"Millan är försvunnen", skrev vi på en mängd lappar och stoppade i så många brevlådor vi kunde hitta i trakten.
Efter att ha varit borta en vecka från hemmet; Gull-Britt var i Södertälje och jag gjorde kusten osäker, ej i båt den här gången, utan i husbilen så upptäckte vi att Millan var borta när vi kom hem.
Utanför källaringången där kattluckan finns så såg det ut i gräset som om en stor batalj hade utkämpats där. Aj aj, räven hade varit framme tänkte vi och blev väldigt ledsna, naturligtvis.
Granntjejerna som tog hand om Millan och Lurven under vår bortavaro hade inte sett Millan sedan i onsdags förra veckan.
Stor sorg och saknad, tårar fälldes men på den andra dagen tog vi oss samman och gick ut och skramlade med stora nyckelknippan som Millan alltid brukar reagera på.
Först gick vi åt fel håll men när vi hade kommit tillbaka till hemmet så tyckte Gull-Britt att vi borde söka även åt andra hållet och efter bara 100 meter så hörde vi ett svagt pip inne i skogen, därefter ett rejält mjau och då såg vi Millan sitta på en sten bara 10 meter ifrån oss. Först verkade hon lite osäker men efter en stund sprang hon emot oss ljudligt jamande.
Hon verkade överlycklig att se oss och gick faktiskt "fot" med oss tillbaka hem. Väl där satte hon i sig massor med mat och vatten drack hon som en vildsugga.
Oron var över den här gången men vi skulle bra gärna vilja veta vad som hade hänt egentligen. Hade hon lyckats klara sig ifrån en räv men blivit så skrämd att hon inte vågade sig tillbaka till hemmet eller var det något annat. Hon är ju kastrerad och har hållit sig lugn i åtta år men på sistone tycker vi oss ha märkt vissa "tendenser" som inte borde finnas där. Har hon kanske en kavaljer i närheten eller vad var det som fick henne att försvinna så där?
Vad tror ni?
Jappe
Efter att ha varit borta en vecka från hemmet; Gull-Britt var i Södertälje och jag gjorde kusten osäker, ej i båt den här gången, utan i husbilen så upptäckte vi att Millan var borta när vi kom hem.
Utanför källaringången där kattluckan finns så såg det ut i gräset som om en stor batalj hade utkämpats där. Aj aj, räven hade varit framme tänkte vi och blev väldigt ledsna, naturligtvis.
Granntjejerna som tog hand om Millan och Lurven under vår bortavaro hade inte sett Millan sedan i onsdags förra veckan.
Stor sorg och saknad, tårar fälldes men på den andra dagen tog vi oss samman och gick ut och skramlade med stora nyckelknippan som Millan alltid brukar reagera på.
Först gick vi åt fel håll men när vi hade kommit tillbaka till hemmet så tyckte Gull-Britt att vi borde söka även åt andra hållet och efter bara 100 meter så hörde vi ett svagt pip inne i skogen, därefter ett rejält mjau och då såg vi Millan sitta på en sten bara 10 meter ifrån oss. Först verkade hon lite osäker men efter en stund sprang hon emot oss ljudligt jamande.
Hon verkade överlycklig att se oss och gick faktiskt "fot" med oss tillbaka hem. Väl där satte hon i sig massor med mat och vatten drack hon som en vildsugga.
Oron var över den här gången men vi skulle bra gärna vilja veta vad som hade hänt egentligen. Hade hon lyckats klara sig ifrån en räv men blivit så skrämd att hon inte vågade sig tillbaka till hemmet eller var det något annat. Hon är ju kastrerad och har hållit sig lugn i åtta år men på sistone tycker vi oss ha märkt vissa "tendenser" som inte borde finnas där. Har hon kanske en kavaljer i närheten eller vad var det som fick henne att försvinna så där?
Vad tror ni?
Jappe
Senast ändrad:
