JANKRO
HBK Hedersmedlem
Jag har länge haft en fundering som är lite svårt att sätta på pränt, men rubriken är en liten fingervisning av mina tankar.
Den sista tiden har vi skrivit och läst rätt mycket om ställplatser, parkeringar, snikna campingägare som protesterar för de ser varje husbil på en ställplats som en förlorad dyr campingavgift som de går miste om.
De sista femton åren har jag varit inne på campingar fyra gånger, tre av gångerna var jag på olika träffar där camping tillhörde träffen (ex. 4x4 träffen på High Caparall, modellflygträff m.m.) och en gång när mina resekamrater tyckte sig tvungna att besöka en camping. Det enda jag fick ut av campingavgiften var en glass som jag inhandlade från campingens magra utbud.
Problemet som jag ser det är att när jag är ute och åker med min sommarstuga på hjul så är jag absolut inte ute och campar och känner inte någon större samhörighet med alla campande och säkert trevliga människor. Jag är ute och åker för jag är på väg till ett mål längre bort, eller för att handla i någon affär som råkar ligga 36mil hemmifrån eller för att se någon del av Sverige eller Europa genom min stora framruta....Bara kunna stanna, luta mig bakåt i stolen och kunna kolla in det sevärda genom rutan även om det spöregnar, ta en fika, somna en kort eller en lång stund, använda min egen toalett och sedan åka vidare.
När det sedan är dags för nattsömn så finns inte ordet campingplats ens i mitt tänkande, en ny förbudsskylt mot nattparkering på "min" vanliga plats upprör mig inte längre, den enda som blir drabbad är restaurangägaren eller pizzerian som denna gång inte får någon inkomst från min hungriga mage, och inte i framtiden heller, för det blir ytterligare en rödbock i kartboken/GPS'en över platser där man inte längre är önskvärd.
Min filosofi för att inte reta upp sig på nya förbudsskyltar är som jag skrivit flera gånger tidigare ...Om de inte vill ha min husbil här så sk.... jag i dem, åker vidare, och lägger mina pengar i någon annans kassa i stället...
Jag har faktiskt funderat på att ta semester och campa någon gång med husbilen. Det skulle i så fall bli en planerad vecka på samma ställe för att ta det det lugnt bada, sola, m.m. något liknande en solscharter fast på hjul, till något trevligt ställe med bad och någon liten stad i närheten. Typ campingen norr om Skagen, och då helst som den såg ut för tjugo år sen, eller Marina de Venezia, även den kanske för tjugofem år sedan när allt inte var så planerat och perfekt som nu, vi parkerade motorcyklarna i en gammal gummas trädgård och hon vaktade dem hela dagen för en femma när vi tog taxibåten in till Venedig.
Nej fy på mig, nu låter jag lite väl gnällig och tråkig med "det var bättre förr" tankar. Det var absolut inte bättre förr, bara annorlunda, på samma sätt som det var annorlunda bara för tio år sen att hitta en nattparkering att stå på utan att bli påhoppad av någon självutnämd parkeringsfjant som har övat in "Här får ni inte campa" utan att ha någon lagparagraf att luta sig mot, bara sitt tråkiga humör och eventuella avundsjuka.
Hmmmm......det får nog räcka här för tillfället. Husbilen står ute i trädgården med sitt vintertäcke på taket och verkar laddad för nästa säsongs letande efter trevliga ställplatser och nattparkeringar med välkomnande skyltar
.
M.v.h. en lite nostalgisk JANKRO.
Den sista tiden har vi skrivit och läst rätt mycket om ställplatser, parkeringar, snikna campingägare som protesterar för de ser varje husbil på en ställplats som en förlorad dyr campingavgift som de går miste om.
De sista femton åren har jag varit inne på campingar fyra gånger, tre av gångerna var jag på olika träffar där camping tillhörde träffen (ex. 4x4 träffen på High Caparall, modellflygträff m.m.) och en gång när mina resekamrater tyckte sig tvungna att besöka en camping. Det enda jag fick ut av campingavgiften var en glass som jag inhandlade från campingens magra utbud.
Problemet som jag ser det är att när jag är ute och åker med min sommarstuga på hjul så är jag absolut inte ute och campar och känner inte någon större samhörighet med alla campande och säkert trevliga människor. Jag är ute och åker för jag är på väg till ett mål längre bort, eller för att handla i någon affär som råkar ligga 36mil hemmifrån eller för att se någon del av Sverige eller Europa genom min stora framruta....Bara kunna stanna, luta mig bakåt i stolen och kunna kolla in det sevärda genom rutan även om det spöregnar, ta en fika, somna en kort eller en lång stund, använda min egen toalett och sedan åka vidare.
När det sedan är dags för nattsömn så finns inte ordet campingplats ens i mitt tänkande, en ny förbudsskylt mot nattparkering på "min" vanliga plats upprör mig inte längre, den enda som blir drabbad är restaurangägaren eller pizzerian som denna gång inte får någon inkomst från min hungriga mage, och inte i framtiden heller, för det blir ytterligare en rödbock i kartboken/GPS'en över platser där man inte längre är önskvärd.
Min filosofi för att inte reta upp sig på nya förbudsskyltar är som jag skrivit flera gånger tidigare ...Om de inte vill ha min husbil här så sk.... jag i dem, åker vidare, och lägger mina pengar i någon annans kassa i stället...
Jag har faktiskt funderat på att ta semester och campa någon gång med husbilen. Det skulle i så fall bli en planerad vecka på samma ställe för att ta det det lugnt bada, sola, m.m. något liknande en solscharter fast på hjul, till något trevligt ställe med bad och någon liten stad i närheten. Typ campingen norr om Skagen, och då helst som den såg ut för tjugo år sen, eller Marina de Venezia, även den kanske för tjugofem år sedan när allt inte var så planerat och perfekt som nu, vi parkerade motorcyklarna i en gammal gummas trädgård och hon vaktade dem hela dagen för en femma när vi tog taxibåten in till Venedig.
Nej fy på mig, nu låter jag lite väl gnällig och tråkig med "det var bättre förr" tankar. Det var absolut inte bättre förr, bara annorlunda, på samma sätt som det var annorlunda bara för tio år sen att hitta en nattparkering att stå på utan att bli påhoppad av någon självutnämd parkeringsfjant som har övat in "Här får ni inte campa" utan att ha någon lagparagraf att luta sig mot, bara sitt tråkiga humör och eventuella avundsjuka.
Hmmmm......det får nog räcka här för tillfället. Husbilen står ute i trädgården med sitt vintertäcke på taket och verkar laddad för nästa säsongs letande efter trevliga ställplatser och nattparkeringar med välkomnande skyltar
.M.v.h. en lite nostalgisk JANKRO.
Senast ändrad:
