amorteringarna på husbilen är för höga.
Jag vet hur mina behov ser ut och anpassar mig efter dem. Fyller vatten varannan dag och försöker även då att tömma kassetten och gråvattentanken. Ibland får jag betala för att göra det och ibland är det gratis. På samma sätt har jag koll på lastvikt och överlastar alltså inte även om det är frestande vid tyska gränsen. Hittills har jag aldrig blivit bortkörd från någon plats men den tiden kommer säkert. Har aktivt valt att ha en lite mindre alkovbil som går in på en normal stormarknadsparkering, det spelar säkert in, och äger inte markis. Utemöbler används sparsamt och all aktivitet som kan liknas vid camping sker ytterst försiktig och efter den aktuella platsens förutsättningar.
Jag är övertygad om att många tycker att jag är både dryg och mästrande i mitt inlägg och det kan jag ta. Jag hoppas dock på en dialog som är både konstruktiv och närande eftersom jag kan ha fel på en eller annan punkt i mitt lilla anförande.
När man dessutom läser om illdåd som att tömma toakassett i vattendrag (har till och med sett det med egna ögon), tömma gråvatten lite som det passar en och fylla hundra liter vatten på macken utan att fråga så förstår jag att många människor, oavsett om de är anställda i någon rörelse som berör de aktuella frågorna eller bara är vanliga medborgare får en rimligt skeptisk inställning till husbilsåkare.
Efter att ha lurkat (slang för smyga omkring på nätet) här ett par år och varit husbilsägare i snart ett år sticker jag nu ut min orakade haka och påstår att vi får exakt det bemötande vi förtjänar, oavsett hur duktiga vi är som individer. Så länge jag i den här klubben möter gnäll om höga ställplatspriser, överutnyttjande av fria ställplatser (massa möbler, grillar, markiser och annat elände ute) och att det förekommer överlast oavsett fordonstyp så kommer jag fortsätta att överväga mitt medlemskap. Jag är tämligen trött på flera skribenters förhärligande av den egna gärningen, särskilt i samband med fördömande av andras.
Var är toleransen? Var är förståelsen för att det ibland blir fel? Var är den allmänna medmänskligheten och solidariteten i denna förening? Framför allt, var är källhänvisningarna till en lång rad påståenden? Hur väl underbyggda är en lång rad av tyckande och, ytterst eventuellt, vetande kring en lång rad frågor och vad gör HBK för att skapa normer som hjälper till att styra upp kring detta?
Kanske är det hela politiskt. Jag driver företag, betalar skatt, sociala avgifter och har inte husbilen skriven på firman. Husbilen är gammal som gatan och fullt betald. För de ynka tusenlapparna per år som jag betalar för glädjen att ha husbil anser jag att jag får ett mycket gott värde i retur. Att jag sedan inte kan tömma mina tankar där jag vill, inte får lasta hur mycket som helst och inte heller får parkera var som helst ser jag som ett mindre problem.
Problemet är, som jag ser det, den egocentrering som sker i tråd efter tråd där allt handlar om att det ska vara billigare, snabbare och bättre för oss med husbil. Helst ska allt vara gratis och av premium kvalitet. Med den inställningen har vi gentemot kommuner skapat öppet mål för SCR då kommuner har ett ansvar gentemot framgångsrika företag, liksom mot turister och medborgare. Sett ur det perspektivet kommer husbilar alltid att vara lägst prioriterade. Köpkraften från en normal husbil tror jag näppeligen överträffar vilken annan medelinkomsttagare som helst.
Med detta sagt menar jag inte att vi inte ska fortsätta att upprätthålla en god kamp gentemot SCR och deras idéer men vi kanske ska börja fundera lite över våra egna beteenden och vilka krav vi ställer på såväl trafikverket som enskilda kommuner. Efter en tre veckor lång resa till Lofoten kan jag lugnt konstatera att det är lättare att bli av med såväl sopor som avföring i grannlandet som att få färskvatten. Ibland kostar det en slant och då betalar man utan att knorra men lika ofta är det gratis. Samma sak gäller platser att stå på, har man inte råd med någon hundring då och då kanske man ska fundera över var man vill stå eller om amorteringarna på husbilen är för höga.
Jag vet hur mina behov ser ut och anpassar mig efter dem. Fyller vatten varannan dag och försöker även då att tömma kassetten och gråvattentanken. Ibland får jag betala för att göra det och ibland är det gratis. På samma sätt har jag koll på lastvikt och överlastar alltså inte även om det är frestande vid tyska gränsen. Hittills har jag aldrig blivit bortkörd från någon plats men den tiden kommer säkert. Har aktivt valt att ha en lite mindre alkovbil som går in på en normal stormarknadsparkering, det spelar säkert in, och äger inte markis. Utemöbler används sparsamt och all aktivitet som kan liknas vid camping sker ytterst försiktig och efter den aktuella platsens förutsättningar.
Jag är övertygad om att många tycker att jag är både dryg och mästrande i mitt inlägg och det kan jag ta. Jag hoppas dock på en dialog som är både konstruktiv och närande eftersom jag kan ha fel på en eller annan punkt i mitt lilla anförande.
Senast redigerad av en moderator: